~ The Companions ~

~ Del trettionio ~

Vi är i en ännu större korridor och springer så snabbt vi kan.

Plötsligt rasar hela taket in och vid massa stenblock och stenar ligger en drake. Vi backar riktigt snabbt och jag kastar mig bakåt.

"Den är död!" Applåderar soldaterna där utanför men jag ser draken andas. Den ligger på rygg men vänder sig på mage.

"Den lever!" Skriker jag och vi backar ännu längre. Den bestämmer sig för att gå mot oss och förbereda sig för att spruta eld. Farkas, Athena och Elwin tar fram sina sköldar och skyddar oss fem från elden.

När den slutar spruta närmar den sig oss och jag ser pilen i dens vänstra öga. Den vill hämnas.

"Dörren!" Ropar Edward och springer mort en trädörr till vänster om oss. Vi springer efter och när alla har kommit in sticket den in sitt huvud igenom dörröppningen. Vi tar skydd bakom våra sköldar igen och backar samtidigt till nästa dörr.

Elwin öppnar den och på andra sidan dörren är det en grotta.

"Två björnar!" Viskar Farkas.

"Vi måste vara tysta." Viskar jag och vi hukar oss. Vi smyger förbi dem bland stenar och träd. När vi är tillräckligt långt ifrån dem börjar vi springa in till en gång i grottan.

Vi hoppas över små åar där vattnet försiktigt rinner förbi och sedan ser vi utgången.

Det lyser starkt solljus in i grottan och jag blir bländad av det vackra ljuset. "Vi klarade det!" Skrattar Athena och när vi är ute sätter vi oss ner på marken.

"Äntligen!" Säger jag och pustar ut.