You are My Angel

Ensamma

Jag vaknade upp igen fast 5-6 timmar sov
Jag. När jag satt mig upp satt det en bricka framför mig och brasan. På brickan var det ett bröd och ett glas, gjort av trä antar jag. Kanske skulle jag äta det? Jag har inte ätit på rätt så länge tänkte jag. Jag drog brickan till mig och satt den i knät. Jag stirrade ner i glaset. Det var en dryck som var konstigt färgad Blå. men jag tog brödet och tryckte i. Den i munnen. Den var lite seg men god. Jag tuggade ned den. Plötsligt kände jag en rys som löpte upp för min ryggrad. Det blev kallt. Jag kollade mig runt. Ingen var här. Sedan la jag ned brickan på marken för jag vågade inte dricka drycken. Jag rekte händerna över brasan. Sedan tvättade jag dom som om man tvättar händerna fast över en brasa.
- fryser du? Sa en röst längre bort. Jag letade med blicken. En pojke gick fram till mig. Han var klädd i en päls och svarta byxor. Han hade en pilbåge på ryggen. Han hade brunt vågigt hår och bruns ögon.
- aa lite.. Vem är du? Sa jag tyst som svar.
- jag är prisis som du. Från vår dimension. Förresten heter jag Benjamin det är lite Brittiskt men vad heter du?
Prisis som jag? Nä det går inte. Jag är nog den ovanligaste människan på hela jordklotet. Men han kanske menade att han är en vanlig människa som jag?
- Josefin.. Sa jag
- menar du prisis som jag? Alltså exakt? Sa jag efter.
- aa fast min har börjat växa lite före dig. Sa han och satt sig gemte mig. Han log.
- vad menar du med min? Sa jag och kollade fundersamt.
- vet du inte än? Aja du får reda på det sen. Här ta mig jacka. Sa Benjamin och svepte den över mig. Han la den mjukt som en jacka till mig och jag kände mig genast varmare. Jag kollade på lågorna från brasan. Det var i nyanser av rött orange och blått i mitten.
- jag är också förvirrad vet du. Men det är bara det att dessa människor räddade våra liv. Vi skulle vara i himlen eller helvetet nu. Sa Benjamin
- men jag ville inte överleva! Det här måste få ett slut! Röt jag och ställde mig upp. Jag gick lite längre bort. Men kände Benjamins blick i nacken.
- Josefin varför då? Sa han och gick till mig.
- förlåt men jag har försökt så många gånger.. Sa jag och lugnade ned mig.
- att dö eller? Sa Benjamin
- aa det är en sak jag alldrig velat hända.. Det var min bästa vän..
- bäretta mer sa Pete och tog sin hand över min nacke.
- jo.. Jag är ju i en annan dimension så det skulle inte skada.. Mer hann jag inte säga för Bruno och de andra männen gick in. Dom hade bågar och spjut. Jag vände mig om och Pete också.
- aa du har lärt känna Benjamin va? Han är som du. Ni ska få träna tillsammans. Sa Bruno när han fick syn på oss.
- vadå träna?
- aa din styrka jag pratade om. Sa Bruno...

Komentera så himla gärna❤️❤️😘