~ The Companions ~

~ Del tretton ~

Jag tar ett äpple ur en fruktskål och biter av en bit och ser mot det höga berget längst bort vid slutet av ängen.

"Namnet är Edward, du då?" Säger han och jag kastar en blick mot honom. "Nikita." Svarar jag och han nickar leendes.

"Kom." Säger han. Jag ser på honom förvånat. "Va?" Frågar jag nyfiket. Edward reser sig upp. "Kom!" Säger han och jag ställer mig upp och tappar mitt äpple. Vi småspringer in mot huset och nerför trappan där vi gick in i varann förut. Jag rasar nästan nerför trappan och han skrattar lite.

Vi går igenom en stor korridor och rakt fram till ett rum med öppna dörrar.

Där inne sitter en gammal man vid ett hörnsbord och dricker ett glas vin. Sedan ser han mot oss.

"Vad för er hit då?" Säger han med en snäll och mild röst. Jag ler och går några steg fram mot honom. "Hon ska delta i The Companions" Säger Edward självsäkert. Jag vänder mig om med en förvånas blick och viskar ett 'va!?'.

"Jaså, Nikita heter du va? Städerskan?" Säger mannen och jag nickar sakta.

"Säg mig då, Nikita, har du vad som krävs?" Undrar han och innan jag hinner säga något stiger Edward fram.

"Hon har precis allt vi behöver, jag såg henne skjuta." Säger han med en rak rygg och mannen ser på mig.

"Är det sant?" Han ser allvarlig ut och jag nickar.

"Låt mig se på dig.." Säger han och kliar sig i skägget. Edward puttar fram mig och jag ser nervöst in i mannens ögon. Han glor och glor och sedan säger han "Mm.. kanske det.." Och kliar sig i skägget igen.

"Vi har ett test, Athena, Farkas och Elwin ska precis ut på ett uppdrag, ni två får följa med och Nikita, du får visa vad du går för" Ler han med en blick som får mig att känna att han tror på mig. Edward vinkar att jag ska komma och i springer till övervåningen där de tre förbereder sig. Jag tar en båge och hänger dem över axeln medan Edward rättar till sina två svärd. Dags att gå.

---

Okej dehär var också ett skittråkigt kapitel