Desire || Foscar

31.

Jag kommer hem en halvtimme innan jag ska släppa in den där "han" som min pappa har ringt. Jag antar att det är någon snubbe från högskolan som pluggar matte på sin fritid.

Med en suck plockar jag fram mina matteböcker och lägger allt på plats på det stilrena köksbordet.

Två minuter i tre ringer dörrklockan och jag går ut ur köket för att släppa in vem det nu är som befinner sig på andra sidan dörren.

"Du måste skämta med mig?!"

Utbrister jag när jag ser vem som befinner sig på min trappuppgång. Hampus ger mig ett osäkert leende och håller matteboken hårt tryckt mot bröstet.

"Glöm det!"

Säger jag bestämt och gör ett försök att stänga dörren men Hampus lyckas få in sin fot mellan och stoppar mina rörelser.

"Snälla Oscar vi behöver prata"

Säger han och jag fnyser som svar och ger honom en hatisk blick.

"Jag har inget att säga dig"

Säger jag kallt och han ger mig en sårad blick som jag ignorerar totalt.

"Men jag har massor att säga dig, du kan väl åtminstone lyssna? Snälla ge mig 5 minuter och sen går jag"

Säger han bedjande och lägger huvudet på sned. Jag studerar honom länge och tittar in i hans mörka ögon som så många gånger har fått mitt hjärta att smälta. Efter en kort betänketid nickar jag slutligen och öppnar upp dörren så att han kan ta sig förbi.

Han går med säkra steg rakt in i köket och placerar sina böcker bredvid mina på köksbordet. Jag följer efter honom med tveksamma steg och ställer mig på avstånd från honom lutad mot dörrkarmen.

"Jag vill att du ska veta att Ogge var ett misstag. Det var en engångsgrej och jag lovar att det aldrig betydde något. Jag har inga känslor för honom"

Säger han och det hugger till i hjärtat på mig när Ogges namn lämnar hans läppar. Jag studerar honom misstänksamt. Ljuger han för mig? Talar han sanning? Mina tankar trasslar ihop sig i min hjärna och jag vet inte vad jag ska tro på.

"Jag vet inte om jag tror dig"

Säger jag ärligt och Hampus ger mig en förstående blick.

"Jag förstår att du tvekar men Oscar jag ville aldrig såra dig"

Säger han och jag är tvungen att bryta våran ögonkontakt. Om han ljuger för mig nu så kommer jag aldrig någonsin kunna förlåta honom. Men om han talar sanning...

"Oscar j-jag älskar dig"

Säger han plötsligt och mina ögon fastnar direkt i hans. Vi har aldrig sagt dem tre orden till varandra. Jag har aldrig hört någon säga de tre orden till mig och jag försöker desperat att söka efter tecken på att Hampus ljuger. Men han håller kvar våran intensiva ögonkontakt och iakttar mig lugnt.

"J-jag vet inte vad jag ska säga"

Säger jag förvirrat och han ger mig ett snett leende.

"Du behöver inte säga något. Jag finns här när du har bestämt dig för vad du vill göra. Jag väntar på dig"

Säger han lugnt innan han börjar plocka ihop sina saker och rör sig ut mot ytterdörren. När han går förbi mig så låter han sin hand stryka min kind kort innan han fortsätter ut genom ytterdörren och lämnar mig ensam kvar med ett virrvarr av tankar i huvudet.