Live Love Laugh - Foscar

Kapitel 16 (Del 2)

Felix perspektiv

Jag väntar spänt på att Daff ska svara på min fråga och tillslut öppnar han munnen. Jag kan inte tolka hans ansiktsuttryck och det gör mig nervös, jag har ingen aning om vad han kommer att säga.

"Ni får vara ihop men det jag försökte komma till var att ni inte kan komma ut för världen" Börjar han och jag kollar häpet på honom. Menar han att jag blev arg i onödan och Oscar undviker mig i onödan. Han fortsätter prata innan jag hinner öppna munnen för att säga något. "Ni blev så hysteriska igår så jag hann aldrig säga något. Dock är både jag och Katia väldigt besvikna på att ni inte sagt något!" Säger han och avslutar meningen. Man hör på hans röst att han är besviken på oss och jag förstår honom till viss del. Jag hade blivit arg om Ogge eller Omar haft ett förhållande utan att säga något, men på samma gång ville vi hålla det hemligt för att se om det fungerade.

"Men varför sa du inget, Oscar är ju helt förstörd" Säger jag och ännu en gång låter min röst irriterad. Det är inte meningen att den ska vara så irriterad men jag kan inte hjälpa det, Oscar är jätte ledsen och nu är det det plötsligt inget problem att vi är ihop. Jag blir så förvirrad och det gör mig ännu mer förvirrad att Katia kom ut gråtandes från kontoret igår. "Och varför grät du Katia?" Frågar jag och kollar på Katia. Hon tittar upp på mig eftersom hon innan satt och tittade ned i sitt knä.

"Jag blev bara sårad över att ni inte berättat" Säger hon som att det inte var något speciellt och jag kollar frågande på henne. Hon viftar bara med handen och visar att jag ska glömma det eftersom det inte var något viktigt. Jag rycker bara på axlarna och sedan slutar jag tänka på det.

"Var det något mer du undrade över Felix, annars kanske du borde prata med Oscar nu!" Säger Daff och tittar snällt på mig, Jag skakar bara på huvudet och sedan reser jag mig upp. Vi säger hej då till varandra och sedan går jag ut från kontoret. Jag går bort genom korridoren och medan fiskar jag upp min telefon för att ringa Oscar. Efter fyra signaler har han fortfarande inte svarat så jag lägger på och skickar iväg ett sms istället.

Till Oscar skickat 16:17
Hej älskling! Du svarar inte i telefonen men jag försöker här i alla fall! Kan jag komma över, vi måste prata! <3 :)

Jag lägger ned telefonen igen eftersom jag förstår att han inte kommer svara på ett tag. Jag vet att han är hemma men jag vet inte om han vill att jag kommer över, dock vet jag att vi måste prata och därför är mitt val ganska enkelt - jag åker till honom ändå! Han kan säga precis vad han vill men jag måste göra det här.

Bussresan till Oscar har aldrig varit så lång som den är nu och jag tittar ut igenom fönstret där hus efter hus åker förbi. Jag försöker tänka ut något vettigt att säga till honom men jag kan inte komma på något som låter bra, jag får helt enkelt lita på mitt hjärta och gå helt på magkänslan. Det kan inte gå så fel att han börjar hata mig iallafall.

När bussen äntligen stannar på rätt hållplats springer jag nästan av den och börjar direkt jogga bort till Oscars hus. Halvvägs kommer jag på mig själv med att jogga och saktar därför ned en aning, jag vill inte verka för desperat som springer till honom. Jag går med tunga steg bort till Oscars uppfart, när jag kommer fram öppnar jag grinden och går bort till dörren. Jag tittar upp på Oscars hus och ser att lampan är tänd i Oscars rum men snart släcks den igen. Jag går upp till ytterdörren och öppnar den, jag struntar i att knacka eftersom vi inte brukar göra det. När jag kommer in i hallen ser jag Johanna komma ut från vardagsrummet.

"Nej men hej Felix, vad kul att se dig!" Säger hon och ger mig en lös kram. Jag kramar tillbaks och hälsar tillbaks.

"Så vad gör du här?" Frågar hon och tittar på mig medan jag tar av mig ytterkläderna. "Jag hörde vad som hände i studion igår!" Fortsätter hon när jag inte svarar och jag suckar tyst. Hon ger mig en medlidande blick och sedan går hon in i köket utan att säga något.

Jag är tacksam för att hon inte säger något då det inte finns så mycket att säga. Allt är bara en stor röra just nu och jag måste reda ut allt. Allting var ett stort missförstånd från min och Oscars sida men vi blev antagligen så upprörda att vi vägrade lyssna på vad Daff ville säga. Utan att jag har tänkt på det så har jag gått upp till Oscars rum och nu står jag utanför hans dörr. Jag knackar på den men får inget svar inifrån så därför öppnar jag dörren och går in. Hade jag inte vetat att Oscar var på sitt rum hade man kunnat tro att det inte var någon här inne. Oscar ligger gömd under täcket med kudden över huvudet. Hans telefon som ligger bredvid hans huvud avslöjar att han lyssnar på musik och det förklarar varför han inte hörde min knackning. Jag sätter mig sakta på sängkanten och lägger min hand löst på Oscars rygg, han rycker till av min beröring och snart lyfter han på kudden.

"Fan vad du skräms!" Säger han och tar ur hörlurarna och lägger dom på golvet tillsammans med telefonen.

"Sorry, det var inte meningen!" Svarar jag enkelt och tittar på Oscar som sätter sig upp och lutar sig mot väggen.

"Det är okej, men var gör du här?" Säger han i lugn ton och jag är tacksam för att han inte låter irriterad eller arg. Det skulle gjort saken mycket svårare och han hade antagligen varit negativ till allt jag ska säga.

"Vi måste prata om oss Oscar" Börjar jag och läggen en betoning på oss. Han nickar och jag fortsätter eftersom han inte verkar så intresserad av att säga något. "Först vill jag säga förlåt, eftersom jag inte hört av mig! Sedan vill jag berätta att jag pratade med Daff idag innan jag kom hit, vi får vara ihop men vi får inte gå ut med det för världen" Säger jag och försöker låta så neutral com möjligt men min lycka speglar sig i rösten och jag antar att Oscar också hör det. Han spricker upp i ett leende och sedan säger han.

"Men Daff sa ju..." Han avslutar aldrig meningen så jag fortsätter på den istället.

"Han kunde aldrig berätta eftersom jag blev ganska arg och stack. Men dom är besvikna på oss eftersom vi inte berättade för dom" Han nickar svagt och sedan sträcker han ut armarna mot mig, jag kryper upp i hans famn och gosar ned huvudet i hans hals.
Oscar's perspektiv

Det Felix säger känns ganska ologiskt varför skulle Daff bli så arg på oss om han inte är arg egentligen utan bara vill säga att vi inte ska gå ut med det offentligt. Jag tror på Felix det gör jag verkligen men jag litar inte på Daff varför skulle han säga detta först nu dagen efter.

Jag kramar om Felix och snart ser jag hur Felix har somnat i min famn. Jag tar av honom byxorna och tröjan sedan lägger jag honom under mitt täcke. Jag kryper också ned under täcket och lägger mig bakom Felix så att vi skedar.

Det känns skönt att vara sams med Felix igen men jag måste prata med Daff. Jag måste få veta vad han tycker om oss och vårt förhållande. Det sista jag tänker innan jag somnar är att morgondagen kommer bli lång.

~~~~
Hej på er! Är verkligen inte nöjd med Kapitel 16 Del 1 & Kapitel 16 Del 2 men hoppas ni gillar dom!☺️

Kram Elin!