You are My Angel

I ulltra små bitar

Jag satt och väntade i ca 2 timmar innan jag hörde stegen från Benjamin och Bruno utanför. Dom gick in. Innan jag berättat vad som hänt såg jag att dom var skadade. Benjamin hade blod i huvudet och på knäna och Bruno i magen och hela benet. Dom var trötta. Dom såg ut som frågetecken.
- vad i hela friden?! Sa jag och ställde mig upp livrädd.
- dom är här... Vem i hela friden är hon? Sa Bruno super rädd ut. Han kollade på Tamara. Plötsligt såg jag Benjamin såg häpnad och chockad ut när han fick syn på Tamara. Jag var säker på att dom kände varandra.
- menar du tjuvarna? Har dom gjort det? Sa jag och kollade förskräckt på Bruno och hans skadade och blodiga kropp.
- detta är Tamara och jag hittade henne övergiven i tältet, jag kunde inte lämna henne där... Sa jag. Benjamin sprang fram till Tamara och föll ned på knä. Han tog hons ena hand och knöt den om sin. Jag satt mig ned. Bruno också.
- Åh Tamara! Sa Benjamin tyst. Han ruskade henne lite och plötsligt vaknade hon. Hon öppnade sinna ögon. Hon hade sminkat sig såg man men jag bryr mig inte. Försiktigt öppnade hon ögonen.
- Benjamin? Är det du? Sa hon. Hon föll ned i hans famn. Dom kysste. Hur kunde detta i hela friden vara möjligt? Just i den sekunden visste jag. Jag hatade honom. Han var aldrig någon att lita på, Mitt hjärta krossades i tusentals Biljontals små små korn bitar och den skulle aldrig kunna limmas ihop. Det kändes som en käftsmäll på mitt ynka lilla hjärta. Jag kände en svidande riktigt svinont svidande i mitten av lungorna och lite till vänster. Där hade Benjamin varit för minst 1 sekund sedan. Men det var han som nu själv hade krossat det. I tusentals små bitar. Att bara en kyss kunde förstöra så mycket och svara på så mycket, såklart kom det på samma gång frågor också. Jag blev sur. Bruno skrattade och sa sedan.
- ung kärlek, vi hinner inte Benjamin. Sa Bruno och genast tystnades. Jag såg att Benjamin såg ut som en hundvalp när han kollade på mig.  Tamara var vinglig och istadig.
Just nu ville jag bara ge han en riktigt hård käftsmäll och säga så mycket till honom men gjorde inte det. Tamara var fortfarande trött och vimsig så Benjamin bärde henne. Det som hade hänt borrade sig in i mitt hjärta och jag blev mer och mer kurig. Jag tror jag värkligen trodde och gillade Benjamin men.. Han var tydligen otrogen mot mig. Jag antar att jag får komma över det på något sätt, men det kommer svida rejält i mitt hjärta.

Efter en lång flygning till väster eller till fallkusten som det kallas var vi framme. Det kryllade av folk och vissa fick till och med bo i tält för dom fick inte plats. Uppe i kojorna var det också många men inte lika mycket. Vi kollade på tältet en stund och undrade vad vi skulle göra men sedan landade vi på marken. Tamara höll på att knyckla till. Efter en stund kom en man. Han var ängel. Hans vingar var rosa. Han var ganska ung som 30 årsåldern typ fast han hade vitt hår och knall blåa ögon. Han närmade sig.
- hej och välkomna! Det är ganska trångt så jag har sparat en koja till er där uppe tills vi kommer på vad vi ska göra! Sa mannen och skrattade. När han fått syn på mig och Tamara så såg han häpen ut. Plötsligt kom Bruno in i bilden.
- Josefin detta är... Hann Bruno sägare innan jag sa mitt " nya " namn
- Ali..Alison heter jag. Sa jag tyst. Bruno såg konstigt på mig men nickade sedan. Hoppas han förstod.
- ... Alison detta är min gamla kompis Amor, kärleksguden om du känner till berättelserna.. Han bestämmer här! Sa Bruno och kramade Amor. Menar han Allvar?? Att kärleksguden som sköt pilar över allt och alla fanns här?? Det kan vara rimligt för det finns ju änglar överhuvudtaget.
- kom nu så visar jag ert nya hem! Sa Amor och viftade med armen att vi skulle följa efter. Han flög upp snabbt som dock jag inte kan.. Jag försökte men ramlade. Andra gången jag försökte gick det vingligt men jag klarade det. Jag flög efter Bruno som flög efter Amor. Hans vingar var mycket vackra. Benjamin hade ställt Tamara upp som nu vaknat men var lite vinglig. När vi var uppe och jag hoppade på kanten så var det någon som skrek där nere:
- dom är Här! Dom är här! I TRÄDEN! I TRÄDEN! Mannen som skrek på marken pekade i dom högsta träden och pekade. Jag vände mig om och såg en maskerad svart man. Hans mask skrämde mig, jag blev rädd. Vad ska jag göra?? Vissa. Skrek vissa tog skydd och vissa sprang för livet. Men jag då? Man såg bara hans ögon som var gröna och blanka. Lite lägre ned såg jag en pilbåge som brann av lågor. Den pilbågen var riktad mot mig. Jag hann inte reagera och Han sköt. Plötsligt såg jag en brinnande pil i mitt högra lår. Jag höll om den smala pinnen. Sedan skrek jag. Är det inte nog med smärta? Jag orkade inte stå imot. Det sista jag såg var att Benjamin höll hårt om Tamara och såg mig tas av den hemska maskerade mannen. Jag slöt ögonen för smärtan gjorde så ont. Skulle jag kämpa imot eller inte? Vad skulle ske?