Speak

Kapitel 22

Jag hade inte hört något från Felicia på hela dagen. Det började oroa mig att det var så illa så hon inte kunde skriva till mig. Mina tankar lät mig inte vara i fred då jag satt på mitt rum och försökte göra klart mina skoluppgifter som jag nu fått hemskickade till mig. Jag kände att mitt ansikte hettade lite efter all sol jag fått idag efter min utflykt tillsammans med Alice.

"Izza?" Jonna kikade tveksamt in i mitt rum igen och jag kollade upp. "Är allt okej?" hon tog sig in i rummet och gick med långsamma steg kom hon fram till sängen.

"Varför skulle det inte vara det?"

"Jag hörde bråket igår... Och jag har lagt märke till att din mobil har varit väldigt tyst. Ni har inte...?" jag skakade på huvudet. "Är det illa?" jag skakade på huvudet åter igen men snart bestämde jag mig för att rycka på axlarna.

"Han gömmer något."

"Så som du inte berättat för honom om doktorn?" jag ryckte på axlarna åter igen. "Du vet om att han kommer vara borta i elva månader va?" jag drog ihop ögonbrynen och tänkte tillbaka.

"Harry sa bara elva veckor." hon skakade på huvudet.

"Nej, månader, Izz."

Jag kollade ner på mina böcker och tillsist slog jag trött ihop böckerna då jag insåg att jag inte kunde koncentrera mig tillräckligt för att vara kapabel till att göra någon historia läxa.

"Vad har du gjort hemma från skolan idag, Jonna?" hon hade låtsas vara sjuk i morse men jag kände henne bättre än så. Jag visste när hon ljög och hon ljög mamma rakt i ansiktet. Jonna kollade tveksamt på mig och satte sig på sängen framför mig.

"Jag har väll inte haft den bästa skolgången heller sedan olyckan. Tro inte att det är på grund utav dig, men jag blir rätt mobbad." sa hon och drog ihop ögonbrynen och kollade bekymrat ner i täcket. "Jag antar väll att det finns en nackdel med att ha en syster som dejtar en utav världens efterlängtade kille." jag fnös till och himlade med ögonen. "Det blir nog bättre dock." konstaterade hon till sist, något som lät mer som att hon försökte övertyga sig själv och inte mig.

"Jag känner mig skyldig dock." 

"Nej, gör inte det. Du borde få älska vem du vill, samtidigt som att jag borde bry mig mindre om vad folk tycker om mig."

"Du låter mer som min storasyster." det fick henne att börja skratta.

"Jag har faktiskt mognat lite efter olyckan. Jag är väll inte den där lilla Jonna längre som du ständigt håller koll på. Låt mig hålla ett vakande öga på dig istället, syrran." jag ryckte på axlarna och flinade mot henne. Jag drog in henne i en kram som och snart drog sig ur. "Gå och duscha, du luktar skog." jag höjde på ögonbrynen och kollade på henne ett tag innan jag tog mig ur sängen och tog mig in i badrummet för att hoppas på att duschen skulle ta bort mina bekymmer för tio minuter. Jag höjde värmen extra mycket på vattnet så det brände över kroppen då vattnet tog kontakt med huden. Långsamt och noga tvättade jag håret och kroppen innan jag tog mig åter ut igen och fick syn på den blöta tjejen som stod med en handduk i håret och en handduk över kroppen. Snabbt torkade jag mig och gjorde en inbakad fläta av mitt blöta hår innan jag tog mig ut ur badrummet och kollade otåligt på min mobil. Till min lättnad hade jag fått ett meddelande, men inte från Felicia utan Harry.

From: Harry

"Could you come out? I'm outside."

Meddelandet var sterilt och förvirrande. Varför knackade han bara inte på dörren? Var han fortfarande arg? Jag tog på mig mina mjukisbyxor och ett linne innan jag gick ner och stoppade i fötterna i de slarvigt uppknutna Conversen och drog på mig min kappa innan jag tog mitt anteckningsblock och penna. Utanför satt Harry på bänken på verandan som Rick hade köpt i somras då mamma klagade på att vi inte hade tillräckligt med utemöbler.