You are My Angel

Vad hände?

Min hals bränns. Jag får liksom inget syre. Minna ögon öppnades inte. De knipte ihop sig och ville inte öppnas. Jag var helt torr i munnen. Jag kändes också lättare. Men frös. Jag öppnade ögonen då. Jag låg i ett rum med orange väggar. Jag kollade mig omkring. Lucas var inte här. Jag såg genom ett fönster doktorerna prata. De kollade på mig ganska ofta. Sedan kom en av dom in. Det var en man. Han satt sig på kanten av min säng.
Jag skrev " var är jag och varför? Var är Lucas?"
- du är i den oranga avdelningen. Lucas är i ert gamla rum. Du måste vara här ett tag så dom har flyttat Mia in till Lucas. Sa mannen. Jag brydde mig inte bara om jag och Lucas träffas igen.
- och varför.. Jo du har på något konstigt vis fått en.. Sjukdom. Mannen kollade på sinna fötter. Som om han letade efter ord. Har jag fått cancer eller? Tar detta aldrig slut eller?! Detta ville jag inte!!
- denna sjukdomen är ganska ovanlig den heter teleptiuscancer. Nu ska du få vila lite. Sedan kommer en kvinna komma in och ställa några frågor. Vill du ha en glass kanske? Den lindrar halsbrännan?. Sa mannen
" visst " skrev jag och han försvann. Detta är ju helt sinnes sjukt. Först blir det nästan självmord sedan inte prata och nu någon jävla sjukdom? Fattar ingen att jag ville ge upp? Nu var jag så trött. Tänk om jag skulle tappa hår. Jag tänkte efter innan jag somnade.
En kvinna kom in.
- har du sovit? Gott? Sa hon. Hon hade rött hår. Sedan hade hon glasögon. Sådana som Harry Potter ungefär.
" aa " skrev jag
- Jag har några frågor till dig här. Jag nickade
- först och främst hur mår du?
" jag mår inte riktigt bra. Det bränner i halsen " skrev jag
- okej. Har du ont i huvudet kanske? Eller magen? Sa kvinnan
" aa i magen har jag lite ont. Kanske i ryggen om jag känner efter " svarade jag.
- okej. Då måste jag be dig ifall det är okej om jag får göra en undersökning på dig? Sa kvinnan och himlade med ögonen.
" visst " skrev jag. Just då kom mannen som lovade mig en glass in. Han höll i en pigelin.
- här var din glass jag lovade. Sa mannen och gav mig den. Jag rev upp pappret och stoppade in den i munnen. Det sörplade ljudet störde nog kvinnan. Hon fortsatte sedan.
- jag ska bara hämta minna handskar. Ät färdigt glassen medans. Hon försvann ut ur rummet.
Ifall du undrar så är jag inte så ledsen över att ha en sjukdom. Jag ville från början försvinna ur denna värld. Träffa min kompis igen.
Kvinnan kom in igen
- då börjar vi. Sa hon och började dra upp min tröja. Hon knådade lite överallt.
Jag rykte till. Det gjorde ont där hon kände.
" Aj! " skrev jag. Gud vad fånigt. Men var tvungen att visa var det gjorde ont.
- gör det ont där? Sa hon och pekade på ett ställe mitt i magen.
" aa " nickade jag.
- okej. Jag tänkte nu att du skulle vända dig om och ska jag få känna på din rygg?
" okej" skrev jag tillbaka. Hon vände på mig och knådade där också.
" aj! " skrev jag igen när hon kände längst upp i ryggen. Jag fick en rys som löpte genom ryggen.
" okej. Tack för din tid då. "
Sedan försvann hon. Jag låg kvar på rygg.
Jag tog tag i sängkanten med ena handen och försökte dra mig uppåt. Sakta men säkert.
När jag kom upp så kollade jag ut.
Där var Robin. Han åkte på en säng. När han fick syn på mig så stirrade han på mig. Han kollade lite allvarligt också. Jag vinkade glatt mot honom. Men han vred på huvudet och kollade bort. Han värkande dyster. Något var på tok.