Medan vakterna följer efter oss springer vi förbi grottan. Grottan som vi och Ralof gömde oss i, och alla minnen väcktes i mitt huvud. Hur de försökte döda oss.
Tillslut börjar jag tänka på annat och vi springer samma väg som jag och Ralof tog.
När vi har skakat av oss dem börjar vi närma oss Falkreath och jag bestämmer mig för att se till att Ralof är okej, men Edward stoppar mig först.
"Förklaring?" Säger han och jag suckar.
"Kom." Vi går till bryggan där Ralofs syster satt när vi precis hade flytt, och vi sätter oss längst ut på den. Jag känner hur magen kurrar och försöker få det överstökat.
"Jag har en hel del att förklara." Skrattar jag. "Japp." Svarar Edward. Jag ser ut över sjön för att bestämma mig ungefär hur jag ska förklara, jag kan inte ljuga längre.
"Jag kom hit, till landet, för att jag är en brottsling som förtjänar mitt straff. Jag skulle avrättas." Sanningen gör ont och jag får en liten tår men torkar bort den på en gång. Edward ser nyfiket på mig. "En brottsling? Vad hade du gjort?" Frågar han.
"Jag högg ihjäl en vakt i Markarth med min yxa.." Svarar jag tyst. Edward gapar lite.
"Varför Nikita?" Undrar han.
"De är galna Edward. De dödade min lillasyster utan anledning." Gråten tar över min röst och jag torkar mig i ögonen igen. "Vi flydde och nu är de efter mig och en kille jag flydde med." Edward ser ut att förstå och kramar om mig.
Varm som en hund. Tårar rinner nerför mina kinder men jag bryr mig inte längre. Det är okej.
Jag känner en tår hamna på min rygg, och den är inte min. Jag ler lite, han bryr sig.
CZYTASZ
~ The Companions ~
Paranormalne~Första delen ur Companions~ Nikita sitter i handbojor. Hon känner hur vagnen som hon sitter på skumpar över den steniga vägen och en stor, kraftig häst leder vagnen. Solen står högt på himlen och lyser vackert, och det är nog sista gången hon ser d...
