Beck - Josef och Alex

Han vet❣️

Josef diskade deras tallrikar medans Alex fortfarande satt i soffan och drack sitt kaffe. Hon iakttog honom från soffan, kollade på hans attraktiva bara överkropp som rörde sig fram och tillbaka. Det pirrade till i henne med ett flin på ansiktet, hon tog några klunkar. "Vi behöver berätta för Martin..." sa hon och blåste lite i kaffet för att doften skulle sväva upp över hennes ansikte. Josef vände sig om, han visste precis vad hon menade. "Aa... jag vet", sa han och sköljde av diskmedlet på en av tallrikarna. "De andra också..." la han till. Alex nickade lite med ett flin. "Tror du vi borde prata med Martin först?" frågade hon och bet sig i läppen. "Absolut..." sa han och la huvudet på snedden, han stängde av vattnet och skakade av händerna. Alex kollade på honom medans han torkade händerna på handduken, sedan gick han mot henne. Han lutade sig över henne och kysste hennes läppar. Hennes kropp pirrade till igen, ställde ner koppen på bordet och drog ner honom till henne. Han satte sina händer på soffan parallellt med hennes axlar. Han försökte slita sig från hennes intensiva kyssar, men Alex slutade inte. Båda flinade i kyssarna, "Alex... lugn!" skrattade han med en intensiv kyss mellan orden. Alex skakade på huvudet med ett skratt och drog sina händer över hans kropp. Josef tvingade bort hennes läppar från sina och skrattade. "Du fååår inte, Alex. Jag kommer råka skada dig", flinade han och klappade hennes kind. Alex suckade sedan drog hon upp sig själv. Hon la händerna i hans nacke och i en hastig rörelse snurrade hon honom om och puttade ner honom på soffan. Han satt med ett chockat flin medans Alex satte sig försiktigt i hans knä. En liten smärta strålade igenom hans ben, han hade fortfarande ont i sina ärr men när hon väll satt där domnade smärtan bort. Han flinade stort medans hon tryckte sina läppar mot hans läppar igen. "Du får jag väll vara överrest..." flinade hon och kysste honom igen. Josef blev helt varm och pirrig. Men han visste vad som skulle kunna hända om hon bröt denna regeln. Hon hade haft en punkterad lunga, det skulle kunna gå riktigt illa om de hade gjort det nu. Han la sin hand på hennes läppar precis när hon skulle kyssa han. "Alex... det kan gå riktig illa", sa han med ett litet flin på läpparna. Alex suckade, "jag vet, men jag saknar dig!" klagade hon och kysste honom försiktigt. Han skrattade till och nickade lite, "vem saknar mig inte?" skämtade han och gjorde en charad mot hans överkropp. Han flinade stort och Alex skrattade. "Vi kan väl ändå göra något utan det också?" flinade Josef och blinkade på henne. Hon himlade lite med ögonen med ett leende. "Jo, det klart, men vi kan få två flugor i en smäll!" skojade hon och kysste honom mjukt. Han skrattade och nickade, "det får bli senare!" sa han och kysste hennes varma läppar. Hon höll kvar honom länge med sina händer runt hans nacke. Han drog henne närmare sig, till sina höfter, och kramade sina armar runt hennes midja. Han höll om henne tajt och de andades in i varandras munnar, men försiktig och lugnt. Hon drog sina händer försiktig ner över hans bröstkorg. Pillade fram och tillbaka över hans bröst, han andades djupt och pirret slutade aldrig stråla genom honom. Han smekte sina händer innanför hennes tröja, över hennes rygg och till hennes mage. Han drog sina händer fram och tillbaka över hennes sidor till hennes skuldror och hon tog ett djupt andetag. De flinade lite sedan kysste de varandra en sista gång. En lång, varm, mjuk och försiktig kyss. De släppte varandras läppar tillslut och Alex tog ner benet från honom. Hon la sig ner i hans knä, huvudet på hans ben och Josefs hand i hennes hår. De kollade i varandras ögon, låste fast de glittrande ögonen i ögonkontakten. Kärleken strålade mellan dem och de kunde inte kolla bort. Josef drog sin hand genom hennes hår, kliade henne i hårbotten. Hon stängde ögonen och njöt av hans hand i hennes hår. Josef tog kontrollen från bordet med den lediga handen och satte på något program som de kollade på lite ointresserade...

Det knackade på dörren, Alex och Josef kollade mot dörren. Sedan kollade de på varandra med frågande och lite nervösa ögon. Alex satte sig upp i soffan från hans knä och Josef gick mot dörren. När han stod vid dörren för att dra i handtaget, stelnade det till i Alex. Han hade ingen tröja på sig! Personen bakom dörren skulle misstänka det direkt... hon bet sig lite i läppen, drog upp sig från soffan och haltade mot dörren. "Hej Martin..." sa Josef lite nervöst. Han kliade sig i håret och kollade ner på sin överkropp utan tröja. "Hej Josef! Är Alex här?" frågade han, nästan som det var självklart. Josef kollade mot Alex som precis kommit runt hörnet. "Hej... Martin", sa hon och bet sig i läppen med ett litet leende. "Trodde att du kanske gömt dig här... ville bara se hur det var med dig", flinade han och kollade mellan dem. "Ja, här är jag..." sa hon och log, hon gick fram till honom. Josef gick till sitt sovrum och drog på sig en t-shirt. Sedan gick han tillbaka ut till Martin och Alex i hallen. "Vill du komma in?" frågade Josef och satte händerna i sidan. "Tack", sa Martin och tog av sig skorna och jackan.

"Hur kom du hit?" frågade Alex och kollade på hans flin blick. "Jag tog en taxi", log han och klättrade upp på en barstol. Han kollade på dem som satt lite nervösa, Alex på en barstol och Josef på soffkanten. Han skrattade lite åt deras nervösa miner som han direkt såg igenom. Alex och Josef kollade på varandra och blinkade några gånger mot varandra. Sedan tillbaka på Martins flin. "Ni behöver inte gömma det", sa Martin och log mot dem. Alex kollade upp på honom lite, hörde dem rätt? "Va?" frågade hon oskyldigt. "Jag vet, ni är inte bra på att dölja det längre", sa han och blinkade mot dem. Josef svalde hårt och kollade på Alex. Han visste, han visste om deras relation. "Ta det lugnt, jag vet att ni hanterar det bra..." log han och Alex kollade mot Josef, de log mot varandra fort, sedan kollade de på Martin igen.

"Hur är det med er?" frågade Martin efter en stund och log mot dem. "Bra, lite ont såklart men inte värre än igår", sa Alex och log mot Martin. Han nickade lite och vände sig mot Josef. "Jag är okej", sa Josef och log. "Så bra", sa Martin. Det var tyst några sekunder. "Vill du ha något, Martin?" frågade Josef och ställde sig upp, han gick mot köket. "Nja... vad har du att erbjuda?" flinade Martin och vände sig mot Josefs rörelser i köket. "Det du vill ha..." sa Josef och öppnade skåpet med tusen olika sorters drinkar. Martin skrattade till och pekade på en flaska...

"Tack för att ni lät mig störa er", log Martin och satte på sig jackan. "Det är ingen fara, snällt av dig att titta in", log Alex och ställde sig bredvid Josef. Martin kollad dop den och log stort, "när ska ni berätta för kontoret?" sa han och gjorde en charad mot dem. Josef och Alex kollade på varandra, de ryckte på axlarna. "Vi har inte tänkt så mycket på det", sa Alex och klappade på Josef på armen. Martin log stort av att äntligen se dem tillsammans. Han hade länge vetat om att det hände något mellan dem, som resten av kollegorna, men att se dem bredvid varandra värmde hans hjärta. Han öppnade dörren, "okej, men vänta inte för länge för snart kommer era kollegor förfölja er för att få ett svar på deras aningar", han blinkade och gick ut ur lägenheten. "Hej på er, vi ses på typ... onsdag, Josef?" sa Martin. "Måndag, Alex veckan efter", ropade Josef lite undrande över vad han menade med deras kollegor. "Okej, hej!" ropade Martin glatt och stängde dörren efter sig. Josef och Alex kollade fundersamt på varandra och skrattade. "Då var det klart", skrattade Alex och kysste honom. Josef log stort, greppade tag om hennes midja och smälte med i kyssen...