Speak

Kapitel 9

"You can't possible be blaming yourself when some douchbag was driving on the wrong side of the road." Harry lät upprörd och det förvånade mig att han brydde sig för att bli upprörd. Vi gick långsamt tillbaka till hans bil och det började mörkna ute. "I'm serious, Isabe... I mean Bell." jag hade varit på honom innan att han inte skulle uttala hela mitt namn, det var så långt och krångligt. Jag hade föreslagit Bella men han hade satt en egen tvist på det nu efter två och en halvtimme av bara prata på ett litet fik så verkade som att vi hade kommit varandra närmare för att ge varandra smeknamn. Jag klurade fortfarande på ett smeknamn för Harry. Just nu hade jag.... Inga smeknamn alls. Dumma namn! Min blick gick över till andra sidan vägen där ett gäng med både killar och tjejer stod och blickarna föll på mig. Jag kände igen dom, de gick på min skola. Deras blickar borrade in i mig och jag blev helt kall inombords men log mot dom. Så fort de insåg att jag kände igen dom sänkte de blickarna.

"What are you looking at?" Harrys raspiga röst kom bredvid mig och väckte mig ur min trans. Jag skakade bara på huvudet och kollade upp på honom. "Are you okay?" jag nickade igen och gav honom ett litet leende och han log tillbaka innan vi började gå igen. Våra händer snuddade vid varandra och snart kände jag hans hand ta tag i min. Genast drog jag mig undan men ångrade mig genast då jag såg att han tog det på fel sätt. Jag tog upp min mobil för att skriva men han bara skakade på huvudet. "It's okay, I get it. We don't really know each other. It's too soon to tell?" min haka föll en aning då han hade tagit mina tankar och gjort dom till ord. Snabbt samlade jag mig själv och stängde munnen så snabbt jag kunde för att han inte skulle se att jag blev chockad. Men det var för sent för han flinade och insåg att han hade förvånat mig med att förstå varför jag dragit mig undan. Vi kom snart fram till en stor svart bil som jag inte sett innan och jag höjde ögonbrynen då han öppnade passagerardörren. "I have a thing for cars." erkände han med ett snett leende och jag nickade långsamt innan jag hoppade in och såg den beiga klädseln som doftade ny bil. Det förvånade mig att den var så fräsch när det är en kille som äger den. Harry hoppade in och skakade av sig den kalla kvälls kylan.

"Geeh, it's really cold." konstaterade han och satte igång bilen och värmen. Han råkade stöta till min hand och kollade på mig. "You are really cold. Here you go." han räckte fram sina vantar och jag log tacksamt mot honom innan jag tveksamt tog emot dom. De var redan varma och alldeles för stora för mig när jag stoppade in mina något mindre händer i vantarna. "Better?"

"Thank you." mimade jag mot honom och visste inte riktigt om han kunde se eftersom han kollade rakt fram på vägen. Jag kollade på den digitala klockan som satt i mitten och såg att den var inte så mycket trots allt. Dock hade jag inte modet som skulle krävas för att fråga det jag ville. Men när vi kom fram till mitt hus så hade jag byggt upp mitt mod nog att kludda ner fråga på papper. "Would you like to come in?"

"I'd love to but... you've homework." konstaterade han och jag försökte kämpa tillbaka ett leende.

"Nobody's home if that's what you are afraid of. Mum and Rick is on a date and Jonna is out with some friends."

"In that case..." han tvekade lite och jag visste att han var smått rädd för att trilla över både mamma och Rick men som jag såg det skulle det inte hända. "Sure, why not." vi hoppade ut ur bilen som stod parkerad på andra sidan gatan från mitt hus och vi gick upp för den välskötta gången till huset. Jag rotade runt ett tag efter nycklarna och låste snart upp dörren och tände lampan i hallen.

"Nice." mumlade Harry bakom mig då han drog av sig sin jacka precis som jag och hängde upp den.

"You want the tour of the house?" skrev jag tveksamt.

"Maybe another time." konstaterade han och flinade mot mig. En annan gång? Förväntade han sig att han skulle komma tillbaka. Ett litet leende flög upp på mina läppar utan att jag tänkte på det.