Beck - Josef och Alex

Tvister med twister🔀

Alex sprang in på jobbet. Hon slängde av sig sin jacka och sin väska på sitt kontor, sedan tog hon tag i sina mappar från skrivbordet och gick till mötesrummet där de andra satt och väntade.
"Förlåt!" sa hon när hon kom in, "vad har ni fått fram?" la hon till och drog en stol till kortsidan och satte sig. Dem andra kollade på henne, lite fundersamt. Ingen sa något på en stund, Alex kollade på dem och väntade på svar. "Nå?" hon försökte hålla sig lugn, hon förstod att de var misstänksamma. Oskar harkla sig, "här", sa han och puttade fram några kopierade bilder på en bil. Alex tog upp bilden, satte på sig sina glasögon och analyserade den utan att veta vad hon riktigt tittade eller letade efter. "Den där bilen sågs klockan 8 i närmsta övervakningskamera ungefär 1 kilometer från mordplatsen." började Steinar. "Övervakningskameran tog även samma bil en timma senare, på vägen tillbaka igen." Alex lyfte blicken, "det är väll inte så mycket att gå på?" sa hon. "Den som körde kan väl haft något ärende under en timma och sedan åkt tillbaka?" sa hon och tog av sig sina glasögon. Dem kollade på henne. "Ja, men... under tiden du nu varit borta. Så har vi fått fram mycket mer", flinade Ayda och vände sin skärm. "Den här mannen heter Jonathan Wallin, ägare till bilen. Han har två saker i brottsregistret, en misshandel och en stöld, båda för ungefär ett år sedan och-", började hon när Alex avbröt henne. "Har ni sökt upp denna Jonathan om ni tyckte att han var misstänksam?" frågade hon och kollade runt bordet. "Jag kommer till det", sa Ayda, kollade med ett flin mot Alex och höjde ett finger. "Förlåt, fortsätt", sa hon och satte sig tillbaka i stolen. "Den här stölden och misshandeln är båda anmälda av samma person, och du kan ju gissa av vem..." sa Ayda och kollade på Alex. "Våran alldeles egna, käraste Cissi Karlsson", sa Steinar och pekade på fotografiet på tavlan. Alex satte sig upp i stolen igen och hennes hjärna började arbeta igen efter hennes... paus med Josef. "Jamen, då så," sa Alex och kollade på Ayda och Steinar. "Har ni fått tag på honom?" la hon till. "Det är det som är konstigt, vi besökte honom, ingen hemma. Så vi tänkte att han skulle komma tillbaka lite senare och vi åkte ut till hans jobb för att kolla med dem om de visste något", sa Steinar. "Men enligt hans kollegor är han på semester med sin flickvän, och jag ska citera", sa Steinar och öppnade sitt block. "Jag tror han sa att hon hette Silla... Cissi eller något liknade!" citerade Steinar klart och tydligt, och han stängde blocket och kollade på Alex som satt chockad i sin stol. "Oj... har ni fått fram detta på bara två timmar?" sa hon och kollade på dem alla runt bordet. Innan dem han svara på den frågan fortsatte hon. "Har vi hittat honom?" Alex tittade på bilden igen. "Nej, men vi har skickat ut till alla i yttre tjänst", sa Oskar. "Med min bekräftelse", flikade Martin in och kollade seriöst på Alex. Hon nickade lite och svalde hårt. Han var dem på spåren..."Okej, bra jobbat hörni!" sa hon med menande ord. "Något mer?" frågade hon och kollade på alla runt bordet igen. "Jo, tack, lite till", sa Jenny och kollade på Ayda. "Vi satt och kollade hennes ekonomi förut, allt såg normalt ut. Bortsett från ett kontoutdrag från förra veckan på drygt 100'000 kronor." sa Jenny och läste i sitt block. Hon skummade igenom blocket snabbt, sedan kollade hon upp på Alex. "Dessa pengar överfördes till ett konto som tillhör en Viktoria Wallin... Jonathans fru..." avslutade Jenny. "Men vad är det här för något?" utbrast Alex och kliade sig i pannan. "Är det något hämd mord eller något? Vi måste få tag på dem här Viktoria och Jonathan, så fort som möjligt!" sa Alex och kollade på dem andra. "Lugn nu." sa Jenny. "Viktoria har vi fått in och vi tog ett snabbförhör med henne förut..." började Jenny. "Vi har nog slutfört det snabbaste mordet i världens historia, hon erkänner mordet på både din man och Cissi Karlsson." sa Jenny och kollade på Alex. Alex satt chockad på stolen. "Så vadå? Hon bara erkände allt och även ett mord vi inte kände till, på sin egna man?" frågade Alex och blinkade i chock mot dem. Alla nickade. "Det hela handlade om någon tvist och slagsmål, det var oklart. Det ända hon inte svarar på är var Jonathans kropp finns", sa Jenny och det blev väldigt tyst runt bordet. "Hon ville bara prata med en person...", sa Jenny och tittade på Alex frågade blick. "Vem Jenny? Vem är det?" frågade Alex och kollade exalterat på dem. "Cissis ex, en polis... Josef Eriksson", sa Ayda och kollade på Alex. Alex stelnade till och hennes exalterade blick försvann. Hon kollade på dem, hon kände allt flöda tillbaka. Hon satt tyst och blinkade mot dem. "Skojar ni?" sa hon högt. Det var tyst runt bordet en stund. "Okej..." hon bet sig i läppen. Han kan inte ha varit med i detta, han var ju med henne. Men på något sätt måste han varit indragen, varför annars skulle han bli tillfrågad av en mördare? Eller skulle det vara av ren slump? Alex blev rädd, inte en till utredning som Julia Gradnik, hon skulle inte klara det. Martin kollade på henne och såg direkt vad som flög genom henne. "Okej... jag ringer in honom då." sa Alex och hon kände svartsjukan stråla genom henne. Hon blundande och ställde sig upp för att ringa. "Jag kan ringa honom", sa Martin och ställde sig upp. Alex tittade på honom och hennes ögon sa tack. Hon ville inte ringa honom, inte av denna anledningen. Martin log till henne som varsågod och han gick undan. Alex vände ryggen mot dem andra några sekunder, sedan plockade hon upp sina saker och gick till sitt kontor.

"Okej, Viktoria, det är jag som är Josef Eriksson. Berätta vart kroppen finns." började Josef efter han satt igång bandspelaren. Det var tyst och Viktoria satt och flinade mot honom. "Du är snygg, jag förstår varför Cissi låg med dig", sa Viktoria och blinkade på honom. Josef stirrade på henne och försökte få henne att prata om sakerna han frågade om. "Vart är kroppen?" sa han igen och la huvudet på sned. Viktoria grottade ner sina ögon på hans kropp och flinade. "Du måste få många kvinnor som vill ligga med dig, huh?", sa Viktoria med blicken på hans kropp och Josef försökte att inte skrika på henne att hålla käften. "Inte något jag vill", svarade han och flinade seriöst mot henne. "Innan jag blir riktigt irriterad så föreslår jag att du berättar för mig exakt vart du lagt kroppen, Viktoria. Jag kan bli riktigt arg och jag kan lova dig att jag visar ingen nåd i varken mina ord eller slag..." varnade Josef och höjde ett finger mot henne. Viktoria såg allvaret i honom och sänkte sin blick från hans ögon. Alex som stod bakom fönstret med resten av Beckgruppen fick strålningar i hela kroppen varje gång Viktoria nämnde något om Josefs kropp. Både positiva sätt och negativa sätt. Positivt när han svarat med "inte något jag vill" och negativt så fort hon nämnde Cissi. Alex kunde inte släppa Cissi, hon låg och gnagde sig in i hennes bröst hela tiden.
"Okej, visst..." sa Viktoria. "Han ligger i ett rum i det rage room som Cissi jobbade på. Så lätt var det. Jag hade kunnat sagt det till dem andra förut också och dem hade hittat dit utan din hjälp, men jag ville se mannen som Cissi föll för på bara en kväll." sa Viktoria och blinkade med ena ögat mot Josef. Josef stirrade på henne, sedan sa han tiden högt till bandspelaren och stängde av den. Han tog mappen och gick från förhörsrummet. Alla i gruppen började gå ut från avlyssningsrummet förutom Jenny. Hon stannade för att fixa med ljudet lite. Alex känslor brann i henne, hon kunde inte möta Josefs blick just nu utan att det skulle brista. Gråta, skratta, skrika, grina... hon visste inte. Men på något sätt skulle det brista för henne. "Behöver du hjälp?" frågade Alex och kollade på Jenny som börjat fixa med små saker redan. Hon vände sig om. "Kanske lite," svarade Jenny och drog ut en stol för att hon skulle sätta sig.

Alla andra stod samlade utanför förhörsrummets dörr. Martin pekade på Oskar och Steinar för att dem skulle tillkalla förstärkning dit och även åka dit själva. Josef kollade runt och letade efter Alex blick, men hon var inte där. Hans mage gjorde en knut. Ayda gick mot sitt skrivbord medans Martin och Josef stod kvar utanför dörren, Martin vände sig mot Josef, det såg ut som han var påväg att säga något. Josef väntade på att Martin skulle säga något. Martin kollade på Josef som stod förvirrat framför honom, och sedan mot dörren in till där Jenny och Alex satt. "Du borde prata med henne", sa Martin och kollade på Josef. Josef stannade till, vad visste han om dem? "Hon trodde du var inblandad, du vet inte hur rädd hon var och hur dåligt hon mådde sist.", fortsatte han. "Gå in och prata med henne." avslutade han. Martin öppnade dörren och skickade ut Jenny utan att Josef hade hunnit blinka. Martin skickade, nästan puttade in Josef in i rummet.

Alex satt stelt och kollade på hela händelsen. Det var helt tyst och dörren bakom Josef stängde sig. Alex kollade på honom och hon kände hur tårarna var påväg. Bara små sådana, men tårarna var fyllda av ilska och svartsjuka. Hon lyckades hålla tillbaka dem. Josef kollade på henne, han gick mot henne och satte sig på huk framför henne. Han la sina händer på hennes knän, "Alex..." började han men slutade. Alex kollade in i hans ögon, sedan lutade hon sin panna mot hans. Hon kände sig trygg och säker vid honom. Josef gled närmare henne, armarna på hennes lår och händerna runt till hennes rygg. Han höll henne, tajt. Hon lyfte hans huvud och kysste honom. Sedan satte de så en stund, trygga och fyllda av varandras kärlek. De behövde inte säga något till varandra, de visste att de älskade varandra. Inget annat behövdes...