Desire || Foscar

11.

"Och fem sex sju ått"

Jag följer danslärarens inräkning och börjar genast utföra de snabba hårt tekniskt krävande stegen. Svetten rinner längs ryggen på mig och kroppen är mör efter flera timmars dansträning men fokusen är ändå på helspänn.

Jag låter kroppen bryta av de snabba stegen med en mjuk streetsnurr innan de snabba stegkombinationerna fortsätter utan paus.

När hela koreografin är genomkörd ett par gånger avslutas äntligen danspasset och jag faller tillsammans med Ogge ner i en gemensam hög på golvet.

"Jag är för trött för att ens orka bry mig om att du stinker och att du inte heller väger så lite som du verkar tro"

Muttrar Ogge fram där han ligger halvt täckt under min egna kropp och jag frustar ut ett högt skratt åt honom.

Hampus är inte här eftersom han bara brukar följa med på ett av danspassen medan jag och Ogge dansar upp till fyra pass i veckan. Hade han varit här så hade han nog suckat djupt åt oss och bett oss båda att ta en dusch.

"Hjälp mig upp latmask!"

Klagar jag och suckar högt och tydligt. Jag hör Ogges fnysning som är såpass hög att de troligtvis hör den ända nere i Skåne.

"Ska JAG hjälpa DIG upp? Vem är det som ligger på vem här?"

Säger han med en förnärmad röst och jag skrattar igen innan jag lyckas få mina möra kroppsdelar att sammarbeta och jag ställer mig långsamt upp innan jag sträcker ut handen till Ogge som tacksamt tar emot den och kämpar sig upp på fötter.

"Ska du duscha här?"

Frågar Ogge med en röst som matchar hans trötta ansiktsuttryck och kroppshållning.

"Njae jag tror att jag duschar hemma istället"

Säger jag efter en kort stunds betänketid och Ogge nickar kort.

"Ah men då ses vi imon, jag tror inte att jag blir insläppt i huset om jag stinker såhär"

Säger han och blinkar skämtsamt med ögat åt mig och jag skrattar kort innan jag ger honom en snabb bro hug innan jag lämnar dansstudion.

När jag har gått några kvarter ner och får syn på en välbekant skugga så är jag inte ens förvånad när jag möter hans ögon. Jag ser på hans blick att inte heller han är särskilt förvånad. Hans blick avspeglar istället en djup irritation och jag stannar upp och blänger kallt på honom.

Efter en stund får jag nog. Jag vet inte om det är min hjärna som fortfarande är fylld av danssteg så att det inte längre finns någon plats för sunt förnuft eller om jag helt enkelt är dum i huvudet. Men något får en plötslig ilska att sprida sig inom mig och jag går bestämt fram till honom och knuffar honom hårt i bröstet så att han av chocken dunsar in i den hårda betongväggen bakom honom.

Han ger mig ett häpet ansiktsuttryck innan han med full kraft åtgärdar tjänsten och det är min tur att snubblandes famla några steg bakåt innan jag återfår balansen.

Med en argsint blick tittar jag upp på honom och han blänger lika ilsket tillbaka.

"Kan du inte bara lämna mig ifred?"

Skriker jag frustrerat innan jag kastar mig mot honom och langar slag efter slag mot honom. Självklart lyckas han med säkerhet blocka mina slag som saknar både kraft och teknik innan han lika frustrerat skriker tillbaka.

"Vadå lämna dig ifred? Vem fan är det som behöver lämna någon ifred här? Jag bad dig att fucking glömma mig"

Hans ord gör mig bara ännu mer frustrerad och jag lyckas med ilskan som drivkraft få in ett hyfsat slag mot hans mage som gör att han viker överkroppen framåt.

"Men tänk om jag inte kan glömma dig då? Tänk om du är allt jag tänker på, jämt och ständigt, och jag är så fucking trött på det!"

Skriker jag och med en sista kraftansträngning knuffar jag till honom så att han tappar balansen och faller ner mot gatan. I fallet får han dock tag om min midja och lyckas även dra ner mig och snart ligger vi båda och kvider på den svarta asfalten.

Under några minuter är allt som hörs våra tunga andetag som blandar sig med varandra och jag känner sakta hur vätan börjar ta sig igenom det tunna tyget på min jacka.

Jag sätter mig sakta upp samtidigt som jag gnider mig om armbågen som fick sig en smäll under fallet. Felix sitter redan upp och placerar armarna runt knäna medan han studerar mig intensivt.

"Vi är två hopplösa fall du och jag, vet du det?"

Muttrar han efter en stund och jag kan inte låta bli att skratta för situationen är så skrattretande, här sitter vi, två idioter, mitt på gatan i den kalla mörka kvällen och skrattar.

Jag inser att det han säger är sant, vi är allt två hopplösa fall han och jag.

-----
Jag är så trött men att skriva är så mycket roligare än att sova! :P

Jag hoppas att ni har haft en bra dag :) min dag har la vart sådär, fick reda på att jag har tre prov nästa vecka så yay eller nja inte riktigt...

På bussen hem gjorde jag en deal med min bästa kompis att vi skulle se Roller Coaster videon tillsammans vilket innebär att jag måste vänta tills imon för att se den (sen fick jag reda på att den ändå kommer ut imorgon i Sverige) jag är sååååå taggad!!! :D

Jaja jag borde verkligen sova nu även om det är roligare att skriva om Foscar... :P

Btw, jag älskar Ogges och Oscars vänskap i den här storyn :)

Xx, Nad