Beck - Josef och Alex

Förhöret🗂️📁

"Hej!" Hur går det för er?" sa Josef med ett leende på läpparna när han klev in mitt i kollegornas briefing. De tittade upp på honom med ett svagt leende och en chockad blick. Josef drog ut en stol och satte sig. "Vad gör du här?" frågade Martin med ett leende. "Jag är här för att jobba? Eller vadå?" småskrattade Josef och följde blicken runt bordet. "Ja, det är klar! Vi menar vad gör du här NU?" förklarade Jenny och skrattade lite. Josef ryckte på axlarna, "ville hjälpa till", sa han och väntade på att höra hur det går för dem. "Så Alex är okej?" sa Oskar och log lite. Josef nickade, "hon är okej, hon tas om hand på akuten just nu." Alla tittade på honom, lite glada och lite chockade. "Men ändå vågar du vara här?" började Ayda. "Om vi känner dig rätt hade du varit kvar hos henne..." flinade Ayda och tog en klunk av sitt kaffe med ögonen på Josef. Han nickade, "det ville jag också men hon är ju fortfarande min chef och hon krävde att jag skulle sticka", flinade han och de andra nickade. "Ingen skillnad för dig efter allt ändå?" flinlog Jenny och nickade. Josef förstod direkt vad hon menade och han suckade lite, "alltså när ska ni lägga ner med det här?" sa Josef och la huvudet på sne. "När ni erkänner som det är", log Jenny och blinkade mot honom. "Men det kommer ju inte göra någon skillnad på era funderingar!" sa han och la armarna i kors. "Så du erkänner? 'Det skulle inte göra någon skillnad' - sa du! Det är ett erkännande!" sa Ayda exalterad. Josef spände ögonen och tittade på sina kollegor, "det var inte så jag menade..." svarade han. "Och... får man ha lite privat liv, bara lite?" sa han och gjorde charaden 'lite' med fingrarna (🤏🏼). "Nej, inte när det är folk på jobbet som ligger, det är lättare än ni två tror för oss att se det", sa Jenny och skrattade lite.

Det var tyst, Josef tänkte inte säga mer om den här konversationen. "Ska ni ha hjälp eller inte? Annars har jag andra saker jag kan göra!" sa Josef lite irriterat och skakade på huvudet. Jenny nickade förstående, "vadå, ta hand om Alex då eller?" sa Ayda. Josef suckade högt, "ja, till exempel!" sa han tillslut.

Det var inte ett erkännande tyckte han själv men det tänkte säkert de andra. Men han sket i vad de tyckte, han vände blicken till Martin. "Behövde ni hjälp?" frågade Josef till Martin, ignorerade de andras leenden och flin. Martin log lite, "det vi ska göra är att ta in Linneas bror och förhöra honom. Han har kopplingar till mordplatsen den kvällen. Han känner han som äger stället och han hade kontakt med Sigrid under hela kvällen", sa Martin. Josef nickade förstående. "Vill ni ta in honom? Josef och Steinar?" frågade Martin, de tittade på varandra. De nickade. "Bra! Åk ni direkt, Steinar går igenom lite i bilen med dig", sa Martin, Josef och Steinar reste på sig och gick ut för att hämta honom.

Förhöret

Josef satte på bandspelaren.
"Så, Lukas Zetterström... vi börjar simpelt, vart var du från 22:00 den 17 september fram till klockan 02 den 18:de?" började Josef. De lutade sig tillbaka i stolarna, Steinar och Josef medans Lukas satt oroligt på sin stol. Kunde inte riktigt sitta still utan rörde något hela tiden. Pillade på sin klocka på armen, på sina fingrar eller något annat. Han svarade inte. "Svara på frågan!" sa Josef tydligt. "Jag har inte gjort något!" grinade Lukas och drog sina fingrar mellan varandra. "Varför vara nervös då?" frågade Steinar och lutade sig framåt igen. Lukas ryckte på axlarna, "jag vet inte..." sa han tyst. "Va? Du vet inte?" frågade Josef otåligt. "Vanligtvis hade jag dragit fram några bilder på offret, men jag tror du helst vill slippa det! Men jag har det i beredskap så om du vill kunna sova på natten så föreslår jag att du svarar utan att vi går så långt!" förklarade Josef tydligt med pekfingret i luften. "Hon heter Sigrid!" grät Lukas och gömde sitt ansikte i sina händer. Steinar och Josef tittade på varandra med frågande ögon. "Ja, vi vet, och vart var du under mordkvällen?" repeterade Josef. De fick inget svar, "det har jag svar på, du befann dig vid bokhandeln den kvällen", han tog fram en bild på Lukas mobil-rörelser, precis bredvid bokhandeln. Han puttade fram bilden till Lukas. Lukas tittade på den, torkade sig under ögonen och näsan. Han nickade, "du erkänner att du var där..." frågade Steinar. Lukas nickade, "säg det högt..." sa Josef och pekade på bandspelaren. Lukas nickade igen och sa ja.

De var tyckta några sekunder för att Lukas skulle lugna ner sig. "Och vad gjorde du där?" frågade Josef, Lukas skakade på huvudet. Tårarna rann ner längs hans kinder. Josef blev tyst några sekunder och väntade på et svar som aldrig kom, "tro det eller ej, det har vi också svaret på". Josef drog fram en bild på sms och samtalslistor mellan Lukas och Sigrid. "Du var där med Sigrid... varför? Vad gjorde ni?" frågade Josef och knäppte ihop sina händer. "Vi skulle... vi skulle prata om oss..." sa han och drog sin hand genom sitt bruna hår. "För några veckor sedan var vi på en fest och... det hände lite saker mellan oss som vi behövde reda ut..." förklarade Lukas så lugnt som möjligt. "Kärleks saker då eller?" frågade Steinar och Lukas nickade med ett kort ja. "Vi skulle möttas utanför, vi skulle aldrig bryta oss in..." sa han och lutade sig bakåt i stolen med händerna i ansiktet. "Så vad hände?" frågade Josef lugnt, försökte få Lukas att ta det lugnt och andas. Eller kanske för att få honom att prata förståeligt till dem utan avbrott i form av tårar. "En bil dök upp... han hoppade ut med en kniv i handen... krävde att vi skulle följa med honom och vara tysta för att ingen skulle komma till skada..." förklarade Lukas men fler tårar rinnandes. "Vi försökte prata med honom... förstå vad han ville, men Sigrid..." han avbröts att sina torra hals och fler tårar som droppade ner på bordet. Josef och Steinar satt tysta, försökte få honom att lugna sig själv. "Hon skrek..." grät han och gjorde ljud ifrån sig. I smärta och sorg... "Så han bröt upp dörren och slängde in er...?" frågade Josef och väntade på hans bekräftelse. Lukas nickade.

"Vad hände sedan?" sa Steinar. "Han hotade med kniven mot oss, men krävde bara pengarna från Sigrid", sa han. "Sedan när hon vägrade..." En paus. "Så slog han henne, flera gånger och hon föll till marken..." Josef och Steinar nickade, satt tysta nu när han fått ett flyt. "Han tvingade mig att se på... nästan hela tiden. Jag föraktar dra av honom masken och det var då han slog mig medvetslös..." Lukas grät såklart, han svalde hårt. Steinar hällde upp vatten i ett glas och räckte fram det till Lukas. Lukas tackade och tog några klunkar. "När jag sedan vaknade var han borta och hon låg bara där... bredvid bordet... jag hade blod över hela mig och..." hans ansikte fylldes utav tårar. "Jag drog bort henne med en röd gammal fleecetröja jag hittade i butiken. Virade den runt hennes huvud för att inte mögeltvätt blod skulle rinna, och drog henne längre in i butiken..." En paus där han tog några djupa andetag och en klunk vatten. "Sedan gjorde jag det jag kunde, drog en matta över blodet, Sigrids blod..." han grät till hans tillägg och han kunde inte säga mer i några sekunder. "Vill du ta en paus?" frågade Steinar men Lukas skakade på huvudet. "Jag vill få det överstökat..."

"Stolen låg kvar med blod över hela kanten, så jag tog den och slängde in en i min bil med en filt under för att det inte skulle komma blod i bagaget... sedan brände jag den..." sa Lukas. "Förlåt... jag skulle kommit fram och sagt något direkt..." sa han ångerfull. "Vem var det?" frågade Josef. Han ryckte på axlarna, "jag vet inte, han hade ansiktet täckt och han pratade annorlunda för att låta anonym tror jag. För ibland kände jag igen rösten, kan inte placera den bara..." sa han. "Okej... bilen då, minns du något av den?" frågade Steinar. "En röd Kia tror jag, vet inte vilken modell, men den var större än många andra..." sa han och drack sitt vatten. "Tack så mycket, Lukas. Du ska få vila en stund nu, så återkommer vi." började Josef. "Kommer jag bli åtalad?" frågade Lukas med tårarna i halsen. "Om det visar sig att du talar sanning så finns det något inga anledningar, men då måste det hålla för vi hittar säkert DNA som tyder på motsatsen av det du säger..." log Josef smått. Lukas nickade och förstod. "Förhör med Lukas Zetterström avslutat, klockan 16:08, 19 September." Han stängde av inspelningen, Josef och Steinar lämnade rummet med sina mappar i händerna.

"Dags att ta in den där j*vla Linus igen!" sa Steinar när de mötte sina kollegor i avlyssningsrummet. Martin nickade och satte Josef och Steinar på det. "Jag ringer för förstärkning", ropad Jenny efter dem. Josef tittade på Steinar med en frågande blick. "Jag berättar på vägen!" förklarade Steinar och Josef nickade. De sprang till bilen.

—————————

Nu har jag skrivit 50 delar (🤩) och alltså lika många delar som filmer. Nästa är redan på gång!❤️