När vi båda mår lite bättre går vi till Ralofs hus och jag knackar försiktigt på dörren. Den öppnas och framför oss står en man med bandage och tyg runt benet och ett glatt leende.
"Nikita!" Han kramar lätt om mig.
"Jag ville bara se att du var okej." Berättar jag och ser på Edward som ler lite.
"Jag mår bra." Skrattar han. "Vi måste prata, och du kan också vara med." Berättar han för mig och Edward. Vi går in och sätter oss i köket och han ser ganska seriös ut.
"Du vet väl att dethär inte är sista gången vi hamnar i trubbel med Winterhold, va?" Frågar Ralof och jag nickar. "De är efter er, ellerhur?" Frågar Edward. "Självklart är dem det." Svarar Ralof. "De ger aldrig upp, särskilt inte när brottslingar rymmer. De kommer attackera oss gång på gång." Berättar han.
"Nikita är säker i Jorvaskr. Men du?" Säger Edward.
"Ingen är säker." Svarar jag och ser ner i bordet. Jag känner deras blickar mot mig. "Nikita, vi har skickliga krigare, och dessutom är vi mitt i Whiterun, Winterhold är bara en liten by."
Ralof suckar tyst. "En liten by som har full kontakt med Markarth, som är ett stort rike." Svarar han.
"Jag förstår, men vi måste gå nu, vi kommer på något Ralof." Säger jag och reser mig för att gå och Edward följer efter. Sedan går vi hem.
KAMU SEDANG MEMBACA
~ The Companions ~
Paranormal~Första delen ur Companions~ Nikita sitter i handbojor. Hon känner hur vagnen som hon sitter på skumpar över den steniga vägen och en stor, kraftig häst leder vagnen. Solen står högt på himlen och lyser vackert, och det är nog sista gången hon ser d...
