Speak

Kapitel 20

"Baby you light up my world like nobody else..." ljudet var nästintill öronbedövande då musiken kom ut genom de enorma högtalarna. De hade byggt upp scenen i en stor förvarings lokal och de hade satt ut ett tjugotal stolar framför där även några arbetare satt och kollande på, men även var på vakt om något skulle gå fel. Jag satt längst bak i ett par svarta tights och Harrys tjocktröja och en beanie som jag hittade innan vi stack. Mina ögon mötte Harry som stod uppe på scenen och log mot mig innan han fokuserade åter igen på att gå och sjunga samtidigt. Men snart var han tillbaka igen och blinkade till med ena ögat innan han åkte ner i fall luckan och vi alla ställde oss upp och applåderade. Jag satt och smsade mamma medan killarna gjorde alla slutliga ändringar innan de bestämde sig för att sluta för dagen.

To: Mum

"Är det okej om jag tar med mig sällskap hem?"

"Hey, beautiful." hörde jag den raspiga rösten bredvid mig och jag lade ner min mobil och kollade upp.

"Hi." mimade jag och han sträckte ut sin hand för att jag skulle ta den och ställa mig upp. Han drog in mig i en svettig kram och jag lutade huvudet mot hans bröst.

"You look really hot in my clothes." viskade han och jag fnittrade till på mitt egna lilla vis.

"Ey, Styles! I need to talk to you!" ropade en man med kostym längre bort och Harry pussade mig på huvudet innan han drog sig bakåt.

"I'll be right back, okay?" sa han och flinade mot mig och jag nickade och satte mig ner.

Det tog ett bra tag innan han kom tillbaka och då var Harrys glada humör som bortblåst. Utan att säga någonting lade han en beskyddande arm runt om mig och visade mig mot utgången. Jag tog snabbt fram min mobil.

"Is everything alright?"

"Yes, everything is just fine. Let's get you home, we are really late." men något i hans röst hade förändrats men han gav mig ett litet leende.

"Could you stay? At my place for a while?"

"I thought this was kind of a family time thing."

"Well, no. Not really and my mum would really like to meet you."

"I'm not sure..." började han och jag drog ihop ögonbrynen. Något var definitivt annorlunda. Han öppnade bildörren åt mig och jag hoppade in. Harry hoppade in på sin sidan och kollade förtvivlat på mig. "Okay." sa han med ett leende som inte nådde enda upp.

"Please tell me if something is wrong, you scare me." han kollade på mig en lång sekund och suckade.

"No, I'm just a little tired." han lutade sig över och pussade mig på näsan. Han tog mitt huvud i sina händer och fokuserade sina ögon mot mina. "You don't have to be scared, okay? It's just some stuff about the tour that's bothering me. Nothing else." hans gröna ögon var fortfarande på ett mörkt ställe, jag lutade mig fram och gav honom en liten puss på munnen och när jag drog mig tillbaka så hade oron försvunnit i hans ögon. "Okay, let's go." sa han och log mot mig och lade ena handen på mitt lår medan han tog oss ut från parkeringen.

Självklart var vi försenade och mamma höjde på ögonbrynen när jag försökte smita in med min väska bakom ryggen. Men jag gav upp på halva vägen då det var så uppenbart att jag inte varit här sedan i fredags. Harry presenterade sig för mamma och gav honom ett gillande leende innan hon bad oss att gå i väg och hitta på något medan hon fixade maten.

"Izz!" ropade Jonna då hon hört oss i trappan återigen och vi klev in i hennes rum. Denna gången var alla One Direction prylarna borta och jag gick förvirrat in. Jonna lade märke till min förvirrade blick. "Nej, jag har inte slutat fangirla över dom. Jag ville framstå som en anständig människa för en gångs skull. Hello, Harry." jag nickade långsamt och kände Harrys hand vila på min höft då han hade dragit en arm runt min midja. Hon låg på mage i sin säng och läste en tidning men slog snart ihop den. Jonnas ögon synade mig uppifrån och ner och det förvånade mig att inte hennes ögon hoppade ur skallen på henne då hennes ögon åter fokuserade på mina. "Nice outfit." mumlade hon fram och jag hörde Harry skratta lågt bredvid mig.

"I told her that too. She suites in a beanie, don't you think?" sa han med en roande ton och Jonna nickade.

"Yeah..." svarade Jonna segt och gav mig en mystisk blick och jag visste vart hennes tankar var på väg. Sedan fick hon syn på min väska jag höll i och man såg att hennes hjärna pusslade ihop att jag hade sovit över hos Harry. Men hennes hjärna verkade gå ett steg längre och jag skakade på huvudet.

"Nej." mimade jag och hon suckade lättat ut.

"Okay..." sa hon och gav mig en fundersam blick. "Harry," nu bytte hon fokus mot Harry. "I don't know if you and my sister are close enough so that I could ask for a favor..."

"Of course." avbröt Harry och log. "What do you need, Jonna?" hon log tveksamt mot honom innan hon öppnade munnen.

"Well... I have this dream..." började hon tveksamt.

"You want vip tickets to the opening." gissade han och hon gapade lite innan hon stängde munnen snabbt. "Of course, I can get you two passes if you'd like."

"Oh my god!" utbrast hon och hoppade ner från sängen och slängde sig in i Harrys famn så han vacklade bakåt. "Thank you, thank you, thank you." upprepade hon och han skrattade besvärat till.

"No problem." sa han och gav henne en liten kram innan han tog min hand. "Shall we go?" jag nickade och suckade. "And I'll keep in touch with you, Jenna." fortsatte han och log innan vi började ta oss ut från hennes rum.

"Håll fast vid honom, Izz!" ropade Jonna glatt innan hon stängde dörren bakom oss och jag bara skakade roat på huvudet. Vi tog oss in i mitt rum och medan jag packade upp väskan kollade han nyfiket på mig. Mina tankar vandrade iväg på hans sura uppsyn när han kom tillbaka, något måste hänt som fått honom på ett så irriterat humör. Men min magkänsla sade mig att han höll något tillbaka. Varför berättade han bara inte? Jag störde mig på att han konstant trodde att jag skulle bryta ihop när som. Utan att tänka på det drog jag igen locket på tvättkorgen med en rejäl smäll och när jag vände mig om stod Harry framför mig. "Are you angry or something?" frågade han tveksamt. "I could give you a free pass if you'd like that too." sa han och log mot mig. Jag bara skakade på huvudet utan att le tillbaka och rundade smidigt honom och gick mot mitt skrivbord där jag lämnat mitt anteckningsblock. "Don't worry about it." mumlade han och gick efter mig. "It was just the freaking management." jag vände mig om för att visa att jag lyssnade men han sade inget mer och jag vände mig om för att ta upp anteckningsblocket.

"How can I stop worry about something that is clearly bothering you!"

"I said don't worry about it!" han höjde irriterat på rösten och jag spände mina käkar för att förhindra att min underläpp skulle börja skaka. Jag stod som fast frusen då han slog näven i skrivbordet och jag vågade inte röra mig. Han gick fram och tillbaka i mitt rum och försökte lugna sig själv. När Harrys ögon åter fokuserade på mina var hans ögon mörka, men så fort han fick se min skräckslagna blick rann allt av honom. "I-I'm sorry, Bell. So so sorry." han gick försiktigt fram till mig och kramade om mig. Jag kunde fortfarande inte röra mig och han tog mina armar om hans hals och placerade en utav mina händer i hans hår i nacken så som jag brukade göra men jag var fortfarande allt för stel för att kunna röra mig. "I shouldn't have talked to you like that." mumlade han när han placerade sina armar runt min midja. "I think I should be going." nästan viskade han fram då han inte fick ett svar från mig. Men innan han kom utom räckvidd tog jag tag i hans arm och kramade honom igen. "It's okay, I'll talk to you later." sa han och pussade mig på huvudet innan han tog sig ner för trappan utan att säga något mer. Jag hörde honom konversera med Rick på nedre våningen innan dörren slogs igen. Klumpen i magen hade vuxit under tiden han hade tagit sig till dörren och jag flög över datorn och tryckte upp min favorit sökmotor för att leta rätt på den enda som skulle veta vad jag borde göra. När jag hittade hennes nummer öppnade jag ett nytt meddelande på mobilen och började skriva.

To: Felicia

"Hey, it's Isabella. There's something wrong with H. Need to talk to you."

Det dröjde inte länge innan min mobil plingade till och jag öppnades hennes meddelande.

From: Felicia

"Text the address. X"

Jag skickade snabbt iväg min adress och försökte samla mina tankar på vad jag egentligen ville prata med henne om. Det verkade så uppenbart att hon skulle veta vad som pågick. Men samtidigt, jag borde bara frågat Harry rakt ut att jag ville veta. Men jag var rädd för vad jag skulle få för svar. Snart plingade min mobil till åter igen.

From: Felicia

"Be there in five. X"