Just another face in the crowd ❋ f.s

trettio

kapitel trettio

Morgonen därpå vaknade jag och Noah runt elvatiden och varken jag eller han hade någon större lust att ta sig ut i kylan. Under natten hade ny glimmande frost lagts sig över de isbelagda vägarna och den lilla mängden snö som fortfarande låg på vissa ställen virvlade runt i den kraftiga blåsten. Vädret hade ändrats hastigt ifrån gårdagens vaga solsken och svaga värme. Fast vad hade vi egentligen förväntat oss, tjugo grader och strålade solsken? knappast.

"Hörni, Jade Noah?", Liselotte tog sig med smått traskande steg in i det relativt stora köket med en kaffe mugg mellan båda händerna och ett par svarta glasögon på nästippen. 

Vi båda lyfte blicken ifrån vår halvätna frukost på tallrikarna framför oss på det lilla rektangulära bordet och drog undrande samman ögonbrynen i väntan på att hon skulle fortsätta. "Ja?", log jag sömnigt och lutade kinden mot min slutna näve. 

I en varsam rörelse ställde hon ner kaffekoppen uppochner i den lilla diskhon och snurrade runt för att istället ha blicken emot oss. "Jag vet att det inte är det bästa vädret ute just nu ..-", hon grimaserade skeptiskt och kastade ett kortvarigt ögonkast mot fönstret. "-men det vore jättejätte snällt och gulligt av er båda om ni kunde hjälpa med mig en sak, göra mig en tjänst."

Noah lät huvudet falla ner mellan armarna på bordet och gav ifrån sig en bitter suck. Men jag däremot kunde inte göra något annat än att le vänligt och nicka trots att jag inte heller hade någon större lust att gå ut i det hemska vädret utanför fönstret. "Jo det kan vi väl antar jag, eller hur Noah?-", jag slog till honom över armen och gav honom en skarp blick när han väl lyft huvudet ifrån bordet. 

Han öppnade munnen för att protestera men stängde den lika fort igen när min fot kolliderade med hans smalben under bordet. "Jo, ja det kan vi göra.", smålog jag tvekande och vred mig på stolen för att återgå till att ha blicken riktad mot henne. "Vad är det du behöver hjälp med?"

"Jo jag skulle uppskatta det om ni kunde åka och lämna ett brev till en nära vän till mig,", började Liselotte och sköljde muggen under det rinnande vattnet. " Jag hade tänkt posta det eftersom jag har så lite tid själv till att göra det .. men det skulle ta en sån tid .. och..-", hon granskade oss en stund under tystnad och harklade sig sedan lågt. "Skulle ni kunna göra det?"

Innan Noah hann öppna munnen för att säga nej nickade jag alltför exalterat och reste mig upp från bordet för att placerade både det tomma glaset och tallriken i diskon. "Jag ska bara byta om, sen kan vi väl gå Noah?", jag spolade vatten över tallriken för att få bort spåren av nutellan som lagt sig över den kala ytan och sköljde sedan av glaset också. "Eller om du inte orkar kan jag göra det själv, det är okej", erbjöd jag Noah som fortfarande satt som paralyserad vid bordet. 

"Nähe du, den där kan gott följa med dig.", Liselotte som fortfarande stod i dörröppningen till köket gjorde en kort gest mot Noah och himlade med ögonen. 

"Komigen då Nois", sa jag med en smått retsam ton och torkade av mina nu våta händer på en röd mönstrad handduk med små svarta blommor på.

Klädd i ett par pösiga jeans med hål på vardera knä och en mörkgrå alldeles för stor stickad tröja som tillhörde Noah över min överkropp tog jag mig ner för hallen där Noah sagt att han skulle vänta. Då och då petade jag upp glasögonen - som jag för första gången på flera veckor bestämt mig för att använda istället för kontaktlinser - på min näsrygg i en irriterad rörelse då de konstant kasade ner en bit.