Speak

Kapitel 14

"Finally!" utbrast Liam när han såg mig komma in i rummet. "Where the hell have you been dude?"

"Overslept, don't ask." muttrade jag och drog min beanie längre ner över öronen. Alla var här redan, killarna och våran sångcoach, Alley Woodwick. Killarna visste att jag var seg på morgonen men nu höjde till och med Louis på ögonbrynen, och han hade nog sett mig i alla sorters humör.

"Ooh, someone woke up on the wrong side of the bed this morning." konstaterade Louis och forsatte knappa på sin telefon.

Hela natten hade jag haft samma mardröm om och om igen. Den handlade om Bell, och hur orörligt hon låg på marken då jag hittade henne, jag hade kommit för sent. Det läskigaste utav allt att det hade kunnat vara verklighet i ett sjukt skruvat parallellt universum där jag faktiskt inte gick ut från det lilla fiket och ringt henne igen. Då hade jag inte hört killarna och den konstiga stönen som uppenbarligen kom från Bell.

"Okay, let's get this all over with." sa jag och satte mig i soffan bredvid Niall som alltid var sitt glada jag.

"We've decided to go through the whole concert today." förklarade Zayn som satt i mjuksbyxor och en vit t shirt, inte ens han hade orkat klä upp sig för att ta sig hit idag.

"What are we waiting for?" frågade jag och lutade bak huvudet och slöt ögonen.

"Nothing at all we are just curious about your bittersweet temper, my beloved." konstaterade Louis hans ton fick mig att kolla upp. Den innehöll ironi så som den för det mesta alltid gjorde men också en aning utav oro. "Are you hungover?" forstatte han och lade huvudet på sned. "Sniff him, Nialler, does it smell boooooze?" Niall flinade och drog in ett andetag men fick inte chansen att öppna munnen innan jag började prata.

"No, I'm sober. I've been sober since sunday."

"Then what is the matter?"

"I've had some serious bad dreams, that's all."

"Nightmares?" nu lade sig Zayn i och lätt uppriktigt nyfiken. "Because Perrie is really good with interpret dreams if you want to talk to her."

"Thanks, but no thank you."

"Tell us." nu var även Liam nyfiken på vad som har hållit mig vaken hela natten.

"Okay." sa jag och suckade trött. "So there's this girl..."

"Ooh! Young love!" utbrast Louis med en drömmande ton på rösten.

"I'm not that younger than you." klagade jag.

"Doesn't matter, still younger... But continue." sa han med en rätt neutral röst. Jag berättade om Bell och vad som hänt henne och killarna lyssnade tålmodigt på vad jag hade att säga. Det kändes skönt ibland att veta att vi var så pass nära varandra så att vi kunde dela sådana här saker. När det väl kom till kritan satt vi alla faktiskt i en och samma båt. Det en utav oss gör påverkar resten också.

"So you mean, she can't speak at all?" det var Liam som bröt tystnaden efter ett tag.

"No."

"And she got beaten up by some lads from her school?" denna gången var det Niall.

"Yes."

"And you've had nightmares about that you found her too late?" fortsatte Niall

"Yes."

"You know that even if you did find her too late, it wouldn't be your fault." konsaterade Zayn som nu stod upp och sträckte på benen.

"I feel like...it could be."