You are My Angel

Bästa utsikten.. Huh?

Värkligen? Tror dom att dom kan
komma undan så snabbt? Min attityd blev genast ruff. Vi såg ett slott som var vitt, eller det såg ut som om den var gjort av moln. När vi hoppade av fåglarna sprang jag till kanten och hoppade. Men långt kom jag inte jag ramlade bara framåt i marken för jag såg att jag hade handbojor på mig.
- koidz ksogha.. Sa killen jag åkt på fågeln med. Han skrattade lite. Varför skrattar han när ett krig kommer? Vilken idiot.. Tänkte jag.
Killen tog tag i handbojorna och drog upp mig kraftigt med ena handen. Han hade i alla fall muskler. Jag kollade surt på honom. Han var inte en snäll i alla fall. Även om jag såg surt på honom skrattade han.
- vad skrattar du åt? Fräste jag mot killen och hans retande skratt slutade.
- ursäkta mig, jag trodde du inte var vald.. Sa killen.
Jag kollade på honom men slutade se sur ut.
- jag heter sky och är prisis som du, utvald, det språket jag sa innan är vårt språk som vi pratar som himmelänglar.
Jag svarade lite oförskämt därefter
- okej. Isånnafall är Ryan här? Sa jag och kollade med stora ögon. Kanske kunde han hjälpa mig att komma till Benjamin och Bruno?
- Ja.. Men känner du honom? Sa Sky.
- känner o känner.. Får jag träffa honom? Svarade jag.
- ja ett ögonblick.. Sa sky och skyndade sig in i ett litet skjul som var prisis bakom sig.
Han gick lite vingligt och konstigt. När han gick inför dörren som stod på glänt.
Jag stod kvar med handbojorna. Jag kollade runt omkring mig och såg Tamara. Hon såg halvt drogad ut när hon vinglade runt när hon hoppat av fågeln. Från där jag stod såg jag en stor plätt och där på ena sidan stod alla änglar och på andra sidan stod viruset son drabbar människorna. Plötsligt kom sky ut med Ryan bakom sig. Jag log brett till Ryan men såg inte hans speciella leende.
- Ryan det är jag Alison sa jag och log. Men han såg bara helt stelfrusen ut. Sedan såg jag att han hade ett svärd i handen och utrustning på sig.
- vad har ni gjort med honom skrek jag på Sky. Sky blev lite skygg och kollade besviket på sina fötter.
- Alison! Nej.. Hjälp!... Nej nej.. Fly fly! Sa Ryan. Det var som om han hade två sidor eller ett motstånd på något sätt.. Ville han säga något till mig eller?
sky reagerade snabbt och slog till Ryan på kinden så han ramlade på golvet.
- vad fan gör du?! Skrek jag på sky som stod kvar. Han var helt tom i blicken. Det såg ut dom om han var tvungen till det.
- du kan säga! Sa jag och blev tillslut ledsen.
- okej men säg inget härefter.. Förstått?
Sa sky och drog mig till baksidan.
Sky tog upp en nyckel från din ficka och öppnade mina handbojor.
- du måste fly och varna Bruno o Benjamin..
- känner du dom? Avbröt jag.
Han började inte ha lust att svara så han fortsatte.
- mitt folk kommer attackera ert folk.. Tydligen har vi en överenskommelse med virusen. Jag är din vän.. Förstått?! Sa Sky och viskade.
Vadå överenskommelse? Plötsligt fick jag panik och blev super orolig för Bruno o Benjamin.
- okej, tack så mycket!!! Sa jag men jag hade inte mycket tid att höra hans svar när jag sprang ned för en stege ned till marken. Jag var sågat jag kunde vara. Sedan sprang jag snabbt bakom huset och svängde in bland folkmassan med utrustade änglar. Jag trängde mig förbi dom och kände deras blick.
- en tjej? Sa en man för sig själv. Jag letade efter två ansikten, Bruno och Benjamin. Jag tog till och med några av soldaterna som såg liknande på axeln och vände dom för att definiera om det var Benjamin eller Bruno. Folkmassan var enorm men sedan efter en stund såg jag en person med kort brunt hår som jag bästemde mig för att den var Benjamin. Jag tog försiktigt på hans axel och viskade Benjamin? Killen vände sig om och visade det ansikte jag letat efter.
- Ali vad tusan gör du här?? Sa Benjamin och började rynka på pannan.
- jaag letar efter..
- du får inte vara här! Sa Benjamin och tog hårt om min handled och släpade bort mig från folkmassan.
- nej Benjamin sluta! Sa jag och drog mig loss från hans grepp. Jag såg allvarligt på honom.
- gå tillbaka till vår koja och hämta ett horn som vi kan blåsa i. Sa jag och snabbt vecklade mina vingar och flaxade uppåt. Jag vände mig sedan osäkert om så jag inte såg Benjamins ansikte. Sedan av förtvivlan att han inte skulle göra som jag sa vände jag mig om och flaxade nära honom och kysste honom på kinden.
- snälla det kan förändra allt.. Sa jag ch flaxade bort från honom. Nu är jag säker på att han kommer göra det. Jag letade sedan efter Bruno men såg inte till honom. En man med en gulldrig utrustning ställde sig i motsatt håll och höll ett tal, men jag hann inte lyssna förrän jag tog tag i Brunos tröja och lyfte upp honom. Det var brottom nu så jag var tvungen att ställa ned Bruno och ställa mig framför killen med guldutrustning. Jag började sedan skrika så att alla skulle höra
- Jag är Ali och skulle vilja att detta kriget slutar! Jag vet varför ni gör detta och det är för att inte virusen ska fortsätta, men detta är ingen lösning för dom ni tror är med er är mot er, i detta fallet himeläglarna!
Alla i folkmassan kollade sedan upp dör himeläglarna stod i grupper med pilbåge redo som inte hörde vad jag sa.
Sedan fortsatte jag med
- himmeläglarna hade en överenskommelse med viruset så dom slipper dom. Vi kan fortfarande göra det rätta! Vem är med mig!!! Skrek jag högt och höll upp ena handen. När jag väl slutat att tala och tänka så hörde jag skratt från folkmassan och tillslut applåder. Jag såg förtvivlad ut. Hade jag misslyckats?
- det är ju sant! Sa jag litemindre högt och sänkte ned armen. Sedan greppade två soldater i min hand och släpade bort mig från den skrattretande publiken som om jag vore komiker. Jag såg Brunos blick. Han var arg på mig.
Varför? Tänkte jag. Sedan när jag såg Benjamin som var ledsen så sa han.
- hur kan du hitta på något sånt och skylla på himmelänglarna? Svikare.. Benjamin vände sedan ryggen mot mig. Jag var hjälplös. Hur ska jag ta mig till nu? Jag måste komma på något sett. Men hur? Skrik från folkmassan och vapnen som höjdes mot himmeln såg jag och springande ben rätt mot virusen såg jag. Hur ska jag ta mig till?..