You are My Angel

Släpas runt överallt

Ljudet av en varm brasa spred sig runt omkring mig. Jag låg också på något mjukt kände jag. En glädje spreds i mig. Jag öppnade minna ögon. Jag såg en brasa framför mig. Jag var i en tälthydda såg jag. En stor brasa brann i stora lågor. Jag satt mig upp. Jag såg att min skyddsängel satt lite längre bort och pratade med 5 st andra i hans ålder. Såg det ut som.
Jag hade en tjock pälsfritt över och under mig. Sedan var det en kudde som jag hadde huvudet på.
Jag skakade på mitt huvud för att vakna till lite. Sedan kollade Bruno bak på mig och log. Han viskade också något till dom andra. Nu såg jag att alla var män i tältet. Ungefär i 30 20 åldern och upp.
Sedan gick Bruno och de andra fram till mig och satt sig runt brasan i en ring.
Jag kollade på dom och dom tillbaka.
- hej kul att ha dig här Bruno har pratat mycket om dig. Sa en man tyst och lugnt.
- hej sa jag tillbaka tyst.
Alla kollade på mig. Jag kollade sedan ner på mitt hår. Det var Mörk Mörk Mörk brunt. Hur i hela friden?
- just det jag glömde att infomera om att du ser annorlunda ut nu. Sa Bruno tvärs över brasan
- vadå annorlunda? Sa jag oroligt. Tänk om jag såg ut som en kille eller värre en gris!
- ja när du dog innan så lämnade din själ din kropp, den letade sedan efter en ny frisk kropp som nu är du. Men du är mycket vacker vill jag säga sa Bruno och log ett snett leende.
- vi håller med. Sa någon annan.
Sedan räkte en man fram en liten rund spegel.
- varsågod kolla in dig sjelv. Sa mannen. Jag tog imot den och riktade mot mitt ansikte. Jag kollade noga. Sedan tänkte jag att den jag var nu var den vackraste jag någonsin sett i mitt liv. Jag hade stora ögon som var Gröna sedan kom minna ögonfransar som sträckte ut sig som fjärilsvingar från mitt öga.
Mina läppar var som två vågor som var helt jämna. Läpparna var svagt rosa färgade. Sedan när jag log mot mig själv var mina tänder krit vita och riktigt jämna. De satt helt rätt. Så jag blev alltså helt chokad.
- tt..tt.tack sa jag till Bruno samtidigt när jag kollade in mig själv i spegeln
- hahah det var min tjänst sa Bruno.
- nu är det sent vi borde gå ut nu grabbar, och du Josefin ska stanna och vila hur länge du vill okej? Sa bruo och väntade på ett svar.
- okej det kan jag behöva. Sa jag och la mig till rätta.
- okej, då ses vi sa Bruno och drog täcket över mig. På något konstigt sätt kände jag mig trygg hos Bruno och hans vänner, men jag saknar såklart Lucas extremt.
Sedan sa han någonting men jag hörde inte vad för jag hade redan somnat om vid det laget.