You are My Angel

Vad jag lovat

Soldaterna kastade in mig i en källare som låg under jorden. Det var som ett litet fängelse. Jag var så ledsen. Nästan säker på att dom alla skulle dö, tanken gjorde mig rädd. Tårar rann ned för min Kind som en flod. På sementgolvet blev det en liten pöl. Mitt hår var tovigt och trassligt och dessutom blött. Jag var så trött på allt detta. Alla tankar på samma gång kom. Jag tänkte att jag bara skulle ge upp. Jag la mig då på rygg. Kände på min midja där min kniv var. Nu äntligen nu gäller det.. Tänkte jag. Men när jag kände på det släta bladet så tänkte jag tillbaka då jag och Lydia lekte i hons trädgård.

Det var en sommardag, jag och Lydia lekte i hons trädkoja. Lydias bror sprang runt barfota i den Lena ljusgröna gräset som vaggade lätt av vinden. Han höll också i ett flygplan och gjorde ett brummade ljud med munnen. Lydia hade två flätor som hon svingade runt när hon skulle vrida på sig. Jag hade trassligt blont hår jag som Lydia brukade kamma och fläta. Lydia skulle hämta bullar till oss så hon klättrade ned. Jag satt och väntade på henne i kojan. Plötsligt hör jag ett knak från kojan, ett till, kojan gungar till och igen och igen, jag håller mig i kanten för att inte ramla av. Jag håller nästan på att ramla av men får ett dåligt grepp om kanten. Jag börjar skrika
- hjäääälllpppp!! Och blir rädd, Lydias bror tappar sitt flygplan och blir rädd. Lydia kommer sedan och när hon får syn på mig så tappar hon bullarna. Jag glider och känner hur jobbigt det är.
- jag orkar inte!! Sa jag och var påväg att släppa.
- ge dig inte håll kvar jag kommer! Skrek Lydia och sprang sitt snabbaste till mig.
Jag försökte och försökte. Sedan släppte jag tillslut men hamnade inte hårt på marken. Lydia höll mig i famnen. Jag var nog tung så hon släppte sedan.
- tack ! Sa jag och kramade Lydia.
- ge aldrig lova mig det!

Jag försökte inte tänka mer och skakade på huvudet. Jag riktade kniven mot min mage. Tankarna kom i vågor.

Lydia kollade med sina glada ögon allvarligt på mig. Hon menade verkligen aldrig..

Nej jag får inte tänka så.. Sluta! Tänkte jag inom mig. Jag tog ett hårt grepp om kniven och höjde den upp..

Jag log mot Lydia och såg hur lycklig hon var och jag var tillsammans.
- jag lovar! Hela livet ut! Jag kramade Lydia hårt därefter.

Jag tog kniven åt sidan och släppte den på sementgolvet. Jag kan inte jag lovade henne det.. Tänkte jag..
Jag satt mig upp.
Jag ska aldrig ge upp! Skrek jag högt därefter.