Just another face in the crowd ❋ f.s

sex

kapitel sex

När jag häck i häl med mamma och Alexia steg in på Landvetter flygplats var klockan strax över fyra på morgonen. Och ett mörker låg fortfarande över Göteborg.

Det var inte många som syntes till på flygplatsen vid den här tiden. Bara några få andra svenskar som säkerligen också skulle upp till Stockholm. Eller någon som skulle ännu längre.

"Klarar du dig nu?", mamma rynkade oroligt på näsan och log milt. Jag suckade lågt och nickade. "Men ja har jag ju sagt.", log jag. "Jag vill ju bara dubbelkolla!", innan jag hann svara hade hon virat armarna om mig i en omfamning och dragit mig intill sig. Jag släppte handtaget på min svarta titan resväska och svepte armarna om hennes midja.

"Ta hand om dig nu.", mumlade hon och betraktade mig från ett armlångt avstånd. Jag nickade och log. "Mm, jag lovar."

"Jag och pappa hade fyllt på pengar på ditt kort, och det är bara att ringa om det är något det vet du.", vid hennes sida kunde jag se hur Alexia himlade med ögonen och dämpade ett skratt med handen. Jag nickade ännu en gång. "Ja mamma, jag vet!", skrattade jag.

"Ta många kort också, så vi kan kolla på dom när du kommer hem!" Sen lossade hon greppet om min kropp och lät mig stega åt sidan för att falla in i min systers famn.

"Ta hand om dig nu" Härmade hon vad mamma sagt tidigare och log brett. "Nejmen seriöst, gör inget dumt som du kommer ångra." Sen släppte hon även taget om mig och klappade mig leendes på huvudet. "Lycka till med att träffa killarna, sis." jag log.

"Ha det bra nu Jadie, vi ses nästa vecka." Mamma kramade om mig en sista gång innan hon blev utdragen ur flygplatsen av Alexia. Jag kollade på hur de försvann ut ur byggnaden och fortsatte bort mot parkeringen där bilen stod parkerad. Sen snurrade jag runt med ryggsäcken över axeln och resväskan i handen. En bit bort vid en disk hade en kort kö börjat bildas, och på skylten stod det med stora vita bokstäver 'Stockholm, Arlanda."

Jag ställde mig tyst i kön bakom en äldre kvinna och väntade på att min tur skulle komma. Kvinnan framför mig la upp sin bruna väska på bandet och visade sedan sitt pass. Sen var det min tur, och jag gjorde precis samma sak. "Första gången du flyger själv?", log killen bakom disken och hjälpte mig att få upp resväskan rakt på bandet. Jag nickade och log snett. "Syns det?", han skrattade och nickade sakta. "Bara lite," han kollade på passet jag höll upp och log. "Men då får du ha en bra resa till Stockholm!" Jag log tacksamt och steg åt sidan så nästa person kunde kliva fram.

Det var en timme kvar tills planet skulle lämna Göteborg så jag hade mycket tid att fördriva på något sätt. Jag köpte en PLAZA tidning i affären och tryckte ner den i väskan innan jag gjorde mig redo för att gå igenom kontrollen en våning upp.

När jag nådde trappans första steg fick jag syn på toalettsymbolen en bit bort och det var inte förens då jag insåg att det kanske var lika bra att gå innan planet gav sig iväg.

Så jag steg in på damtoaletterna och gjorde vad jag skulle. Sen drog jag ut flätan jag gjort tidigare under morgonen och tryckte ner en vinröd mössa över huvudet. Dagens klädsel kanske inte var den snyggaste - egentligen hade jag tänkt att ha på mig ett par jeans och en t-shirt men när jag vaknat i morse hade jag ingen större lust att klä på mig det.

Så nu stod jag här framför spegeln klädd i ett par svarta mjukisbyxor med vita snören, en helvit t-shirt och en mörkgrön bomberjacka. Håret låg platt över mina axlar och mina trötta ögon var inramade av långa, mörka ögonfransar.

Efter några minuter till hade jag klarat mig igenom kontrollen och snart efter det satt jag på planet, uppe i luften bland molnen.

Jag sneglade ut över de stora, fluffiga molnen och lutade kinden mot rutan. Det var inte långt kvar nu, bara några minuter innan jag landade i Stockholm och skulle möta upp med Amy igen.

Klockan tjugo i sju på morgonen satt jag på Arlanda express tåget påväg mot Stockholm centralstation för att möta upp med Amy och hennes pappa. Efter det skulle vi släppas av hemma hos henne i radhuset som låg någonstans runtom Nacka området. Sen visste jag inte riktigt vad vi skulle göra faktiskt, kanske sova en stund till? Klockan var ju trots allt sju på morgonen.

Jade Scott @jadescoott

Äntligen är man framme i Stockholm

Jag gick med smått springande steg på perrongen med ett stort leende över läpparna och resväskan i höger handen. Jag hade nyss fått ett sms från Amy, som berättade att de var här och väntade på mig. Det tog inte speciellt långt tid för mig att nå själva själva centralhallen där de kryllade med en massa folk redan vid den här tiden. Vi hade bestäm att vi skulle mötas intill pressbyrån för att göra det lite enklare för oss båda. Och jag behövde inte stå där många sekunder innan jag fick syn på ett bekant ansikte bland alla främmande ansikten.

"Amy!", tjöt jag och släppte taget om min resväska. Hon naglade fast mig med blicken och log stort. "Du är här!", ropade hon tillbaka och satte i full fart fram till mig. Jag korsade det sista steget emellan oss och virade armarna kring hennes taniga kropp.

"Jag är här!", skrattade jag ner i hennes nacke och vaggade oss från sida till sida. I ögonvrån kunde jag se hur hennes pappa hade mobilen uppe, och säkerligen filmade ögonblicket mellan dottern och bästisen. Vi kramades en stund till innan vi släppte taget och jag återfann handtaget på min resväska. Jag släpade fram väskan till dem båda och log brett mot hennes pappa som jag enbart träffat på facetime någon gång.
"Hej!", log jag. "Vad kul att du äntligen är här Jade!", sa han till svars på min hälsning och klappade Amy nöjt på axeln. "Dåså, nu har vi hämtat göteborgstjejen, ska vi dra oss hemåt?", han flackade med blicken mellan oss båda och log undrande. Amy nickade, knuffade undan min hand från resväskan och ersatte den med sin egen.

"Jag är så glad att du är här.", mumlade hon lågt och knuffade mig leendes i sidan. Jag knuffade tillbaka med höften och skrattade milt. "Vad tur att jag också är glad av att vara här då!"

"Pappa vänta lite bara, jag ska hjälpa Jade med att fixa ett busskort som hon kan ha medan hon är här!" Amy drog tag i min jackärm och rullade iväg väskan mot Torben som stannat upp.

När kortet var fixat och låg i min ryggsäck kunde vi fortsätta iväg mot deras bil. Vi pratade om allt möjligt på den lilla vägen. Om vad vi skulle göra ikväll, och imorgon, och resten av tiden jag skulle vara här. Vi kom överens om att vänta med att träffa killarna några dagar, och istället spendera lite tid bara vi två genom att göra små saker såsom att fika och shoppa.

När vi satt i bilen påväg hem till dom fiskade jag upp mobilen ur jackfickan och klickade direkt upp konversationen mellan mig och mamma.

07.23, till mamma;

Nu är jag på plats i estocolmo, nu kan du sluta oroa dig ;)

Sen tryckte jag direkt upp twitter för att kolla om något nytt hänt, och för att skriva något nytt till Felix.

Jade Scott @jadescoott

@felixsandman Den där kramen? när får jag den? 😏

°°°°°°°°°°

tack för all bra respons, och gulliga kommentarer.