Desire || Foscar

23.

"Oscar du måste gå till skolan"

Hör jag min mammas irriterade röst på andra sidan dörren. Jag stönar bara irriterat som svar och placerar kudden över huvudet.

Bara några minuter senare är hon tillbaka med högljudda knackningar mot min sovrumsdörr och jag mumlar något ohörbart in i kudden.

"Oscar du måste gå nu"

Säger hon med en bestämd röst och jag ger upp. Med en högljudd suck kliver jag upp ur sängen och drar på mig de närmaste klädesplaggen jag kan hitta. När jag öppnar dörren och kliver ut i hallen så kisar jag mot det starka ljuset och min mamma ger mig en fundersam blick.

"Du kommer att bli sen"

Säger hon med en ogillande röst och jag suckar tyst innan jag försvinner in i badrummet för att borsta tänderna snabbt innan jag rusar nerför trappan, trär på mig jackan och knyter på mig skorna. Jag ropar ett snabbt hejdå till min föräldrar innan jag slänger upp väskan på axeln och försvinner ut genom dörren.

Så fort jag är ute genom dörren så byter jag riktning. För första gången i mitt liv så tänker jag skolka. Jag vägrar att möta Hampus och Ogge i skolan och låtsas att allt är okej. Ingenting är okej.

När jag en halvtimme senare befinner mig på plattan så börjar jag planlöst att vandra runt. Jag har ingen aning om vad jag ska göra för att få tiden att gå.

I brist på annat att göra slår jag mig ner på en bänk och placerar hörlurarna i öronen och sätter på såpass hög volym att ingenting annat än den höga musiken som vibrerar genom min kropp existerar. Jag känner hur sömnen kryper sig på och jag lägger mig snart ner raklång på den hårda bänken och sluter ögonen och innan jag vet ordet av det så har jag somnat.

En plötslig tyngd mot mitt låt får mig att vakna upp med andan i halsen. När jag slår upp ögonen så möts jag av tre flinande killar några år äldre än mig.

Musiken i mina öron har sedan länge tystnat och mörkret har lagt sig över staden. Jag sätter mig skrämt upp och tittar förvirrat ner på mitt lår där den ena killens hand fortfarande ligger placerad. Han följer min blick med ett flin och när jag tittar upp på honom så sträcker han fram en flaska med en genomskinlig vätska i.

Jag skakar förskräckt på huvudet och han flinar åt mig innan han tar en klunk.

"Kom igen bara en klunk och du kommer att glömma allt som tynger ner dig och må så jävla mycket bättre"

Säger han och jag ger flaskan ännu en blick innan jag ignorerar mitt sunda förnuft och tar ett ordentligt tag om flaskans hals innan jag utan att tänka efter häller i mig några klunkar. Spriten bränner i halsen på mig och jag grimaserar över den starka smaken när jag ger tillbaka flaskan. Men jag kan inte låta bli att känna hur smärtan i bröstet försvinner mer och mer när alkoholen börjar sprida sig igenom mina ådror.

Min handlingsförmåga försämras pågrund av alkoholen och när killens hand börjar glida längre upp längs mitt lår så lyckas jag inte protestera.

"Rör honom igen och du kommer att ångra dig ordentligt"

Hör jag plötsligt en välbekant röst ryta till bakom mig och när jag vrider på huvudet så möter jag hans ilskna gröna ögon och jag håller andan.