Just another face in the crowd ❋ f.s

sju

kapitel sju

Felix Sandman följde dig

"Åh herregud Amy!", utbrast jag plötsligt och slog upp händerna för munnen. Amy som satt i korgstolen av sitt vardagsrum lyfte blicken och gav mig ett undrande uttryck. "Va?", sa hon. Jag slängde av mig filten jag haft runt min kropp den senaste timmen och reste mig från soffan. "Åh herregud, åh maj god.", upprepade jag och höll händerna om var kind vid sidan av mitt breda leende.

"Men vad?!", undrade Amy och reste sig från korgstolen med mobilen i högsta hugg. Jag log ännu större, om det ens var möjligt och viftade mobil framför ansiktet på henne.

"Han följer mig.", kvittrade jag. "Felix följer mig!" Ett stort, bländande leende bröt ut över hennes läppar. "Omg, grattis!", hon stillade min arm och stirrade leendes ner på min upplysta skärm. "Han har retweetat också.", smålog hon och sjönk sedan tillbaka ner i korgstolen och drog upp benen till bröstet.

"Va?", log jag och vred tillbaka mobilen åt mitt håll så jag själv kunde kolla. Det var sant, Felix hade inte bara börjat följa mig - han hade även retweetat det jag skrivit till honom imorse.

"Tror du att allt detta händer bara för att jag är i Stockholm nu? som om jag har någon sorts tur här?", flinade jag och sjönk ner mellan två kuddar i deras mörkgråa soffa. Amy la ner sin mobil på bordet och virade armarna om sina ben. "Kanske det.", muttrade hon. "Fast han svarade ju när du var hemma också.", påpekade hon sedan och trummade fingrarna mot armstödet på stolen.

"Är han lika gullig på riktigt?", frågade jag helt plötsligt och slutade pilla med änden på min randiga sweatshirt. "Ja, gud ja - rå söt!", kuttrade hon och gjorde någon slags peddofil min som hon kallade det.

Någon sekund efter hon sagt det klev hennes mamma in i vardagsrummet och gav oss båda varsitt leende. "Jag har bäddat upp gästsängen i Amys rum, så ni slipper ligga skavfötters menar jag.", log hon vänligt och rätade till några saker på hyllan som hon uppenbarligen tyckte stod fel. "Men uuuh, Jade hade ju sätt fram emot så att få ligga skavfötters med mig!", skrattade Amy och sträckte sig från sin plats i korgstolen för att sparka till mig på benet.

Jag slog undan hennes fot och skrattade mjukt. "Du tror ja.", jag räckte ut tungan och föll tillbaka ner bland kuddarna där jag tidigare legat.

Jessika aka Amys mamma betraktade oss med ett fagert leende över läpparna från sin plats vid hyllorna. "Tänk att ni träffat varandra över nätet.", mumlade hon milt och gav ifrån sig ett lätt, mjukt skratt. "Det är tur att ni funnit varandra iallafall."

"Clara och Linn vill träffa dig snart!", berättade Amy för mig när hennes mamma stigit ur ur rummet och gått iväg för att kolla till kvällsmaten som snart skulle serveras.

Linn och Clara var två av de tjejerna jag lärt känna igenom Amy. Jag hade pratat en hel del med dom båda på både skype och facetime. Men ingen av dom hade jag träffat på riktigt, öga mot öga. Fast det skulle det säkert bli ändring på snart.

"Aw, jag vill träffa dom också!", log jag och proppade in ett chips i munnen trots att vi snart skulle äta. Amy däremot hade säkert ätit upp hälften av chipspåsen själv, men ändå klagade hon konstant om hur hungrig hon var.

"Amy, kan du sluta ställa dina jävla tjejskor ovanpå mina!", hördes en främmande röst från hallen. Och tät efter det smälldes dörren igen. Jag gav Amy ett frågande uttryck och höjde ögonbrynen. "Det där var en av mina inkompetenta storebröder, honom vill du inte träffa.", flinade hon och gjorde en ful grimas. Men det var först sent för att stoppa mig från att träffa brodern, för några sekunder efter hon sagt det stegade han in i vardagsrummet.

Han stannade dock när han fick syn på mig. Han stirrade på mig en stund, men sen var det som att något klickade i huvudet på honom och ett generat leende bröt ut över hans läppar.

"Jaha, det är du som är Jade antar jag?", sa han lågt och damp ner i fåtöljen. Jag nickade osäkert och log milt. "Det är jag det .. och är det du som är Liam .. eller är det du som är Ben?", log jag och lade huvudet på sne.

"Ben, jag är äldst.", svarade han kort och synade ner i sin mobil som nu låg placerade i hans hand. I ögonvrån kunde jag se hur Amy gav mig ett roat uttryck, som att hon trodde jag helt plötsligt var väldigt fascinerad av hennes bror. "Och hur gammal är du?", frågade han plötsligt och kollade upp från mobilen. Han log faktiskt nu. Jag drog upp ena benet under mig i soffan och placerade en av prydnadskuddarna intill mitt bröst. "femton, och du?"

"Jag är arton, född 1997.", med det sagt reste han sig från fåtöljen. "Och nu ska jag äta, om ni ladies ursäktar mig."

"Ja snälla gå härifrån.", grumlade Amy lågt och viftade iväg honom med handen. Men han ignorerade henne, log mot mig och försvann sedan ut till köket. Amy pustade lågt. "Han tycker du är snygg, jag bara vet det.", suckade hon och himlade med ögonen ännu en gång. Jag rynkade ovisst på näsan. "Men va?"

"Äsch nevermind, kom jag tror det är mat nu.", hon ryckte tag om min hand och släpade med mig bort mot köket där resten av hennes familj redan var samlad. Till och med Liam satt där vid bordets långsida och väntade på maten. Han var den enda av familjemedlemmarna jag inte hälsat på än.

"Precis lagom tjejer.", log Torben när han fick syn på oss. Han ställde ner en gryta på bordet och sedan en vattentillbringare. "Hoppas du tycker om tortellini med skinksås, Jade.", sa han sedan och satte sig ner i stolen på bordets kortsida.

Jag och Amy satte oss ner på långsidan av bordet bredvid varandra. Och när jag lyfte blicken efter att ha skjutit in stolen mötte mina ögon ett par isblåa. "Jaha så det här är vår gäst under lovet.", flinade han och slevade upp en stor portion på tallriken. "Japp, Jade ska bo här tills den femte.", svarade Jessika åt mig och fyllde sitt glas fullt med vatten.

Konversationen flöt på normalt. Ibland kom jag av mig lite, och tappade bort mig bland främmande namn och händelser. Men annars gick det bra. Hennes föräldrar frågade mig om mitt val om gymnasium, och killarna undrande mycket såsom vad jag gjorde på fritiden, eller vad mitt favorit fotbollslag var. De var trevliga allihop, men det var ju inte speciellt konstigt - de var ju trots allt familj med Amy, världens trevligaste människa.

"Så, vad ska ni göra imorgon då gurls?", frågade Ben och tog en stor klunk av sitt fyllda glas. Jag sneglade på Amy, och ryckte ovisst på axlarna. Men tydligen så visste Amy vad vi skulle göra. Men innan hon hann berätta så hade Ben ännu en gång öppnat munnen. "Ska ni försöka träffa the fuu killarna eller?", flinade han.

Amy suckade i ren irritation och blängde surt på honom. "Nej det ska vi inte, det ska vi göra någon annan dag.", sa hon. "Vi pratade om att shoppa lite imorgon, men jag vet inte riktigt."

"Tycker du också om det bandet?", undrade Torben nyfiket och höjde frågande ögonbrynen. Jag nickade och log mjukt. "Mm, men har ju inte riktigt haft chansen att träffa dom .. blir lite jobbigt när man bor i Göteborg."

"Då får ni väl se till att du hinner träffa dom innan du åker, du vet väl vart deras studion ligger Amy?", log Jessika. Amy nickade vid min sida.

"Ja, och jag har redan lovat Jade att hon ska få träffa dom innan den sjunde."

°°°°°°°°°°

Ni är bara bäst, tack för allt. PUSS