~ The Companions ~

~ Del tjugo ~

"Har du något emot varulvar, Nikita?" Frågar Kodlak medan vi promenerar på en väg som slingrar sig genom skogen.

"Jag har inte direkt något emot dem, jag visste inte ens att dem fanns först." Svarar jag och känner mig lite nervös, tänk om han förvandlar mig till en varulv här och nu? Han ler lite.

"Som du kanske har märkt har vi, Companions, en stor hemlighet. Men alla är inte varulvar, bara de högst rankade, men alla vet. Och jag ser något i dig som vi behöver hos oss." Säger han säkert.

Hoppas inte han kommer bita mig eller något...

"Menar du.. att jag kommer bli en varulv?" Frågar jag tyst. Kodlak stannar upp, och jag gör likadant. Han ser mig i ögonen. "Vill du det?" Frågar han. "Vill du bli en varulv?" Orden ekar i mitt huvud och händerna börjar darra.

"Jag vet inte.. det beror på.." Piper jag.

"Det är okej att vara osäker, men fundera på det iallafall. Jag vet att du kommer passa bra här." Säger Kodlak som börjar promenera igen och jag hänger på.

"Hur vet du sånt? Är det för att du är ledare?" Frågar jag nyfiket.

"Jag ser sådant i folk Nikita. Och jag ska berätta att ingen är ledare för oss. Alla är ju människor, ellerhur?" Svarar Kodlak och jag skrattar. När jag får hans förvånade blick kastad mot mig slutar jag. "Inte alla." Påstår jag och vi skrattar lite.

När det har varit tyst en stund frågar Kodlak en sak. "Vad har du gjort innan du kom till Jorvaskr, Nikita?"

Jag funderar lite innan jag svarar. Vad ska jag säga? Jag rymde från ett fängelse och är en fara för alla. Jag var fattig och behövde ett jobb.

"Jag reser." Säger jag. "Jag upptäcker landet, och bestämde mig för att flytta någonstans, men jag hade inte råd, så jag såg att ni sökte en städerska, i utbyte mot ett rum." Orden slängs ur mig, men jag känner mig ganska lättad över att jag inte sa något annat.

"Vad bra att just du kom hit då! Dessutom behöver vi en ny städerska. Du är en av oss." Säger han.

Jag ler.