You are My Angel

Mitt hem

Jag vaknade upp med en känsla av glädje. Nu är jag i en annan värld och en helt annan person. Kanske ska jag heta något nytt så ingen från den hemska världen kommer ihåg mig? Aa kanske det.. Tänkte jag.
Igårkväll hade jag lärt mig fälla in vingarna också det var jobbigt för man fick en riktig träningsvärk i ryggen på något konstigt sätt men nu är den borta.
- är du vaken? Frågade Bruno utanför.
- aa. Sa jag och bad han komma in.
- är det något? Frågade jag och drog träcket över munnen.
- jo..du måste flytta men inte långt bort bara några 500m. Sa Bruno och satt sig på sängkanten.
- va? VARFÖR? Sa jag hetsat .
- vi får inte plats, vi har inte plats för sjukstugor så ditt rum kommer bli en. det kommer att komma fler krigare från din dimension tyvär bara pojkar. Sa Bruno och ställde sig upp.
Jag satt och tänkte. Mitt första hem ensam? Kanske bra , kanske dåligt. Det är ju fantastiskt i denna kulturen med skog som var blandat med regnskog och blommor och dofter som inte går att beskriva.
- kom vi kan väll hitta ett litet ställe åt dig att bo på. Sa Bruno. Vi ses utanför. Sa han och sedan gick.
Jag ställde mig upp och tog på mig den lila klänningen och skorna igen. Jag hade inte så mycket bara mina klänningar och jackan så jag la allt i en liten skinnpåse. Jag gick sedan ut och mötte Benjamin.
- hej! Sa Benjamin. Hur var det igår? Sa han.
- hej! Super kul! Sa jag och log. Jag måste gå och möta Bruno nu men ha det så kul då, sa jag och gick förbi Benjamin och gick ut i tältet. Där stod Bruno.
- hej! Vi kan kanske börja leta åt norr kanske där är det mest varmast och mest renat vatten?
- visst. Sedan gick vi och letade efter ett ställe. När vi gått exakt 503 m så hittade vi ett lite gömt ställe. Alla träd och stora gröna växster och blad täckte ett litet utrymme. Platsen låg ganska högt upp för vi hade gått upp för ett berg. När jag trängde mig igenom några rötter som slingrat sig runt stället såg jag urvalet det var, det var sand och stenar. Och växter runt omkring sanden. Sedan var det några stenar som var långa och stora. Jag sparkade i sanden den var len och mjuk. Här skulle jag bo tänkte jag. Det var det finaste jag sett. Jag gick upp på dom stora stenarna. Sedan såg jag en liten glänt av ljus bland några blad. Jag kollade var ljuset kom från. Prisis då hade Bruno lyckats tränga sig in.
- Gud vad fint. Sa Bruno och gick fram till mig. Jag vände mig om
- aa super fint sa jag. Sedan kollade jag var gläntan kom från. Det såg återigen fantastiskt ut. Vi var tydligen på toppen av berget för man såg ett träd som sträckte sig ut från kanten. Den såg ut att hålla på att ramla. Nedanför berget var det en turkos blå vatten som var stort och glittrande vackert. Från vattnet sträckte sig träd som lutade över vattnet så det blev en skugga va den.
- här ska du bo va? Sa Bruno och kollade över utsikten.
- aa sa jag och skrattade