Live Love Laugh - Foscar

Kapitel 23

Oscar's perspektiv

Gårdagen slutade i katastrof och jag ångrar varje ord av det jag sa till Felix i städskrubben efter intervjun. Det var inte meningen att mina ord skulle bli så hårda men när han sa så där blev jag irriterad och det resulterade i att jag tog ut min frustration på honom. Det är egentligen tjejen som intervjuade oss jag är arg på eftersom jag tycker det var onödigt av henne att ta upp det.

Jag står nu utanför dörren till Daffs kontor och velar fram och tillbaks på om jag ska gå in eller inte. Jag vet att Felix sitter där inne och att jag antagligen kommer behöva prata med honom idag. Efter mycket argumentationer med mig själv i huvudet kommer jag fram till att jag måste gå in, jag vet redan att jag är sen och jag vet också att alla antagligen sitter där inne och väntar på mig. Jag öppnar försiktigt dörren och går in, som jag trodde sitter alla där och min blick riktas automatiskt till Felix. Han tittar inte ens på mig när jag kommer in och det gör mig en aning besviken, han kanske aldrig älskade mig. Jag sjunker ned på stolen bredvid Omar och Daff reser sig upp som han alltid gör när han ska säga något.

"Gårdagen var omtumlande för er alla och jag vet att detta är jobbigt för er! I nuläget kan vi inte göra så mycket förutom att ha koll på fansens reaktioner. Vi måste se hur dom tar detta och om dom tror på det Felix sa" Säger Daff och vi nickar svagt. Det finns inte så mycket att säga så Daff kan fortsätta prata vilket han också gör. "Därför har jag tillsammans med de andra på skivbolaget bestämt att ni ska få en vecka ledigt och den veckan ska ni spendera nere hos Omar!" Han avslutar meningen och tittar på oss, vi nickar bara åt det han säger. Det kanske inte är så dumt att spendera en vecka hos Omar ändå, vi behöver andas och komma bort från allt en stund. Ogge är först med att säga något efter att Daff pratat klart.

"När går tåget?" Frågar han och tittar på Daff, ska jag vara ärlig ser han en aning trött och sliten ut.

"Tåget går om två timmar så ni borde nog åka hem och packa!" Svarar Daff och vi alla reser oss upp. Vi går tyst bort genom korridoren och ingen av oss säger något, det finns inte så mycket att säga.

~ Två timmar senare ~

Vi står nu på perrongen och väntar på att tåget ska gå. Daff har redan sagt hej då och åkt tillbaks till studion. Vi har inte sagt någonting till varandra sedan igår och det skrämmer mig. Varför är det så stelt mellan oss, det känns som att de andra tre har gått emot mig. När tåget äntligen rullar in på spåret lyfter jag upp min väska och gör mig redo för att kliva på. Tåget stannar helt och dörrarna öppnas, det strömmar ut människor genom dörrarna och snart är alls vagnar tomma. Städarna går ett varv för att plocka upp skräp och sedan får vi kliva på. Jag går snabbt upp för den lilla trappan och bort till våra säten. Jag lägger väskan på hyllan ovanför våra säten och sedan sätter jag mig på sätet närmast fönstret. Omar sätter sig bredvid mig och Felix hamnar mittemot mig.

Fem minuter senare stängs dörrarna till tågets vagnar och snart rullar vi ut från perrongen där det är fullt med folk som vinkar av vänner och familj. För vår del står det ingen där och vinkar av oss, Daff stack innan tåget ens anlänt till spåret. Tåget åker snabbare och snart är vi utanför stan och påväg ut på landsbygden. Jag tittar på de andra killarna och ser att Ogge är påväg att säga något, han öppnar munnen och snart hör jag hans röst.

"Vi måste reda ut saker om detta ska funka!" Säger han bestämt och alla tittar upp på honom. Jag nickar svagt och förstår att detta måste lösas nu.

"Det som händer mellan Felix och Oscar får ni lösa själva men varför är vi så arga på varandra?" Säger plötligt Omar och alla blickar vänds mot honom istället för Ogge.