Desire || Foscar

16.

Med snabba steg närmar jag mig Felix hukande figur med oron stigandes inombords. Hans ögon följer mina steg och orden som rullar av hans tunga är inte orden mina öron hade förväntat sig.

"Vad fan gör du är? Sa jag inte åt dig att glömma mig?"

Får han fram med en ilsken stämma som dock försvagas en aning pågrund av smärtan som tar emot när han pratar.

Det han säger smärtar mig men inte lika mycket som det faktum att mina misstankar stämde, han kommer inte ihåg någonting ifrån den där natten i veckan. Jag stannar upp i mina rörelser och det enda som inte får mig att vända på klacken och försvinna härifrån är synen av jacket i hans kind och smärtan i hans ögon. Jag kan inte lämna honom såhär.

Så istället för att svara sjunker jag sakta ner på huk bredvid honom och placerar mina kalla fingrar försiktigt mot hans kind. Han rycker till av mina beröring men är för svag för att flytta på sig.

"Vad fan gör du?!"

Ryter han istället fram mellan sammanbitna tänder och rösten saknar sin vanliga styrka. Jag forsätter min tysta undersökning av hans kind och efter en stund så virar jag min ena arm runt hans midja för att med en kraftansträngning försöka häva honom upp på fötter. Hans orkeslösa kropp är tyngre än jag tror och jag är tvungen att spänna blicken i honom.

"Du måste hjälpa till Felix. På tre"

Säger jag och han öppnar munnen för att protestera när jag med allvarliga ögon tittar honom intensivt i ögonen och börjar räkna ner.

"1..."

Börjar jag och han stänger igen munnen och stirrar trotsigt tillbaka på mig.

"...2..."

Fortsätter jag och hans trotsiga blick säger mig att jag kommer att få klara det här på egen hand.

"...3"

Avslutar jag och tar ett stadigare tag om hans midja innan jag återigen försöker häva honom upp på fötter. Han överraskar mig genom att haka fast sina armar runt min nacke och på så sätt med en stor kraftansträngning lyckas vi med gemensamma krafter få upp honom på fötter.

Våra ansträngda andetag blandar sig med varandra och jag inser hur nära inpå han faktiskt är. Hans armar ligger kvar runt min nacke och min arm ligger slappt kvar runt hans midja. Hans blick är fäst på marken och det ger mig möjligheten att studera hans slanka kropp utan att bli upptäckt.

Konturerna av hans ryggmuskler spelar genom det tunna tyget av hans tröja och jag får en plötslig vilja av att vidröra honom mer än jag redan gör. Men innan jag hinner utveckla mina tankar till verklighet så vänder han upp blicken och backar på ostadiga ben undan från mig.

Envist stapplar jag efter honom med armen fortfarande runt hans midja eftersom jag vet att han utan mitt stöd troligtvis skulle dimpa ner i backen vilken sekund som helst.

Jag ignorerar hans ilska blickar och fiskar upp mobilen ut bakfickan med min lediga hand. Med blicken fäst i Felix ilskna ögon placerar jag luren mot örat och låter signalerna gå fram.

"Jag skulle vilja beställa en taxi"

Säger jag in i telefonen och Felix höjer ögonbrynen åt mig. Jag ignorerar honom och förklarar istället våran nuvarande position för mannen i telefonen innan jag lägger på och lägger ner mobilen i fickan igen.

"Vart ska vi?"

Frågar Felix med en irriterad men frågvis röst och jag väljer att bryta vår intensiva ögonkontakt innan jag svarar.

"Hem till mig"

Säger jag enkelt och känner genast hur han stelnar till i mitt grepp.

"Jag ska fan inte hem till dig"

Säger han med en irriterad röst och jag släpper ur mig en suck. Vad hände med killen som bad mig att stanna hos honom tills han somna? Jag har fortfarande kvar bilden av hans änglalika ansiktsuttryck fäst på min näthinna.

"Jo det ska du."

Svarar jag bara enkelt innan jag stänger ute hans protester och fäster blicken längs gatan där taxin efter en kort stund rullar fram.

Någon timme senare sitter Felix placerad vid mitt köksbord. Hans ögon är stora som tefat när de rör sig i olika mönster över rummet. Jag låter honom inspektera vårt hus medan jag försiktigt rengör såret på hans kind.

Han sitter orörlig som en staty med blicken fäst på något och jag har svårt att koncentrera mig, helst av allt hade jag bara velat sätta mig ner och titta på honom. Beskåda honom likt hur någon beskådar ett vackert konstverk. Följa konturerna av hans tydliga kindben med ögonen, röra vid hans svala hud.

När Felix ögon undrande möter mina så inser jag att mina rörelser har stannat upp och att min hand ligger mjukt placerad mot hans kind. Han säger ingenting utan fortsätter bara att titta på mig med stora lugna ögon.

Utan att jag själv egentligen hinner fundera över mina rörelser så lutar jag mig försiktigt framåt och mina läppar närmar sig hans.

Jag sluter ögonen och när mina läppar precis ska snudda vid hans så bryter hans röst den onaturligt tysta omgivningen.

"Din pojkvän då?"

Mumlar han fram med en låg röst och jag känner hur jag vaknar till och återgår till verkligheten.

"Hampus"

Säger jag tyst innan jag snabbt backar jag undan och ställer mig med ryggen mot honom lutad mot köksbänken.

"Vad sa du?"

Frågar han och när jag inte svarar så ställer han sig upp och tar ett bryskt tag runt min handled för att snurra runt mig och spänna blicken i mig.

"Hampus"

Säger jag med en skakig röst och drar loss min handled ur hans hårda tag.

Något blixtrar till i hans ögon och han svär tyst för sig själv innan han dänger knytnäven i bänkskivan och med haltande steg försvinner ut ur köket. Några sekunder senare hör jag hur ytterdörren slå igen och jag släpper ut andetaget jag inte visste att jag höll inne.

Vad sjutton hände nu?