Speak

Kapitel 7

"Great work today everybody!" Adam stängde av musiken och sista lektionen var över. Jag hade kommit hit idag igen så fort mamma hade lämnat huset. På torsdag skulle jag tillbaka till skolan och det gjorde mig extremt nervös. Det var som att börja om skolan igen på något obehagligt sätt. Jag var rädd för hur folk skulle reagera när de såg mig, skulle de hata mig lika mycket som jag hata mig själv för att jag körde? "Are you going to stay?" frågade Adam och kollade på mig och jag nickade och drog av mig mina sneakers för att sätta på mig mina balettskor. "Okay, lock up after you." jag log mot honom innan jag tog mig över till stereoanläggningen och Adam försvann ut genom dörren. Klockan var bara fyra och mamma skulle inte komma hem förrän vid sju, så jag hade gott om tid. Jag drog av mig mina mjukisbyxor eftersom jag kände mig alltid innestängd i de kläderna när jag dansade balett. Min spegelbild avbildade en rätt kurvig tjej, rätt lång och muskulös. Den pösiga tjocktröjan gjorde det svårt att se kurvorna och tightsen framhävde ett rätt så normalt smala ben. Jag tryckte fram en låt jag tyckte var bra och jag knäckte lite på huvudet innan jag ställde mig i position och lät To Build a Home med The Cinematic Orchestra. Precis som jag alltid gjorde glömde jag bort tid och plats och lät bara kroppen röra sig till musiken utan att jag hade någon makt över den. Jag saktade ner rörelserna och blundade utav njutningen att sträcka ut lite men stelnade till när jag såg någon bakom mig. Min kropp frös fast i min position innan jag sträckte mig efter fjärrkontrollen och pausade musiken. Jag fick kolla efter igen för att jag hade sett rätt om vem som stod lutad mot dörrkarmen och kollade drömmande på mig.

"Don't stop." mumlade han och sträckte lite på sig. Jag bet mig lite på insidan av kinden osäker på vad jag skulle göra eller om jag skulle vara rädd över att vara ensam med honom. Harrys lockar var smått fuktigt, antagligen snöade det fortfarande ute. "You're Isabella right?" jag ryckte till utav att han kunde mitt namn och jag tror han lade märke till min osäkerhet. "You're sister Jonna told me." konstaterade han för att det skulle bli tydligare. Hur hade han kommit in hit? "Oh, that guy Adam let me in." sa han snabbt som om han hade läst mina tankar och jag drog lite i mitt hår som satt uppsatt i en tofs. Jag kollade in i hans gröna ögon som fick mina knän att börja skaka och bli till gelé. Han gav mig ett litet snett leende och lutade huvudet nyfiket åt sidan. "You are a really good dancer. Is it some kind of getaway?" jag drog lite på munnen och ryckte på axlarna.

"You could say that." mimade jag och han kisade med ögonen. Han förstod inte och jag kollade mig runt i rummet och hittade min väska längre bort. Jag gick fram till den och tog upp min bok som han tidigare skrivit i och en bläckpenna. Jag gick fram till honom och stannade en meter ifrån honom. Hans långa kropp tornade sig upp ovanför mig trots att jag var rätt lång själv var han minst en decimeter längre än mig.

"You could say that."

Han nickade och kollade sedan upp på mig.

"What happened last night?" frågade han och hans röst lät sliten som om han fortfarande led utav bakfylla. Jag log lite utav minnet då jag släpade honom hem trots jag bara borde gått förbi honom. En suck föll från mina läppar när jag började skriva igen.

"You got thrown out from a bar when I came walking down the street. You recoginzed me and I couldn't..." jag visste inte vad jag skulle skriva men jag behövde inte för just då öppnade Harry sin mun för att börja prata.

"Thank you." han pausade och gick förbi mig in i danssalen och kollade sig omkring. Min fokus var på honom och synade honom uppifrån och ner. Han hade ett par svarta jeans och en vit t shirt under den svarta kappan. Efter ett tag såg han nyfiket på mig och hans gröna ögon tindrade i ljuset utav lysrören som var uppe i taket. Jag kollade blygt ner i golvet då jag inte klarade av hans intensiva blick som ständigt gav mig stötar.