Live Love Laugh - Foscar

Kapitel 1

Felix perspektiv

Jag går längs de folktomma gatorna i Stockholm. Det är februari och stora snöflingor faller ned från himlen och landar på marken. Det är första gången som det snöar riktigt mycket denna vinter men det är inget som stör mig utan tvärtom - jag älskar det!

Det har börjat skymma men det är fortfarande inte helt svart ute! Klockan är bara fyra och jag är påväg till studion för att spela in några låtar som vi inte blev klara med igår. Daff sa att det var viktigt att vi blev klara med dom så fort som möjligt!

Jag kommer fram till porten där vår studio och kontor ligger, som tur är så står det inga Foooers utanför och väntar idag. Det är inte det att jag inte gillar dom men jag tycker så synd om dom när dom står utanför i flera timmar och fryser bara för att få en kram av oss. Allt dom gör för oss är så gulligt men jag känner lite medkänsla för dom när dom står där ute och fryser bara för att få träffa oss.

Jag slår in den fyrsiffriga koden till porten och ett klick hörs när dörren öppnas. Jag kliver in i trapphuset och låser dörren efter mig. Jag skyndar mig upp för trapporna och sedan öppnar jag dörren som leder in till studion. Jag ser att de andra killarna redan är här då deras kläder hänger på krokarna i den lilla hallen. Jag slänger en snabb blick på klockan som hänger på väggen och ser att den är tio över fyra, vilket betyder att jag är tio minuter sen - men det förvånar mig inte!

Jag går igenom korridoren och kommer tillslut fram till Daffs kontor. Jag hör Omar sucka och sedan hör jag hur han säger "varför är Felix alltid sen, vi får alltid vänta på honom. Jag orkar inte vänta längre nu!". Jag kan inte låta bli att tänka efter, är det så dom tänker om att jag alltid är sen. Jag trodde dom var okej med att jag kommer försent ibland och att dom inte bryr sig så speciellt mycket men uppenbarligen tycker dom att det är extremt jobbigt. Jag öppnar sakta dörren och går in och sätter mig på den ända lediga stolen bredvid Ogge.

Det är inte första gången jag kommer sent men det är första gången jag känner ånger. Jag ångrar mig nu att jag sov en kvart extra för att sedan få stressa ut till bussen och missa den med några sekunder.

"Felix du måste lära dig att komma i tid om det här ska fungera" säger Daff strängt och kollar bestämt på mig. "Du förstör för de andra killarna när du håller på såhär, om du hade glömt det så är det tre killar till i det här bandet"

Jag kan inte låta bli att bli lite tagen av det han säger. Såklart har jag inte glömt bort att det är tre killar till med i bandet, dom är som mina bröder och jag skulle aldrig glömma bort dom. Jag är van med att få utskällningar av Daff då och då pågrund utav att jag alltid kommer försent men denna gång får det mig att tänka efter. Jag kanske inte kan fortsätta såhär längre nu.

"Förlåt" Mumlar jag och tittar ned på mina händer som ligger i mitt knä. Jag vågar verken titta på Daff eller de andra killarna. Jag förstår om de är besvikna men det kommer lite plötsligt eftersom dom inte sagt något innan.

"Okej vi struntar i det nu men du måste bli bättre på att hålla tider Felix!" Daff låter inte lika sur längre men jag kan höra på hans röst att han är irriterad och det förstår jag eftersom det inte kan vara kul att jobba med någon som alltid kommer försent.

Vi går bort till studion där vi spelar in all musik och Oscar börjar med att gå in och sjunga. Han har inte ens givit mig en blick sedan jag kom och jag börjar tro att han är sur på mig för att jag kom försent. Jag vill verkligen inte skapa bråk med någon av killarna och därför känns det som att jag måste be om förlåtelse för mitt beteende.