Allt är suddigt, jag tror jag är i mitt rum. Jag tar min hand mot mitt ben som är inlindat i tyg. Jag ser klarare och klarare. Det känns som om någon annan är i rummet och jag vänder mig om.
På sängkanten sitter Edward och ser på mig. "Hej." Säger han med en hes röst och hostar lite. Jag ser att jag är i mitt rum och morgonstrålarna lyser in genom fönstret.
"Hur känns det?" Frågar han och jag kliar sig bakom örat.
"Jag vet inte..." Svarar jag tyst och myser ner mitt huvud i kudden. Jag ser att han ler lite.
"Behöver du något?" Frågar han blygt och jag tänker en stund och ser upp i taket. "Jag vill gärna se dem andra." Svarar jag och försöker sätta mig upp. Han hjälper mig upp och tar min arm runt hans axlar så jag får stöd.
När vi kommer ut i salen kommer Kodlak fram till mig glatt.
"Nikita! Du mår bra!" Applåderar han och jag ler mot honom.
Vi sätter oss på en bänk och Kodlak på en stol vid matbordet mitt emot oss.
"Ni gjorde ett jättebra jobb igår, du bevisade än en gång att du är värd en plats hos oss." Säger Kodlak glatt.
"Tack, hur är det med alla?" Frågar jag och lyckas få fram ett leende.
"Alla är okej, du har nog den svåraste skadan här." Svarar han. "Och ni har varulvsskallen. Bra gjort."
"Vill du ha något att äta?" Undrar Edward.
"Ett äpple, tack." Ler jag och han går genast och hämtar ett äpple.
~
Några dagar senare ligger jag i sängen och vilar. Benet värker väldigt mycket och jag försöker vara så lugn som möjligt.
Utaför dörren hör jag Kodlak prata med de andra om spännande uppdrag och saker att göra, och det stör mig jättemycket att jag inte kan göra något av det.
Dörren öppnas och in kommer Edward med ett glas vatten. Han sätter sig på sängkanten.
"Dethär är så tråkigt!" Klagar jag och Edward ler lite. "Jag förstår det." Svarar han och jag dricker lite av vattnet.
"Var glad att du överlevde, du fick ett svärd i benet." Ler han.
"Det var inte så djupt sår som jag trodde." Svarar jag lättat.
"När det är bättre kan vi ju jaga drakar, slå ner vampyrer och utforska världen hur mycket vi vill." Skrattar Edward och jag ler.
-----
Jätteroligt kapitel hahahahaha..ha..ha...ha..
YOU ARE READING
~ The Companions ~
Paranormal~Första delen ur Companions~ Nikita sitter i handbojor. Hon känner hur vagnen som hon sitter på skumpar över den steniga vägen och en stor, kraftig häst leder vagnen. Solen står högt på himlen och lyser vackert, och det är nog sista gången hon ser d...
