Jag har hoppat fram lite i tiden, bara några veckor, till flytten. ♡
kapitel trettiosju
En kraftig man klädd i en gul alltför åtsittande t-shirt med mörka svettringar under armhålorna tog ett långt kliv förbi mig och fortsatte sedan raskt uppåt i trapphuset. Tre främmande män hann passera mig i trappan innan jag nådde fjärde våningen, alla tre bärandes på kartonger fyllda till max med våra saker och personliga föremål. Alla var oerhört svettiga, med mörka svettringar bildandes under armarna och små svett-pärlor skimrandes i pannan. Visserligen var det kanske inte så konstigt att det var en aning svettiga, de hade ju trots allt rusat upp och ner för trapporna i snart en timme kånkandes på våra tunga kartonger. Varför dom inte tog hissen förstod jag inte.
Innan jag steg över tröskeln fick jag stanna upp för att samla mig och göra mig redo för att bemötta den ekande tomma lägenheten. Jag sög in luft mellan tänderna, slet nervöst i änden på min t-shirt klänning, och tog sedan ett kort, försiktigt steg inåt. Mamma som stod intill fönstret ut emot vägen vände sig om när hon hörde ljudet av skor mot det kala golvet. Hon log smått. "Visst känns det konstigt?"
Jag nickade och stannade till i mitten av det som en gång varit vårt vardagsrum. Jag snurrade några långsamma varv, lät blicken svepa och försökte memorera varje liten detalj och förbereda mig någorlunda på att snart nog lämna det bekanta stället bakom mig, för alltid.
Efter en stund övergav jag rummets mitt och gick fram till mamma. Jag la händerna mot den kala fönsterbrädan och sträckte på nacken på att se så bra som möjligt neråt vägen. "Jag vet inte om jag är redo för att lämna allt det här bakom mig", jag suckade smått och höjde handen för att fösta undan några ensamma hårstrån.
Mamma suckade mjukt vid min sida och vände sig emot mig. "Allt kommer bli finfint, min älskling.", hon virade varsamt armarna omkring mig i en omfamning från sidan och lät sina varma läppar kollidera med min panna, strax ovanför mina rynkade ögonbryn. "Allt kommer bli jätte bra, det lovar jag dig, du behöver inte vara orolig."
Jag knep ihop ögonen till tunna streck och borrade ner översta tandraden i underläppen för att dämpa en gäspning.
Jag hade inte sovit så värst mycket under natten, trots att jag varit otroligt trött vid den tiden jag krupit ner under täcket i sängen. Varför visste jag inte riktigt. Kanske var det pågrund av de kala väggarna och kartongerna som stod uppradade på höjden intill sängens kant, eller pågrund av allt som pågick i mitt huvud. Tankar och scenarios som cirkulerade kring flytten och förändringen. Det var nervöst, men verkligen inget att ligga vaken och grubbla för.
Folk flyttade hela tiden, kanske till och med till andra världsdelar och länder. Det var ingen stor grej, men ändå kändes det rent utsagt förjävligt att lämna hemstaden bakom.
Jag hade legat vaken tills klockan passerade fem på morgonen, vridit och vänt på mig tills lakanet knölat sig under min rygg och ljuset krupit in under rullgardinen. Tills det kompakta mörkret fyllt med stjärnor ersatts med ljus och det tysta ersatts med ljud.
Jag lossade greppet omkring mammas midja och tog ett steg tillbaka. "Liza kommer alldeles strax, jag borde kanske gå ner-..", jag gjorde en kort gest bortåt, mot den vidöppna dörren utåt trappgången. Men innan jag hann ta något mer steg grep mamma tag om min handled och stillade mig. "Ni kommer ses igen, glöm inte det."
Jag skakade återigen av mig hennes grepp och tog ett steg bakåt. Jag nickade en aning frånvarande, styrde stegen bortåt och steg tät efter det ut i den svala trappuppgången. Jag sjönk ner på översta trappsteget och drog upp benen mot bröstet. Jag fick upp mobilen ur bakfickan på mina mjukisshorts trots min udda position och tog mig så fort jag låst upp mobilen, in på min och Liza's konversation över sms. Och till min stora förvåning hade ett nytt sms trillat in under det senaste utan att jag lagt märke till det. Och denna gången var det inte skrivet och skickat av mig, utan av Liza.
ESTÁS LEYENDO
Just another face in the crowd ❋ f.s
Fanfic❞It's sucks, because no matter how much you mean to me, I'm always just gonna be another face in the crowd❝ © mrselvirasandman #1 i fanfiction