"Har du vaknat nu?" Jag hör en stadig men lite nervös röst och öppnar hastigt ögonen. Jag sitter i en vagn. Framför mig sitter två fångar som ska möta samma öde som mig. "Vad heter du?" Jag skakar på huvudet och ser på mannen mittemot som pratar med mig. "Nikita" Säger jag tyst och ser mot skogen bakom honom. Solen står högt på sommarhimlen och fåglarna kvittrar. "Namnet är Ralof" Säger han och jag nickar sakta. Fjärilarna svävar lätt och försiktigt i luften. Hästen frustar. Vagnen skumpar över grusvägen.
Allt hade varit så vackert och fridfullt..
..om inte jag skulle färdas mot en stad där jag ska sitta fängslad utan mat i en dag, och sen avrättas. Raderas från jordens yta.
"Vad har ni gjort då?" Säger Ralof och ser mot mig och den andra mannen. "Stal några saker från palatset i Solitude" Säger mannen med en aning rädd röst och ser mot byn som sakta kommer närmare och närmare. Ralof ger ifrån sig ett kort skratt. "Det gjorde du faktiskt rätt i, dem är ju helt galna. Bryr sig inte alls om frihet." Han ser på mig. "Du då?" Jag ser ner mot mina kläder. De ser ut som en potatissäck. "Jag högg en vakt med en yxa i fängelset i Markarth." Han skrattar lite. Om jag också kunde vara så glad.
Snart är vi framme i byn. Jag ser ner på golvet och ser plötsligt en stor spik som sticker upp. Jag ser fundersamt på den. Om inte..? Jag drar ut den så tyst som möjligt och gömmer den bakom mitt rep som bälte.
"Jag har varit i fängelset här. Det är faktiskt det enda fängelset som har glas som fönster. Och som tur är så lyser solen mestadels in genom det." Ralof kastar en nervös blick mot byn. Jag ser fundersamt mot den som är väldigt nära nu. "Glas säger du?" Jag tänker och tänker.
Det kanske inte är mina sista dagar ändå...
CZYTASZ
~ The Companions ~
Paranormalne~Första delen ur Companions~ Nikita sitter i handbojor. Hon känner hur vagnen som hon sitter på skumpar över den steniga vägen och en stor, kraftig häst leder vagnen. Solen står högt på himlen och lyser vackert, och det är nog sista gången hon ser d...
