~ The Companions ~

~ Del sjutton ~

In genom dörren stiger Athena och Farkas som blir lika chockade som vi. Jag andas djupt och glider med ryggen ner längs dörren för att sätta mig på golvet.

"Jag trodde att ni var en av dem." Pustar jag och ställer mig upp igen. "Vi har bråttom." Säger Farkas och slår upp dörren som leder mot en stengång. "Vet dom?" Frågar Elwin som följer efter Farkas precis som vi andra. Farkas mumlar till ett svar och jag känner hur stressad jag blir.

Vi kommer fram till en till dörr, gjord av järn. Farkas går först dit för att slå upp dörren men det går inte. Vi andra försöker också, men det är omöjligt. Athena ser sig stressat omkring och kastar sin blick mot alla möjliga ställen. Tillslut ser hon en spak i ett rum och jag följer efter henne. Hon drar i spaken och dörren öppnas. Men något annat hände också. Galler särade på de två rummen. Vi är fast och kommer inte ut..

Både jag och Athena ser oss omkring, trycker på alla ställen i rummet och vänder på alla möjliga saker för att hitta ett sätt att komma ut, men vi kan inte göra något åt det. På andra sidan gallret där killarna håller till, hör jag fotsteg i korridoren. Farkas, Edward och Elwin drar sina svärd och jag bestämmer mig att ta fram min båge som Athena också gör.

Det kommer många av dem, och omringar killarna. Jag är redo att skjuta.

Edward räcker staven till oss genom gallret och Athena tar ett stadigt grepp om den.

"Ni är så söta" Säger en kvinna, som står en bit bort som inte ens har dragit hennes vapen. Ingen av oss svarar och jag hör henne dra till ett skratt.

"Att ni tror att ni kan smyga in här, ta er stav, och komma undan med allting." Hon skrattar igen. "Ni är fem stycken, och två av er har till och med gått i vår fälla!"

Jag ser surt på henne och siktar mitt i hennes huvud.

"Nikita, vi gömmer oss istället, de har också bågskyttar." Säger Athena försiktigt. Jag nickar och hukar vid ett hörn där ingen kan nå mig.