Jag går in bakom ett hörn och ser upp I taket. En gallerlucka. "Ralof?" Ropar jag försiktigt. Det är säkert luckan till hans cell. Jag knackar lätt på gallret. Tänk om det är fel cell? Eller ännu värre, tänk om en vakt är där och kommer för att döda mig? "Jag hittade en jättebra pinne!" Ralof kommer fram till luckan. Jag ler. Ralof vrider och ser fundersamt på låset. "Snurra på pinnen och vrid nyckelhålet med kniven" Säger jag som försöker hjälpa honom. Han vrider och vänder och pinnen bryts av. "Åhnej!" Säger jag tyst. Han vänder på pinnen och testar ännu en gång med samma pinne. Tillslut hör man ett klick och luckan är upplåst! Han öppnar den och hoppar ner försiktigt. "Nu drar vi!" Säger jag och vi börjar småspringa så tyst vi kan. Vägen är lång och vi börjar närma oss en tjock trädörr. Bakom den är en stege som sträcker sig upp en våning. Jag klättrar smidigt upp tills huvudet sticker upp och jag ser mig omkring i rummet. Det är som ett litet förråd och dörren är öppen. Man hör massor av snarkningar och jag viftar åt Ralof att komma. Jag smyger ut mot dörren och ser åt alla möjliga håll. Matbord, en bar, sängar. Det måste vara vakternas rastrum. Och de verkar inte ha mycket att vakta här så alla sover tydligen. Vi smyger ut och då ser jag den. Boken där alla fångars status finns. Jag går fram till boken, doppar en fjäder i bläck och bläddrar fram den senaste sidan. Jag letar efter våra namn. "Vad gör du!? Vi måste dra!" Viskar Ralof stressat. "Jag räddar vårat liv Ralf!" Viskar jag tillbaka. "Raloooof" Rättar han mig tyst. Jag hittar hans namn, Ralof från Rifte.. "Du är från Rifte?" Viskar jag och ser på honom. Han nickar med en stressad blick mot mig. Jag bockar i "Utsläppt" och gör samma sak på mitt namn. Jag slår ihop boken och vänder mig mot honom.
"Nu drar vi" Säger jag.
"Vem där!?" Hör jag från sovrummet.
Både jag och Ralof ser snabbt på varann och börjar genast slå upp porten ut och springa iväg. Nu drar vi
YOU ARE READING
~ The Companions ~
Paranormal~Första delen ur Companions~ Nikita sitter i handbojor. Hon känner hur vagnen som hon sitter på skumpar över den steniga vägen och en stor, kraftig häst leder vagnen. Solen står högt på himlen och lyser vackert, och det är nog sista gången hon ser d...