~ The Companions ~

~ Del trettiofyra ~

"Är det bättre nu?" Edward sitter än en gång på min sängkant och ser på mig med ett snett leende.

"Ja, jag har ju nästan legat här i flera veckor. Kan vi testa att gå på en promenad?" Frågar jag och sätter mig upp i sängen.

"Vi testar." Svarar han och vi börjar gå ut ur Jorvaskr. Han har hjälpt mig varje dag, och något säger mig att han gillar mig. Varför skulle han annars bland annat rädda mitt liv? Jag ler utan anledning och det är ganska skönt att använda sina ben igen. Jag haltar men behöver numera inget stöd.

"Det är jätteskönt." Säger jag och känner den friska luften fara mot mitt ansikte.

"Ja.." Svarar han.

Vi går hela vägen till Falkreath och jag har inte varit utomhus på flera dagar.

Omedvetet går vi automatiskt mot bryggan och sätter oss längst ut på den för att vila. Musklerna i mina ben spänner men det är ändå en skön känsla.

"Minns du sista gången vi var här?" Frågar Edward med ett leende ut mot skön. Jag ler också och skrattar lite.

"Det var länge sen." Svarar jag och kliar utanpå tyget runt såret.

"Det var då vi kramades." Säger han. "Du var inte ens en varulv men jag kände hur varm du var."

Jag ler och ser honom i ögonen.

Han lutar sitt huvud framåt och låter våra läppar mötas. Jag blundar och håller min hand runt hans axel och han drar sin hand genom mitt hår.

Vi lutar våra pannor mot varandra och ser varann djupt in i ögonen.

Jag lutar sedan mitt huvud mot hans axel och vi ser ut över sjön igen, och ingen av oss kan motstå att le.

-----

Hehehe