Desire || Foscar

32.

Felix verkar inte märka av min frånvaro när han möter upp mig på plattan. Han ger mig en snabb kyss när vi möts efter att ha kollat runtomkring sig noggrant. Jag antar att det inte är bra för hans rykte att synas så närgånget med mig.

När vi går mot tunnelbanan så fastnar min blick på hans fria hand som rör sig försiktigt i rörelseriktning bara några centimeter ifrån min hand. Men jag väljer att inte ta den och trycker istället ner min hand djupt ner i jackfickan så att jag inte ska falla för frestelsen.

"Vem håller i festen?"

Frågar jag när vi står på tunnelbanan påväg mot rätt destination.

"Vettefan"

Säger han och flinar. Jag skakar bara på huvudet åt honom men väljer att inte kommentera det. Jag studerar hans vackra ansiktsdrag medan mina tankar fortsätter att cirkulera i mitt huvud. Han märker av mina brännande blickar och inspekterar mitt ansikte lika noggrant.

Ingen av oss säger ett ord utan vi låter våra ögon och vårt kroppsspråk tala för oss. Jag försöker att tolka det hans ögon avspeglar men hans ögon liknar det virrvarr av känslor som jag själv besitter inombords.

När jag bryter vår ögonkontakt och vänder mig mot dörrarna i väntan på att gå ut ur vagnen så känner jag hur hans kropp pressas mot min bakifrån. Hans händer lägger sig löst på mina höfter och han kysser mig slarvigt i nacken.

"Du är vacker Oscar"

Viskar han så att bara mina öron uppfattar det och ett leende sprider sig över mitt ansikte medan han backar undan igen så att avståndet emellan oss återgår till det normala.

Väl framme på festen tar det inte många minuter innan jag har tappat bort Felix i det täta vimlet av folk. Jag sträcker på halsen och försöker desperat att få syn på hans välbekanta ryggtavla men utan framgång. En suck slinker ur mig och jag tar mig in till det fullproppade köket. Jag lyckas fiska åt mig en ölburk och häller i mig några klunkar av den beska drycken. Jag kan inte låta bli att grimasera när eftersmaken fyller min mun. Alkohol har väl aldrig varit min personliga favorit men nu när hela min insida känns som ett upprivet, förvirrat, kaotiskt sår så lugnar det nerverna skönt.

Jag lyckas ta mig igenom den värsta folksamlingen och ställer mig placerad mot väggen i ett hörn och låter min blåa ögon svepa över de tätt hoptryckta paren på dansgolvet.

Mina tankar dras tillbaka till den där festen som jag och Felix dansade på. När vi hade vårt första riktiga samtal ute på balkongen. Jag kommer ihåg den starka känslan jag fick av hans beröring. Jag kommer ihåg hur mycket jag ville känna hans läppar mot mina och jag kommer ihåg hur Hampus stoppade oss från att någonsin gå längre den där kvällen.

Ska jag verkligen tillåta Hampus att komma emellan oss igen? Nu när jag har fått känna det jag så länge har suktat efter. Mina känslor kring Felix är förvirrade, speciellt nu när Hampus erkände sin kärlek men jag kan inte ignorera hur påverkad jag är av hans närhet. Jag kan inte ignorera att det inte bara är min kropp som påverkas av hans fysiska beröring utan att även mitt hjärta påverkas av hans ord, hans ögon, hans andetag.

Mina tankar avbryts när jag känner igen Felix tydliga ryggmuskler genom den svarta T-shirten han är klädd i. Men synen gör mig inte så glad som förväntat för Felix kropp är tätt omslingrad med en främmande kille.