Jag tar min båge och siktar mellan två av stenarna. Jag skjuter pilen som träffar i ögat på draken. Den ryter av smärta och börjar flyga iväg. Jag börjar få skuldkänslor, den blev ju så ledsen. Tänk om det fanns ett annat sätt.
"Nikita?" Edward ser på mig. Jag ser utmattat mot honom och Elwin.
"Jag är så glad att du är en av oss. Du äger ju!" Säger han.
Jag ler lite och tar djupa andetag. Jag lutar mig mot väggen och torkar mig i pannan.
"Och bra att du inte är en av vampyrerna, dem är helt galna." Säger Elwin.
"Vampyrerna?" Frågar jag.
"Ja, de har ju en grön snubbe som ledare tror jag." Säger Elwin.
"Okej men jag tycker att vi ska dra nu." Säger jag och går mot stenarna för att försöka putta bort dem.
"Draken har puttat på stenarna. Vi är fast." Säger Elwin.
"Vargar är starkare." Kommer Edward på som står lutad mot en vägg. Vargar är starkare.
Jag förvandlas. Jag känner hur musklerna växer, jag får päls, en svans bildas, och ansiktet formas. Jag blir helt yr men skakar på huvudet. Edward och Elwin hade också förvandlats. Elwin har svart päls och Edward har brun. Precis som den jag träffade förra natten. Det var han. Jag går mot stenblocken och puttar på dem med all kraft jag har, precis som de andra. Blocken rullar nerför en backe och vi är fria. Jag tar min båge i munnen och vi springer hemåt. Det är riktigt skönt med vinden i ansiktet och att kunna springa fritt.
ESTÁS LEYENDO
~ The Companions ~
Paranormal~Första delen ur Companions~ Nikita sitter i handbojor. Hon känner hur vagnen som hon sitter på skumpar över den steniga vägen och en stor, kraftig häst leder vagnen. Solen står högt på himlen och lyser vackert, och det är nog sista gången hon ser d...
