You are My Angel

En utflykt.

Smärtan hade gått helt över och mina tankar gick i samma spår. Ta dig över wallswood sedan så är du klar. Jag och Tamara hade fått stora ryggsäckar på våra ryggar med mat och överlevnadssaker för alla grundade änglar är som mammor och försiktiga vad de ger sig ut på.
Vi hade båda uppsatt hår öva tyg bitar vi tagit från en gammal shorta.
- Tamara jag ville bara säga att jag är väldigt tacksam för att du hjälper. Sa jag och kollade på Tamara som såg redan genomsvettig ut från den stekande solen vi skulle ge oss ut i.
Vi sa därefter hejdå till älgarna och gick med pigga steg i skogen. Sedan fortsatte vi i tystnaden vandra sida vid sida vidare genom den fuktiga skogen. Vi höll på i timmar och jag tvekar på om Tamara ville verkligen ville följa med.
- så.. Sa jag och slog ihop händerna.
- får man fråga något ? Sa jag kvikt efter.
- ja i detta fallet har vi inget annat för oss så visst, svarade Tamara och kollade på mig.
- jo.. Sa jag och samtidigt tänkte vad jag skulle egentligen fråga. Jag fick komma på något snabbt
- du o Benjamin hur länge var ni ihop? Sa jag. Dumt dumt.. Sa jag och kände ångran.
- äm.. I kanske 2 år. Han var alltid så romantisk. Sa Tamara och drömde sig bort till tidigare i tiden.
- har du ingen kille ellr hade? Sa tamar och sneglade på mig.
Jag tänkte direkt på Lukas som jag blivit nära vän med men blivit lite små kär i men vet inte var han är eller om han kommer ihåg mig.
- nja.. Fick jag fram.
- vadå nja? Sa Tamara och tog mig på axeln.
- okej men han är inte min men jag gillade honom.
- vad heter han? Sa Tamara
- Lucas. Sa jag och fick längtan så fort jag öns sa hans namn.
Jag lägrade efter hans leende och hans förstånd och hur han kunde känna det jag kände. Veta och vilja Saker om mig och så empatisk.

Efter en stunds tysthet och kvicka steg genom skogen stannade Tamara till.
- vatten .. Sa hon och pustade. Tamar höll sina händer om ögonen. Jag var snabb och öppnade blixtlåset på Tamaras ryggsäck och fick tag på en flaska vatten. Tamar drog sig åt flaskan och skruvade ivrigt bort korken och klunkade upp vattnet.
- oj, förlåt jag blev bara så törstig av solen som steker mig.
- det är lugnt sa jag till Tamara och fick en Tom vatten flaska tillbaka.

Vi hade gått i flera timmar och det började bli mörkt. Jag stannade sedan vid en bra plats att sova på. Vi hade bara sovsäckar av skinn som vi skulle sova på. Jag drog loss min från min ryggsäck.
- vi måste gå och lägga oss. Sa jag sedan till Tamara som gjorde likadant som jag gjort.
Jag bredde ut min sovsäck av skinn och la mej bekvämt. Tamara la sig därefter sig tätt jämte mig. Stjärnorna hade nu fallit som ett nät på himlen.
Sedan som en bakgrund var den svarta himlen. Massor gnistrande och sprakande stjärnor blinkade uppe i skyn.
- fint va? Sa jag och höll mina ögon på stjärnorna uppe på himlen.
- ja värkligen, jag och Benjamins första träff... Sa Tamara och sänkte glädjen i blicken.
- fortsätt. Sa jag av nyfikenhet.
- okej... Vi satt under stjärnorna.som nu. Vi stannade där under hela natten. För att kolla på stjärnorna tillsammans. Sa Tamara. Jag känner mig så dum, att jag inte tänkte på Tamara. Det känns liksom mitt fel att det ände.
- men du kunde ju inte veta.. Sa Tamara och gav mig en blick.
- nä det kunde jag ju inte. Sa jag tvärt. Stämningen var lite konstig nu kändes det som. Så jag vill ändra den så jag ställde en opassande fråga.
- innan du kom hit, såg du filmen förr eller senare exploderar jag? Sa jag. Det första som kom upp i huvudet var en bild av mig på mitt rum sitta med tårar i ögonen framför datorn som jag trott gått sönder av vattnet från mina tårar.
- aa.. Den filmen.. Vem har inte? Sa Tamara och log.
- vi har det bättre iallafall menar jag. Sa jag
- hahah.. Skrattade Tamara lite ironiskt.
- aa det har vi sa Tamara och kollade upp på stjärnorna. Det var också det sista vi sa till varandra innan vi somnade. Hela natten spolades filmen i snabbspolning i bilder i mitt huvudet. Filmen som rörde våra hjärtan.