Desire || Foscar

45.

Mina ögon är fortfarande fästa på sugmärkena på Felix hals och jag känner smärtan i bröstet som växer för varje andetag jag tar.

Först känner jag för att skälla ut honom och skrika tills rösten sviker mig men när jag kastar en blick på hans trötta ansikte så inser jag att han troligtvis inte ens har någon koll på vart han befinner sig just nu. Jag kommer inte att kunna få en vettig förklaring ur honom just nu.

Så istället trär jag snabbt av honom den trasiga tröjan utan att röra honom för mycket. När jag slänger tröjan åt sidan så mumlar han något otydligt och utan att möta hans ögon så ger jag honom en lätt knuff i bröstet så att han lägger sig ner i sängen.

Han kryper ihop som ett litet barn och drar upp täcket hela vägen till hakan. Jag sliter motvilligt blicken ifrån honom och går med tunga steg över golvet för att släcka lampan. När rummet fylls av mörker så matchar det min insida. Det gör ont i mig att veta att Felix kanske har gått bakom ryggen på mig när jag trodde att han tyckte om mig lika mycket som jag tycker om honom.

Jag drar av mig tröjan men behåller mjukisbyxorna på när jag motvilligt kryper ner bredvid Felix i sängen. Jag lägger mig så långt ifrån honom som det går och vänder ryggen mot honom.

Det tar inte många minuter innan jag känner hur madrassen tyngs ner och hur Felix kropp pressas mot min. Hans armar slingrar sig runt min midja och han drar mig närmare intill sig. Jag stelnar till i hans grepp och när mitt namn lämnar hans läppar i sömnen så känner jag hur tårarna börjar rinna längs kinderna.

När jag vaknar nästa morgon så har jag knappt sovit en ynka timme under natten och mina ögon är trötta och rödkantade efter alla tårar som spilldes under natten.

Jag kryper försiktigt upp ur sängen och slingrar mig ur Felix lösa grepp för att inte väcka honom. Med en snabb blick på klockan konstaterar jag att jag måste skynda mig om jag ska hinna till skolan i tid.

Efter att ha slängt en blick på Felix som fortfarande sover djupt så beslutar jag mig för att lämna honom här eftersom mina förändrar ändå kommer att vara borta på jobb hela dagen. Jag får ta itu med honom när jag kommer hem.

Jag drar på mig de närmaste klädesplaggen jag kan hitta och skriver en snabb lapp till Felix ifall han skulle vakna och undra vart jag är.

Efter att ha borstat tänderna och dragit en hand genom håret så springer jag snabbt nerför trappan och drar på mig ytterkläderna innan jag går ut genom dörren och motvilligt drar mig mot skolan.

Väl i skolan får jag gå in på toan det första jag gör pågrund av tårarna som trycker på bakom ögonlocken. Efter ett par djupa andetag så stapplar jag ut i korridoren igen med sänkt huvud.

Plötsligt känner jag en lätt knackning mot min axel och när jag vänder mig om så möter jag Ogges blåa ögon.

"Visst är Felix rätt bra i sängen ändå?"

Säger han och lägger armarna i kors över bröstet och ger mig ett malligt leende. Då plötsligt går det upp för mig.

Bitarna faller på plats. Det är därför Ogge visste att Felix hade hemligheter för mig, Ogge var en del av dem. Det är därför Ogge har gett mig alla de menande blickarna de senaste dagarna.

Ogge och Felix har gått bakom min rygg och sveket får mig att tappa andan.