You are My Angel

Nästa dag.

Jag gick runt och kollade vad som pågick i samhället, alla tränade på skytt knivkastning och att slåss eller att göra motstånd. Jag sparkade lite i den fuktade marken.
Om vi inte klarade detta krig så skulle det gå helt fel, jag menar att jag aldrig få se detta igen. Människorna kommer utrotas. Änglarna också. Eller dom kommer kanske bli slavar. Det får inte hända.. Nej det tillåter jag inte. Jag tog tunga långsamma steg framåt. Men hur har människorna det nu? Och är Lukas i vår gamla dimension? Såklart fanns det frågor kvar att klara ut.
Jag vände mig genast om. Bakom mig stod Amor och sköt sina pilar med hjärtan på en måltavla. Jag gick raskt till honom och höll min hand på hans axel så han vände sig försiktigt om.
- åh.. Hej Alison! Sa Amor och kramade om mig.
Jag ville fram till saken så jag sa lite oförskämt
- jag vill se hur människorna har det i min dimension. Jag kollade seriöst på Amor.
Amor såg lite förvirrad ut
- men... Du vet ju inte... Du vill inte egentligen.. Svarade Amor och vände sig om igen. Nu blev jag lite irriterad. Vadå jag vill inte? Det var ju jag som frågade.
Jag vände honom skarpt tillbaka så han såg mitt ansikte.
- jag menar det. Sa jag sedan och såg allvarlig ut.
- okej, men ifrågasätt inte mig därefter? Sa Amor och gav sig.
- visst! Sa jag och såg glad ut igen.
Sedan då släppte Amor sin båge och satt den i hans säck på sin rygg sedan fällde han utvisas stora mjuka fina rosa vingar. Dom var så vackra. Jag fällde ut mina men kände att det gjorde ont. Super ont. Ett litet stick som hade en rys med smärta.
- AAJ! Skrek jag och föll till marken. Jag höll om min vinge som låg på marken med mig.
Amor flög genast ned och betraktade mina vingar. Jag hade skott av pilar så det var dom röda hål på mina vingar. Fast än man inte kan tro att man har känsla i vingar så hade man det. En hel vinge är en hel muskel.
- kan du flyga? Frågade Amor och böjde på ögonbrynet.
Jag vet inte.. Sa jag och pustade. Jag ställde mig försiktigt och försökte flaxa, först gick det bra men när jag försökte lyfta stickte det rejält till i vingarna.
- AJ! Nej.. Skulle inte tro det sa jag och bet i läppen när jag samtidigt häll om min vinge som hade stor smärta.
Sedan hörde jag en röst bakom mig och som om personen sprang. Högre högre och högre blev rösten. Innan jag hann vända mig om så hörde jag Benjamin.
- vad har hänt? Hur mår du? Har du ont? Sa han och kollade på mig vad som hänt, han var orolig som en mamma nästan.
- dina soldater hände sa jag till Benjamin men ville inte höra hans svar.
- Amor varför har du inte tagit henne till Tamara? Ösa Benjamin och vinkade ironiskt till Amor som stod som en sten kvar. Sedan hjälptes Benjamin och Amor varandra att bära mig till Tamara och hons sjukstuga.