Tre veckor senare
Beckgruppen var mitt uppe i en mordutredning, tillbaka till det gamla vanliga. De hade börjat utreda dagen innan, därför hade de kommit en bit på vägen redan.
Josef och Alex var påväg till en Ludwig för att prata med honom, han hade en koppling till mordplatsen några dagar innan mordet och han kände mordoffret. Beckgruppen valde att kolla lite på det alltså.
"Vet du en sak?" frågade Josef med ett flin, knaprandes på några chips. Alex tittade på honom glatt, "vadå?" frågade hon, stoppade ner handen i chipspåsen han höll i. Han vinklade den lite så hon kunde nå. "Det är nio månaders idag", sa han glatt och tittade på henne. Hon tittade på sin mobil i knät, kollade datumet. "Ja, det är det!" sa hon glatt. "Var det så länge sedan du blev skjuten!" skrattade hon. Han skrattade med henne och nickade. "Jupp!" sa han glatt, tog några chips i munnen. "Varför sa du inget i morse? Och hur ser ärret ut?" frågade hon, drog upp hans tröja, samtidigt som hon försökte hålla fokus på vägen också. Han drog ner sin tröja för att hon bara skulle fokusera på vägen. "Det ser du inte från den sidan, det vet väll du bättre än vad jag gör ändå?" flinade han. "Så mycket som du tittar på min attraktiva kropp, menar jag!" la han till och blinkade. Hon skrattade, nickade lite och la huvudet på sne. "Kanske så va!" rodnade hon, vände sig mot honom och blinkade.
De hoppade ut ur bilen och gick till dörren, de knackade på. En yngre man öppnade. "Hej! Vi söker Ludwig Frid." började Alex. "Ja, det är jag", svarade han fundersamt. "Så bra, jag heter Alex Beijer, mordroteln Stockholm, det här är Josef. Vi skulle vilja ställa några frågor till dig", sa Alex, visade upp sitt leg och pekade bak på Josef. Josef nickade som hälsning med ett litet leende. Ludwig försökte le lite tillbaka, "okej...vill ni komma in eller?" frågade han. "Tack", log Alex och tittade bak på Josef för att se att han hängde med.
"Kaffe? Te? Kaka?" frågade Ludwig nervöst. Men inte nervös över att han visste något, mer över att han inte visste, såg det mer ut som. Nervös och hade tusen frågor över vad det gällde... "Nej, det är lugnt, tack!" log Alex. "Vi vill fråga lite om din stugplats, vad gjorde du där i tisdags? Den 17:de." frågade Alex. Han tänkte efter kort. "Jag flyttade dit lite saker, under vintern använder jag och min tjej det som ett förråd. Varför bryr ni er om det här? Vad har hänt?" frågade han och satte sig mitt emot dem. "Okej, vad har du för relation till Wilma Sandblom?" frågade hon tillslut. "Oj, vi är väll... vänner antar jag." svarade Ludwig. "Antar du?" frågade Josef. Ludwig tittade på honom och ryckte på axlarna. "Ja asså, vi träffas sällan. Vi har träffats på några fester, men vi är ju inte så nära vänner," svarade han sammanbitet. "Vad är det, vad har hänt med henne?" frågade han och tittade mellan Josef och Alex. "Hon har hittats död," sa Josef, inte så glatt men inte heller så känslomässigt som Alex alltid lyckades med.
Ludwig tog ett djupt andetag, "oh... okej..." sa han tyst. "Vad tråkigt..." sa han sorgset och bet sig i läppen. "Så du skulle inte säga att du kände henne väl då?" konstaterade Alex, Ludwig skakade på huvudet. "Vad har jag med saken att göra?" frågade han tyst. "Hon hittades död i närheten av uthyrningsstugorna", svarade Josef. "Därför undrar vi vart du var i förrgår, runt 22", frågade Alex och log lite i medlidande. Ludwig skakade kort på huvudet och la det på sne. "Jag vet inte, jag tror jag var här... Jo, men det var jag... jag köpte mat i butiken här nedanför också om ni vill säker kolla. Tror klockan var strax innan tio då", sa han och försökte le lite. "Hur dog hon?" frågade han tyst. "Det är inget vi går in på just nu", svarade Alex och log mot honom. Han nickade, ett svagt 'okej' kom ut ur hans mun.
"Du, din tjej... kände hon Wilma också?" frågade Josef och tittade runt i rummet lite. Han skakade på huvudet, "nej, Sandra kände henne bara genom det jag sa... hon kunde vara lite crazy på fester och så. Men hon var väldigt trevlig annars", förklarade Ludwig och log kort mot dem. De nickade. "Skulle det vara okej om vi tar DNA prov och fingeravtryck på dig? Det är rutin, bara för att kunna få bort dig från utredningen", frågade Alex. Ludwig tittade upp på dem, lite vilsen. "Ja, okej... om det behövs", sa han. "Tack", sa Alex och nickade mot Josef för att hämta det ur bilen.
"Vad tycker du?" frågade Alex och tittade på Josef som tittade ut genom fönstret. Han vände sig mot henne, "jo men, han verkade trovärdig. Bättre än någon annan jag mött", sa han flinade mot henne innan han återgick till sitt fönster. Alex rynkade pannan med ett flin, "varför är du så hemlighetsfull?" frågade hon och la en hand på hans lår. "Inget särskilt...", sa han och log. "Nänä, ser ut som att det är något", flinade hon och tittade tillbaka på vägen. Han ryckte på axlarna. "Det är inget, jag lovar," flinade han och tog hennes hand. Hon skrattade kort, "jaha, okej," sa hon och log. Han nickade, kramade hennes hand.
De gick in till kontoret. Alex slängde in sin jacka på sitt kontor, Josef slängde den på sin stol. "Då kör vi en briefing, hörni!" log Alex och alla nickade, ställde sig upp och började gå in.
Kväll - kl. 19:27
"Då drar vi, Jos-" började Alex när hon öppnat dörren. "Vart är han?" frågade hon kollegorna och de tittade upp på henne med små leenden. "Han drog ju för någon halvtimma sedan", sa Jenny och log. "Va?" frågade hon och tittade på sin klocka. "Han har ju ingen bil här ens", sa hon och tittade på sin mobil. Inga sms, inga samtal, inget annat heller. "Okej, jag drar nu iallafall", sa hon och stängde dörren till sitt kontor. "Sa han något om vart han skulle?" frågade hon kollegorna som skakade på huvudet. Alex mumlade fundersamt, sedan sa hon hejdå och gick till bilen.
Hon körde till Josef, nästan sprang upp till hans dörr, tryckte ner handtaget och försökte öppna. Dörren var låst. Hon bakande på dörren, blev nervös och rädd. Hennes puls steg, och inte för att hon precis sprungit upp för trapporna.
Dörren låstes upp, hon mötte en finklädd Josef med ett stort leende. Hon skrattade till, "vad håller du på med?" frågade hon och trängde sig förbi honom. Skrattade och var väldigt nyfiken på hans kostym. "Vad bra att du är här nu, vi ska åka till dig, om du vill byta om. Sedan ska vi till en restaurang", sa han glatt och stängde dörren. Hon vände sig mot honom med ett leende. "Varför det?" frågade hon glatt och exalterat. Han flinade, "det är nio månaders? Jag tycker det är värt att fira", flinade han. Hon skrattade, la sina armar runt hans nacke och kysste hans läppar fler gånger. Han flinade, kysste henne en sista gång. Hon drog sina händer över hans kostym, "My Mr. Handsome", log hon med lite tårar i ögonen. Han log stort, "gråt inte nu, nu åker vi", sa han och flinade, torkade den tåren som började rinna från hennes öga. Hon skrattade, "vad har jag gjort för att förtjäna dig?" log hon och kysste honom igen. Han ryckte på axlarna. "Jagat mig, fångat mig, gripit mig, tagit mina droger, gett tillbaka mina droger... inte så mycket," flinade han, rabblade upp allt som hon gjort när han varit undercover. Alex skrattade, "nu åker vi!" sa hon och slog honom lätt på armen. Han flinade och gick med henne, tillbaka till ytterdörren.
YOU ARE READING
Beck - Josef och Alex
RandomSvensk krimserie, Beck🙌🏼 Josef och Alex sidofall och potentiella utredningar)❤️🩹 Jolextextes har jag fått idén med att skriva detta här på Wattpad. Men historierna har jag själv kommit på och skriver ner den😉🙌🏼