Just another face in the crowd ❋ f.s

fyra

kapitel fyra

Igår var det julafton. Och som vanligt gjorde vi inget speciellt, samma gamla traditioner och samma mat som vanligt. Inte att det gjorde mig speciellt mycket att vi aldrig gjorde något nytt - jag gillade vår jul hemma hos mormor och morfar. Vi satt framför deras öppnade spis och öppnade julklappar, varje år klockan nio på kvällen.

Jag och Alexia hade våra nya jultröjor med olika motiv på . Och åt julmat tills vi storknade.

Jag skrev god jul till killarnas gemensamma twitter account, och det tog inte många timmar innan det blev favoritmarkerat, av dom. Dock visste jag ju inte vem av dom som gjort det, men något inom mig hoppades på att det var Felix ännu en gång. Fast det var det säkert inte.

Jag hade fått det mesta av det jag önskat mig. Bland annat en grå mössa med tfc loggan på, och även deras gråa sweatshirt med loggan i rött på.

Sen hade jag även fått ett par adidas skor, i svart och vit, och lite andra småsaker.

Med andra ord hade julen precis som vanligt varit lyckad. Fast ändå var det ganska skönt att den var gjord, och att man nu slapp oroa sig över julklapparna man köpt eller skulle få.

-

"Du har ju inte fått min julklapp än.", smålog Amy i webkameran och rätade till mössan över huvudet. Jag sjönk ner lite till bland kuddarna och sköt upp datorn ännu högre upp på bröstkorgen. "Du har ju inte fått min heller.", mumlade jag milt och log.

"Du får förhoppningsvis min imorgon, på posten.", hon flinade klurigt bakom lockarna och skrattade dovt ner i sin pösiga tröja. Jag bet mig tvekande i underläppen, mycket mån om hennes pranks och udda humor. Kanske skulle jag få något helt sjukt i brevlådan. "Oroa dig inte, du kommer älska det!"

Jag pustade lättat ut och skrattade lågt. "Och du kommer förhoppningsvis älska min också." Jag vred obekvämt runt huvudet på kudden som vilade mellan mig och väggen. Tillslut orkade jag inte vrida på mig hela tiden, så jag rullade över på magen och placerade laptopen en bit framför mig på sägnen. "Just det, du måste se vad jag fått!", väste jag exalterat och log brett. Jag gled av sängen och sjönk ner på högen med julklappar jag inte orkat lägga tillrätta än. Jag sökte frenetiskt bland inslagningspapprena och sakerna jag fått efter tröjan och mössan med tfc loggan på. "Ah där.", viskade jag lågt när jag fått syn på den gråa ärmen av tröjan. Jag drog ner den över huvudet, lyfte upp håret som fastnat i tröjan och drog ner mössan över öronen.

"Voila!", jag kastade ut armarna i luften och gjorde en överdriven pose vid sängens kant. Ett leende reste sig över Amys läppar när hon fick syn på det jag hade på mig. "Jag fick en sån mössa också fast i röd! och den svarta tröjan!", skrattade hon och lutade hakan mot handflatan. Jag log ännu större och lät ett skratt smita ur min mun. "Twinies!"

Utanför fönstret dansade små, vita snöflingor ner genom mörkret och la sig till rätta på den snötäckta marken. Endast ett fåtal stjärnor syntes i det kompakta mörkret, men månen syntes gott och tydligt från mitt sovrumsfönster. I lägenhets huset bredvid vårt var de flesta lamporna tända, och då och då syntes någon till där inne.

Klockan var strax över tio, och vi hade suttit såhär i snart två timmar. Vid varsin dator i varsin del av Sverige, pratade precis som att vi satt precis bredvid varandra och kunde känna den andras närhet. Det var ingen större skillnad, bara datorn som skiljde oss åt.

När vi träffats för första gången hemma hos mig hade det varit precis likadant som våra samtal alltid var. Fast det som var annorlunda var att då kunde jag känna henne, jag kunde knuffa eller slå henne när jag ville, kunde krama om henne och berätta hur mycket jag saknat henne.