Live Love Laugh - Foscar

Kapitel 7

Felix perspektiv

När jag öppnar dörren möts jag av en hemsk syn. Omar sitter på sängen med en helt förstörd Oscar i famnen. Hans ögon är röd gråtna och hela han skakar. Det är hemskt att se sin bästa kompis så sårad och jag vill bara hålla om honom. Jag ser att Omar är trött och jag förstår honom, klockan är nästan sex på kvällen och han har antagligen suttit med Oscar i knät ända sedan dom kom hem.

"Ska jag ta över en stund?" Mimar jag och tittar medlidande på Omar. Han nickar svagt och försöker få kontakt med Oscar men han verkar ha somnat. Omar lägger ned Oscar på sängen och reser sig sedan upp. Han ger mig en brohug och sedan går han bort till dörren.

"Vad är det som gör att Oscar är så ledsen?" Frågar jag snabbt och tittar på Omar.

"Det är nog bäst om du frågar Oscar det själv! Jag lägger mig på soffan en stund" Säger Omar trött och sedan stänger han dörren efter sig och går.

Jag sätter mig på sängen och stryker sakta min hand över oscars rygg. Fast jag inte vet vad allt detta handlar om så tycker jag synd om honom. Jag måste fråga vad det är som har hänt när han vaknar igen men sålänge lägger jag mig ned bredvid honom och funderar. Hur blev allt såhär och varför har han inte sagt något tidigare, vi kunde hjälpt honom!

Efter en stund märker jag hur en arm läggs över min mage och jag hajar till. Men sedan kommer jag på att det bara är Oscars arm. Jag tittar på honom och ser att han är vaken, jag blir lite fundersam eftersom han antagligen lag sin arm om mig medan han var vaken men jag intalar mig själv om att han bara vill ha närhet!

"Håll om mig Felix" Mumlar Oscar tyst och jag hör knappt vad han säger! Jag lägger armarna om honom och håller honom hårt. Snart börjar han snyfta lågt och jag håller om honom hårdare, jag stryker honom även över ryggen för att lugna honom!

"Vad är det som har hänt Oscar?" Frågar jag försiktigt efter en stund och han tittar upp på mig. Det rinner fortfarande tårar ned för hans kinder men han ser på något sätt lugnare ut nu.

"Jag kan inte berätta det för dig!" Säger han och sedan lägger han sig ned med huvudet på mitt bröst igen.

"Jag ska inte tvinga dig, men jag finns alltid här om du vill prata!"

Oscars perspektiv

När Felix frågar vad som är fel får jag panik - för vad ska jag svara, jag kan ju inte berätta att jag gillar honom! Jag lägger mitt huvud på hans bröst och blundar, jag hoppas han förstår att jag inte vill berätta. Just nu orkar jag inte med någon som tjatar på mig.

"Jag ska inte tvinga dig, men jag finns alltid här om du vill prata!" Hör jag Felix säga och jag kan inte låta bli att le åt hans ord. Att ha honom såhär nära är helt fantastiskt och just nu känns det som att det är sista gången jag kommer få ha honom såhär nära! Jag nickar bara och sedan somnar jag om.

~ 1 timme senare ~

"Maten är klar!" Hör jag Mia ropa nerifrån och jag tittar på Oscar. Han sover fortfarande, vilket jag är glad för då han har lugnat ned sig nu.

Jag skakar om Oscar och han mumlar något osammanhängande innan han vänder på sig och antagligen försöker somna om. Jag suckar och skakar sedan på honom igen, denna gång öppnar han ögonen och tittar surt framför sig men direkt när han ser mitt ansikte tindrar hans ögon till och han får ett leende på läpparna. Vad ska det betyda, varför ler han mot mig samtidigt som hans ögon tindrar så där?

Vi reser oss upp ur sängen och går ut i vardagsrummet. På soffan ligger Omar och slötittar på något program, han ser fortfarande riktigt trött ut och jag tycker synd om honom.