Speak

Epilog

Jag satt i köket bakom min dator och väntade på att Harry skulle bli färdig med sin livechat. Mina fingrar fibblade med det lilla silverobjektet som liknade ett pappersflygplan som var runt min hals. Harry hade gett mig den efter den där kvällen. Det har gått två hela år vilket förvånade mig. Jag loggade ut från Skype där jag hade chattat med Eleanor några minuter tidigare och fällde ihop min laptop och reste mig tungt upp och mina händer vilade på min utåtputande mage. Jag suckade och tog mig till kylskåpet och mina ögon skannade efter pizza resterna som jag visste att jag lagt in i kylen. Min blick kollade runt i köket, det som nu kunde kallas mitt. Jag hade flyttat in hos Harry efter några månader då jag inte ville sova ensam i min säng lika lite som Harry ville sova ensam i sin. Det var alltid tröstande att sova i Harrys säng fast han var utomlands med killarna.

"Harry!?" ropade jag irriterat och kollade in i vardagsrummet och jag hörde honom snacka till kameran.

"I think I'm in big trouble guys." sa han och vände sig snart om. "Yes, honey. Is everything alright?"

"Did you take the last of the pizza!?" fräste jag och han log oskyldigt mot mig.

"Sorry, do you want me to get you something?" frågade han oroligt och jag suckade och lutade mig trött mot dörrkarmen. Han vände sig tillbaka till datorn.

"They think we're lovely when we're fighting, love." sa han roat. "Her temper isn't the best right now." konstaterade han mot kameran och pekade på sin mage. Jag gormade till och stampade irriterat ut i köket igen. "I think I have to go and make things right here. I'll see you later and don't forget that the next album will be released July 21st." jag satte mig irriterat ner på stolen igen och försökte stänga ute rösten som jag normalt sätt älskade att höra. Men just nu var det den jag inte kunde stå ut med. Harry rufsade sig i håret när han kom ut och snart satte han sig på knä framför mig och trots att jag satt på en stol hamnade vi i samma nivå med ansiktena.

"I'm sorry. Do you want me to make you some real food? I think we've got something in the fridge." hans gröna ögon gjorde att mitt hjärta hoppade till. Jag skulle aldrig vänja mig vid hans vackra ögon och sättet han tilltalade mig på. Han fick mig ständigt att känna mig vacker och speciell. Harry såg att han hade mjukat upp mig och log. Våra läppar möttes och snart kollade han ner på min mage och pussade även den. "Daddy's going to make some food for you both." sa han och hans strök sina stora händer över den. Han hade verkligen tagit sig an den stora utmaningen att vara pappa och trots att de skulle ut på turné snart hade han bett management att skjuta upp den till efter födseln. En spark i magen fick mig att vakna upp ur mitt dagdrömmande.

"She heard you." sa jag och log mot honom. Jag tog hans stora hand i min och placerade den precis där jag kände sparken precis och ännu en gång sparkade hon till.

"Do you like daddy's voice?" frågade han med en barnslig röst.

"Of course she does." sa jag och drog bort några lockar från hans panna. "She gets calm when ever she hear you sing." Jag log ner mot den vackra killen framför mig. Han ställde sig upp och placerade en puss på min panna innan han gick fram till kylskåpet.

"I can't wait you are getting out of me." sa jag ner till magen.

"Patience, love."

"I want to dance. I haven't been in the studio since, it feels like forever."

"But you and Danielle are doing a great job on your new studio." påpekade Harry. Danielle och jag hade slagit ihop våra huvuden och startat en dansstudio tillsammans nere i centrala London. Medan jag var gravid var hon tvungen att arbeta själv men hon påpekade gång på gång att det inte gjorde något eftersom jag varit barnvakt åt deras lilla pojke ett antal gånger.

Jag kände en tår ner för min kind och jag log halvhjärtat mot Harry när han kollade upp. Genast fylldes hans blick med oro.

"Are you in pain? Do you want me to call the doctor?" han började bli stirrig och jag skrattade till.

"No, just hormones." sa jag och jag gick fram till honom och gosade in mig i hans famn. Han lade ifrån sig maten och pussade mig på hjässan. Hans stora händer strök tröstande över min rygg. "You are going to be a great dad." mumlade jag mot hans tonade bröst.

"I sertainly hope so. And you are going to be an amazing mother, love." man hörde på hans röst att han log. "Could you see Darcy with the lads?" frågade han roat.

"Yeah, she will have four extra fathers." sa jag roat. "And I don't like that to be her first name." fortsatte jag gnälligt och kollade upp på Harry. Han spände sina gröna ögon i mina.

"Then what do you want to name her?" frågade han sårat.

"I want to name her Zoe." konstaterade jag och log mot honom.

"Why?"

"Because I think she is a Zoe." sa jag och log mot honom. "Can you imagine her with your beautiful green eyes, my long redish hair but with your curls. She will be long and kurvy..." Jag kände att han drömde sig bort lika mycket som vad jag gjorde.

"You're right, she actually does sound like a Zoe." sa han och log ner mot mig.

"Zoe Darcy Styles."