You are My Angel

Lucas

Jag väntade i flera timmar. Idag var det ingen skola. Så det är super tråkigt. Det känns som om du kommer bli galen snart för man har så tråkigt, det jag väntade på var Lucas. Jag hoppas han kan kommunicera med mig. Hoppas han blir en vän. Det behöver jag. Jag håller på att glömma det som hände. Men fortfarande små tänker. Men jag tänker bara börja om mitt liv från och med nu.

Efter ungefär 1 timme så kom doktorn med sängen. Han log.

- nu får du vara tyst för han sover. Han har blivit opererad och sövd så var vänlig när han vaknar?

" okej, men jag kan ju inte prata så det blir nog ganska lätt " sedan gjorde jag en smiles.

Doktorn svängde med sängen så den placerandes rätt. Jag ser inte ännu ansiktet för doktorn är i vägen. Men jag såg att han kopplade in massor med grejer på Lucas hand och lite över allt.

- så, nu ska ni få vara ifred. Sa han och gick snabbt ut. Nu såg jag Lucas.

Han hade ljust hår. Väldigt röda läppar. Han hade små bruna fräknar också. Lite gulligt. Nä.. Kanske inte.. Han var lite söt iallafall

Jag kollade på honom. Tänkte efter lite. Kanske kan han inte prata som jag eller så är han döv kanske handikappad eller någon sjukdom? Gud vad sorgligt liv jag måste ha. Men man kämpar. Det är det alternativet man har.

Plötsligt vaknar han. Han kollar sig omkring. När han får syn på mig så hoppar han till. Kanske för att jag glodde på honom och blev skit glad när han vaknade. Jag log mot honom. Han såg lite chokad ut. Men sedan log han. Han gjorde något täcken med händerna. Jag gissade att det var teckenspråk så han kunde inte häller prata? Jag kände mig mindre ensam om detta då. Då kom doktorn. In igen.

- åh! Nu har han vaknat! Jag ville bara berätta för dig Josefin att Lucas kan inte höra eller prata. Så han har också ett tangentbord vid sin säng. Ni kan då kommunicera med varandra! Du kan väll berätta lite för honom och fråga saker Josefin?

Jag tänkte efter och tyckte det var en ganska bra ide.

" visst dr.Johan "

Sedan försvann han. Jag pekade på tangent bordet på Lucas säng. Han kollade på det en stund sedan fattade han vad jag menade. Han började skriva då.

" Hej " skrev han

" Hej " svarade jag

" vad heter du? Och vad har hänt med dig? " skrev han

" jag heter Josefin men kalla mig Jossan, jag hoppade från ett fönster och bröt ett ben i min rygg så jag blev förlamad. Helt otroligt att jag äns lever " skrev jag

" jag heter Lucas och jag är döv och kan ej prata... " svarade Lucas

Och så började det. Vi skrev sedan hela kvällen tills vi blev så trötta så vi somnade vid tangent bordet. Han var väldigt snäll. Men störande att han fick några snarknings anfall.