Desire || Foscar

7.

Väl ute på altanen huttrar jag genast till och jag drar snabbt på mig Ogges jacka som genast gör mig lite varmare. Min blick söker efter Felix och tillslut får jag syn på honom där han står en bit bort med blicken ut över staden som är upplyst i den mörka natten. Huset vi befinner oss i ligger på en höjd och från altanen vi just nu står på har man en vacker utsikt över Stockholm.

Han för handen som håller i en cigarett upp mot munnen för att ta ett bloss och jag suckar lite för mig själv. Jag har aldrig tyckt om rökare och en liten del av mig undrar varför Felix är så osmart att fastna i det beroendet.

Jag börjar gå mot honom och han hör mina steg och vänder sig hastigt om. När han får syn på mig så suckar han tyst och för cigaretten från munnen samtidigt som han andas ut röken.

"Du igen?"

Frågar han med en känslokall röst och jag nickar bara svagt. Jag ser hur hans hud är knottrig pågrund av kylan och sträcker fram min jacka mot honom. Precis som jag tror så ignorerar han jackan och fortsätter istället att studera mig.

"Hur kommer det sig att du är här?"

Frågar han efter en stund och jag kommer plötsligt på en bra taktik för att inte få honom att frysa ihjäl.

"Jag tänker inte svara på någonting förrän du sätter på dig jackan"

Säger jag envist och även om jag är mycket väl medveten om att jag låter som ett tjurigt barn så står jag fortfarande kvar med handen med jackan utsträckt mot honom. Han höjer något på ögonbrynen och skrattar kort.

Men efter en stund så har han troligtvis tröttnat på kylan som smyger sig på mer och mer för varje minut som går och han tar tillslut emot jackan. Han trär på sig den och knäpper dragkedjan ända upp till hakan innan han vänder uppmärksamheten mot mig igen.

"Jag är här med en kompis"

Säger jag som svar på hans fråga och han nickar lätt.

"Och du? Varför är du här?"

Frågar jag och han skrattar ett kort humorlöst skratt innan han vänder sig om för att betrakta utsikten igen.

"Det är min fest"

Säger han efter en stund och jag tittar chockat på honom medan jag ställer mig bredvid honom med armbågarna lutade mot räcket.

"Så du bor här?"

Säger jag försiktigt och blickar ut över staden nedanför oss medan jag väntar på hans svar.

"Det sa jag inte"

Säger han tillslut och jag tittar förbryllat upp på honom. Hans blick är fortfarande fäst på utsikten när han svarar.

"Mitt ställe är väl inte direkt festligt. De som bor här är ändå bortresta"

Säger han och vilar sin blick på mig. När han ser mitt chockade ansiktsuttryck så rullar han kort på ögonen åt mig.

"Men ta de lugnt, de vet om att jag har festen"

Säger han och jag slappnar av en aning medan jag fortsätter att studera hans ansikte. Hans underläpp är prydd av den där silvriga ringen och även fast jag aldrig har uppskattat en piercing innan så måste jag medge att på honom är det väldigt attraktivt. Mina ögon vandrar vidare upp till hans tydliga käkben innan de slutligen möter hans blick igen.

Han ser ut att vilja kommentera min lilla inspektion av hans ansikte men istället verkar han ta igen tjänsten och studerar mitt ansikte lika ingående.

Det är konstigt att bara stå här i tystnad och studera varandras ansikten men av någon anledning så känns det tryggt.

Trots den tydliga lukten av alkohol från hans andetag som gör mig lite nedstämd eftersom han troligtvis inte kommer att komma ihåg det här imorgon så känns det bra.

Det känns rätt.