Beck - Josef och Alex

Bara detaljer🤏🏼

"Här har vi hennes då", sa rättsläkaren och drog 'täcket' av hennes ansikte. Josef tog fram bilden på sin mobil, och ställde sig bredvid offrets huvud. Han nickade, "det är hon, va?" sa han och tittade upp på Alex när hon kom gåendes mot honom. Hon nickade långsamt. "Jag tror det..."

"Slagen mot huvudet har med största sannolikhet dödat henne, ser ingen annan möjlig utväg. Det fanns även små träflisor i såret i huvudet, troligen mordvapnet." Josef nickade, "tror du det kan vara från en stol?" frågade Josef och kollade på rättsläkaren. Rättsläkaren gick till såret och tittade lite på det. Sedan nickade hon, "det är nog fullt möjligt..." Alex nickade mot Josef, "bra spanat!" log Alex mot honom. Han log lite.

"Vi har blåmärken på andra ställen på kroppen." Rättsläkaren drog upp över offrets ben. "Här och även på hennes mage och rygg. Väldigt brutala" sa hon och drog täcket lite över offrets mage så de skulle se. Alex och Josef suckade djupt, "så tragiskt..." sa Alex och skakade på huvudet. Josef höll med.

"Hon har även en tatuering, ett bra kännetecken när ansiktet inte funkar, här på underarmen." rättsläkaren vred hennes arm och en liten tatuering av bokstaven 'L' dök upp. "Något år gammalt skulle jag säga, jag har skickat över bilder på den och resten av henne till er redan." sa hon och log snabbt mot dem. De nickade lite. "Går det att säga mer exakt när hon blev mördad?" frågade Josef. "Jag skulle säga runt midnatt igår, more or less." Alex och Josef log mot henne, "tack så mycket, finns det något mer?" sa Alex och log. "Ja, lite. Vi hittade lite polyester i hennes hår, röd ludd från en tröja eller något. Det är på analys", hon pausade. "DNA:t vi hittade under naglarna gav inget resultat tyvärr, tills vidare var det allt." "Tack!" sa Alex och de gick utåt.

Josef tog handsprit på sina händer och Alex tryckte fram sina för att få, han gav henne också. "Vad tror vi?" frågade Josef och tittade på henne. Hon skakade lite på huvudet. "Jag vet inte, hela mordet känns så skumt..." sa hon, sedan hoppade de in i bilen.

Josef småkikade på henne, vad skulle de göra när du var tillbaka igen? Han suckade djupt och Alex vände blicken till honom, "vad tänker du på?" frågade hon, hon visste precis vad han tänkte på... "vad säger vi till dem?" frågade han och tittade på henne med båda ögonen den här gången. Alex flinade lite, "att vi hade rätt om identiteten", sa hon och flinade mot honom. Han la huvudet på sne och himlade lite med ögonen på skoj. "Jo, det är klart. Du vet vad jag menar!" sa han och flinade mot hennes stora leende. Hon nickade. "Jag vet inte, vad vill vi berätta för dem?" Josef kollade på henne med stora ögon och ett chockat flin. "Va? Vadå, detaljer?" frågade han och Alex skrattar lite. Han trodde... 'detaljer'...
Alex flinade inombords. "Ja, du kan ju berätta från inatt och så tar jag gångerna innan..." sa hon och försökte hålla pokerface:et. Hon vände blicken hans stora ögon och hans röda ansikte. Hon brast ut i skratt, "nej det klart inte vi ska säga! Är du dum?" skrattade hon och Josef slog henne lätt på armen. "Du skrämde mig rejält!" sa Josef och skakade på huvudet. "Fast det klart, de vet ju redan ändå, det gjorde dem ju ganska klart för oss..." flinade han. Hon tittade på honom och himlade lite med ögonen.

Han flinade med sin blick fastfrusen på henne, han la sin hand på hennes knä och drog den långsamt uppåt. Alex spände ögonen och kollade snabbt på honom. Det pirrade till i hela henne och hon blev helt varm. Hon spände sig och Josef fortsatte upp på hennes lår. Upp över hennes höft och in innanför tröjan. Hon tog några djupa andetag och rätade på sig. "Vi är officiellt fortfarande på jobbet, Josef..." sa hon och vände blicken mot honom med ett flin. "Jag kan sluta", sa han och drog sakta ut sin hand från hennes mage. Hon skakade på huvudet och tog tillbaka hans hand till hennes lår. Han skrattade och sedan gjorde han samma sak igen, hon tog några djupa andetag och pirret strålade genom henne. Josef flinade, hon kämpade emot sitt sug, det såg man på hela henne.

När Josef drog ner handen till hennes insida lår fick hon nog, "h3lvete", sa hon och svängde in nästa avfart som gick till mitt i ingenstans. Hon svängde ner på en grusväg och körde in till kanten. Josef följde knappt med i hennes körning, han satt bara med handen på hennes lår utan att fatta något. Han flinade men han förstod inget av händelsen. Hon la i handbromsen och knäppte loss sig. Hon hoppade över till hans knä, och på en sekund hade hon sina läppar fastklistrade på hans. Josefs puls steg nu också, och det brann inom honom. Han drog sina händer längs med hennes lår och upp till hennes sidor. Hon kysste honom ner i nacken, han stönade och ändrade sin ställning en aning. Han tog sin ena hand ut från hennes kropp och knäppte loss sig från bilbälten. De andades tungt, "vi är ju på jobbet, Alex..." flinade han och hon nickade med ett flin ner i hans nacke. "Jag vet, vi ska inte fortsätta..." sa hon, men fortsatte att kyssa honom intensivt. Hon drog av sin jacka och Josef flinade stort samtidigt som Alex började dra av hans jacka.

Sedan var deras tröjor av, och Josefs läppar vandrade över hennes kropp. Hon stönade och andades fort. Deras lungor kollapsade snart men de kunde inte sluta.

Men så lyfte Josef sin vänstra arm och kollade klockan. "Vi ska vara där om 5, Al-", han avbröts av ett stön. Hon träffade sina läppar på hans svaga punkt i nacken, stället där hon alltid lyckades få honom att göra ljud av sig. Hon flinade och kysste honom på läpparna igen. Men hon saktade ner tempot, långsamma och fylliga kyssar. Han följde henne, sedan tog han upp sina två tröjor från förarsätet bredvid dem, han höll fram den hon haft på sig över dagen till Alex bröst. Hon tog den med sin ena hand men höll kvar hans läppar mot sina mjuka läppar. Josef flinade och kysste henne långsamt ner i nacken igen, Alex tog stora andetag, samtidigt drog hon sina händer längs med hans kropp. Långsamma och strålande fingertoppar över honom som gjorde att han blev helt varm och pirrig. Hur skulle de kunna sluta?

Det vibrerar till i Josefs mobil. Han lyfte lite på sina höfter med Alex i knät för att få fram den. "Det där har vi inte tid med", flinade Alex. "Nej, det var min mobil dummer", skrattade han och kysste henne igen innan han tittade på notisen. Han läste för sig själv... "Yes", sa han när han läst färdigt och svarade med en tumme upp. Sedan la han mobilen mellan sätena och slängde bort hennes tröja från hennes bröstkorg, tillbaka till förarsätet. Han la sedan sina armar runt henne igen och kysste hennes läppar. "Vem var det?" frågade hon under kyssen. "Steinar...", de släppte varandras läppar, och Alex vandrade ner på hans kropp. Han stönade till, "Oskar och Jenny är fast i en trafikolycka så de blir en halvtimma sena..." sa han i sina djupa andetag. Alex log av lycka. "Vad bra, då har vi ju tid helt plötligt..." sa hon och släppte allt. Hon skuttade till baksätet och knäppte upp sina byxor. Han tittade på henne och bet sig i läppen medans hon drog av sig byxorna. Han hoppade efter henne. Alex la sig ner och drog ner Josef över sig. "Vad säger vi till kollegorna?" flinade han och tryckte sina läppar mot hennes. "Äh... de vet ju redan!" flinade hon och Josef skrattade innan han kysste hennes nacke.