Beck - Josef och Alex

Bättre kan det inte bli🫶🏼

De gick till badrummet, sakta men säkert. När de var där sköljde de av sina ansikten. Kollade på varandra och försökte hålla sig för skratt. Det gick inte. Vattnet droppade från deras ansikten och de kunde inte sluta skratta. Hela grejen var för konstig. Igår trodde de att de skulle vara slut mellan dem. Och nu, knappt ett dygn senare, fixar de sig bredvid varandra hos Tobban för att käka middag tillsammans. De kunde inte sluta skratta, så tillslut fick Josef plocka upp en ren handduk för att torka sitt ansikte. Alex skrattade ner i handfatet, fortsatte tvätta sitt ansikte med vatten för att få bort sitt smink, som redan var helt utsmetad av tårarna. När hos lyfte upp huvudet igen möttes hon av Josef. Han fångade hennes rörelser när hon kom upp, höll om henne. Han satte hakan på hennes vänstra axel och pressade sina läppar i hennes nacke. Hon stängde ögonen, njöt av att äntligen få vara i hans närvaro. Vara inom hans bubbla igen. Hon vände sig om i hans armar, Josef tog upp handduken och torkade hennes ansikte. Hon stängde ögonen, det kändes som massage på något sätt. Josef smålog, nästan ett litet flin. Han la ner handduken på bänken bakom henne. Han tog ett försiktigt steg framåt, puttade in henne i bänken. Hon log och la sina läppar på hans. Mjukt och försiktigt. Han tog sina händer till hennes kinder, strök sina tummar över dem.

Efter några sekunder släppte de varandras läppar, "jag älskar dig!" viskade hon. Han log, "och jag dig!" De stannade upp. Josef höll kvar sina händer och hon la sina händer på hans armar. "Vi pratar inte mer om det här, snälla. Inte idag iallafall." bad Alex. Josef log och nickade. "Låter bra", skrattade han. Hon skrattade med honom. Nickade mot hans läppar som han placerat på hennes panna.

De gick ut, mötte Tobbans leende. "Det luktar jättegott!" log Alex. "Sätt er", log Tobbans glatt och drog ner handduken från hans axel. Hängde den på ugnen. De slog sig ner vid bordet. Josef öppnade grytlocket och var påväg ner i den med gaffeln när Tobban röt till. "Do not, Josef!" sa han och pekade mot honom med sitt pekfinger. Josef pausade, suckade och la ner sin gaffel bredvid sin tallrik igen. Alex skrattade, la sin hand på Josef lår. Josef tittade ner på hennes hand, sedan upp på hennes leende. Han log tillbaka, stort och tittade rakt in i hennes ögon. Hur han ens haft mage att säga det han sa...det kan inte ha varit samma Josef.

Tobban satte sig, "så, det är löst?" frågade Tobban samtidigt som han tog av locken från grytan och kastrullen. De nickade glatt, tittade på varandra. Alex la sitt huvud på Josefs axel några sekunder. Josef la armen runt henne, klappade hennes axel. "Bra! Jag borde ju bli psykolog eller något, eller vad tycker du Josef?" flinade Tobban och tittade på Josefs flin. Han skrattade till och skakade på huvudet. Alex tittade på Tobban som flinade stort mot hennes kille. "Vad har jag missat?" skrattade hon. "Ta för er", flikade Tobban in med, innan han fortsatte på deras konversation. "Jag har fått agera psykolog från två/tre någon gång idag", sa han och tittade på Josef som gömde sig med sina händer över ansiktet. Alex och Tobban skrattade.

"Ska ni ta mat snart eller?" frågade Josef som äntligen vågat visa sitt ansikte igen. De nickade och skrattade medans Josef satt och bara väntade.

"Vad ska ni hitta på nu?" frågade Tobban och tittade på klockan när de stod i köket, städat undan bordet. "Klockan är 19", sa han högt för sig själv. "Fika?" frågade Tobban. Alex och Josef tittade på varandra kort och ryckte glatt på axlarna. "Äger du kaffe?" flinade Josef och tittade på sin brorsa. Han nickade och började fixa i köket. "Tror jag har bullar i frysen, ta fram och lägg dem i micron en stund", sa Tobban och pekade på frysen. Alex öppnade och tog fram medans Josef tog ner tre koppar. Sedan tog han fram mjölken, puttade till Alex på vägen. Hon flinade mot honom och slog till honom lätt på armen.

Kl. 20:37

Josef och Alex hade sagt hejdå till Tobban, tackat för allt. De började gå ner för trapporna, Josef petade henne i sidan. Hon hoppade till. "Inte nu, Josef!" beordrade hon honom, tittade bak på hans flin. Han hade inte tänkt sluta, hon sprang ner för trapporna. "Josef! Jag kommer ramla!" sa hon högt. Josef skrattade och sprang efter henne. Omfamnade henne bakifrån och petade henne i sidan några gånger till, hon ryckte till varje gång. "Det kittlas!" skrattade hon och försökte slita sig loss. Han skrattade, "det är tanken!" fnissade han och slutade. Hon pustade ut, tog sina händer på hans armar som höll om henne över axlarna. Hon kysste hans övre hand. Han kysste hennes huvud. Sedan fortsatte de ut till Alex bil.

De slängde sig i soffan när de kommit till Josef. "Har du tränat eller?" frågade hon och tittade på hans kläder. Han nickade, "jag behövde röra på mig, luktar jag eller?", flinade han och drog henne närmare sig. Hon flinade tillbaka, "nej, det gör du inte", svarade hon, kysste honom hyfsat intensivt. Han kysste henne tillbaka, drog henne till sitt knä och la sig sedan ner. Hon föll över honom, fortsatte kyssa hans läppar. Han drog sina händer innanför hennes tröja. Det pirrade till i henne.

Men istället för att dra av henne tröjan som hon trott, petade han henne i sidan och hon hoppade till. Landade hårt på hans mage. "Aj!" utbrast Josef när hon landat. "Skyll dig själv, jag som som trodde du skulle vara romantisk..." flinade hon och skakade långsamt på huvudet, bet sig lite i läppen. Han flinade och räckte ut tungan åt henne. "Du är så barnslig! Har jag sagt det innan eller?" skrattade hon och lutade sig över hans läppar. Han petade med sin tunga på hennes näsa, "usch Josef! Skärp dig, jag är bossen!" skratt-grät hon och tittade på en jättestolt Josef under sig. Torkade sin näsa lite. Hon nöp honom i armen, sedan hoppade hon ner från honom och gick till sovrummet för att byta om. Josef följde med henne in.

De la sig tidigt, klockan var bara 21:14 när de la sig. Men de ville ligga och småprata med varandra en stund, det var skönt. De gillade det väldigt mycket. Ligga och gosa, värma och ha ögonkontakt länge. Bättre kan det inte bli.