You are My Angel

Lets begin!!

Hnr jag kom ut var det soligt men fuktigt. Det var stora träd. Dom var liksom så höga vid molnen. När jag kollade upp var det små träkojor och broar av trä mellan träden som var gigantiska. Jorden var det lite torr men från den kom det vackra växster och små flödar som samlades längre bort till en liten älv. Fåglarna kvittrade och lekte med varandra i trädtopparna. Jag luktade och kände det jag känt för länge sedan innan allt förändrades. Doften var ljuvlig. En blandning mellan lycka tro hopp kärlek och en gnutta färska blommor och vatten. Det kändes så lätt att andas. Allt kändes lätt från denna stunden. Jag gick försiktigt.
- där bor vi också men det är stadigast på marken. Sa Bruno och pekade mot kojorna.
- ska vi upp dit sa jag försiktigt.
- aa det ska vi, sa Benjamin och log skärmigt mot mig.

Efter en lång bits klättring upp till kojorna så var vi framme. Det var så högt. Utsikten var fantastiskt. Man såg stranden och mägnder av träd och stora växster. En sak som stack ut var att ett vattenfall rann ned från en bergskant och ner på en stor Älv. Den var riktigt fin.- aa då är vi framme. Nu Josefin ska du få lära dig att arora.- okej... Sa jag osäkert.Du ska väckla ut dina vingar. Sa Bruno sedan. Vadå vingar? Jag är ingen fågel liksom. Nu blir han ju lite läskig här.
- vadå vingar? Sa jag.
- aa Duvet det där fjädern jag stack in indig var ett gift som gjorde dig till en av våra soldater. Nästan första tjejen vi haft på år. I alla fall det är det vi använder din styrka till. Sa Bruno som om det var det lättaste man kunde veta men egentligen var det nog det krångligaste jag varit med om.
- du måste vilja. Man måste trycka hårt ut dina muskler i ryggen och ryggraden. Benjamin kan visa om du vill.Jag tänkte nu visst, jag kan ju inte förstöra mitt liv mer nu så, visst.- visst sa jag.Om det funkar och Bruno inte är galen är detta helt fantastiskt.Benjamin tryckte först bak axlarna och sedan tryckte han in dom. Som om man sträcker på sig. Han tryckte sedan ryggen utåt och lutade huvudet bakåt. Han kollade uppåt. När jag väl kollade så kom det något från hans skuldblad. Två slag av ben. Det såg skit äckligt ut så jag höll på att spy. Men gjorde inte det. Det kom svarta fjädrar från hans ben och började likna en ängelvinge. Han poserade sedan vanligt när dom hela vingarna var ute. Jag gapade. Det var helt makalöst! Benjamin var en ängel. När jag kollade sedan på Bruno hade han också fått vingar. Fast bruna vingar. Hur i hela friden? Tänkte jag.Benjamin såg stolt och stor ut. Han var också en smula snygg tyckte jag.
- hh..huur? Fick jag fram och kände på Benjamins ena vinge.- det har altid funnits änglar. Men vi håller på att utrotas därför har vi er. Sa Bruno och tog väck min hand från hans vinge.
- nu är det din tur. Sa Bruno och log åt mig.
- jag? Sa jag och kollade på Benjamin och därefter Bruno.
- aa sa Benjamin. Han log inte utan såg allvarlig ut.- okej, men hur.... Han jag säga innan Bruno sa åt mig bara att säga åt mig att försöka vilja. Jag tänkte att jag kan väll försöka men det gör inget om jag ser ut som en tönt. Jag har liksom inget kvar. Så jag försökte. Jag tänkte jag vill, jag vill. Jag försökte trycka ut minna skulderblad. Jag kände något väldigt konstigt i ryggen. Det sved. Men jag fortsatte. Jag tryckte och tryckte, tillslut årkade jag inte mer så jag slutade. Jag pustade och satt händerna på knäna. Min rygg var så himla tung, som om jag var gravid, tänkte jag. När jag kollade upp mot Benjamin kollade han inte tillbaka. Han kollade på Bruno som log imponerat.
- vadå? Sa jag och kollade på Bruno.
- kolla så får du se. Sa han och nickade på min rygg. Jag gjorde prisis som han sa och kollade på min rygg. Helt otroligt! Jag kollade som en tönt. Det var ett par vingar där, dom var vita. Jag smekte ena vingen över dom vita fjädrarna.
- men.. Häftigt! Sa jag och kollade in.
- vingarna passar bra dig vill jag säga! Sa Bruno och kände på min ena vinge.
- aa sa Benjamin. Ska vi inte börja träna nu? Sa Benjamin.
- jo , men det är Josefins första gång, du kan väll hjälpa henne? Sa Bruno och kollade på mig.
- visst, kom Josefin sa Benjamin och tog mig i armen och drog mig närmre kanten av kojan.
- whoo.. Nu får du vänta lite. Dit hoppar jag inte ned! Sa jag och backade.
- jo annars så lär du dig inte. Är du kittlig? Frågade Benjamin. Mutt i allt?
- aa. Du då? Sa jag.
- nä lite grann. Sa Benjamin och log.
du gör så här när du flaxar att du dra in dom och ut. Som du gör med armarna fast med vingarna. Så här. Sa Benjamin och visade med både sinna armar och vingar. Det kom en kraftig blåst från hans vingar när han viftade. Jag försökte och det funkade. Jag flaxade!!
- kolla! Sa jag och flaxade.
- du måste vilja också! Sa Benjamin.
jag flaxade snabbare och snabbare och tyckte att jag blev ganska duktig på detta. Plötsligt grabbade Benjamin tag i min midja och kittlade mig. Jag kunde inte motstå att gapskratta.
- hahahaha nej! Hahahaha det kittlas! Sa jag samtidigt han kittlade mig om midjan. Jag såg att han puttade mig närmre kanten och närmre. Tillslut hoppade han med mig ned från trädet.
- vad fan gör du?! Sa jag när vi föll.
- lär dig. Sa Benjamin
- du måste flaxa och vilja.
Jag kollade ned. Såg marken komma närmre. Jag flaxade. Farten saktades ned. Tillslut gled jag genom luften med Benjamin. Allt var lugnt det blev plötsligt tyst när jag gled. Utsikten över kulturen var fantastisk. Det var som i en dröm.
- inte så farligt va? Sa Benjamin och log
- det får du inte göra om! Sa jag och skrattade.
Där gled vi genom träden och skrattade. Jag hade vingar. Att det funnits en ängel i mig var nästan helt otroligt. Jag hade blivit en ängel från att haft sjukdomar och varit på sykhem och begått nästan självmord. Jag och Benjamin som var änglar och i princip varit med om samma saker. I den stunden suddades allt bortom ut. Och där började jag på en ny teckning. Jag tänker glömma allt som hänt bortom.

--------fortsättning följer--------------